Redan47's samlade pärlor-resan efter plus

Ojoj mycket ska man behöva vara med om :( hoppas det blir bättre snart och VILA!! Sänder stora peppkramar till dig.

Det är lite extra kämpigt nu på slutet. Idag gick jag in i vecka 38. Känner mig ganska rörlig och sådär men krafterna tar slut fort och efter en dag i shopping gallerian igår så är mina vader extremt trötta, drog på mig stödisarna idag faktist. Städade hela hemmet igår så idag finns det inte mycket energi att hämta. 15 dagar kvar till snit, är livrädd! :,(

Har kontroll den 2a juli hos bm på Mvc, då ska vi skriva sammanfattning.

Bullen, du får säkert en ryggmärgsbedövning, du känner absolut ingenting nedanför halva kroppen o neråt, MEN får vara med om att vara vaken och ta emot din efterlängtade skatt! Jag lovar det är värt all din rädsla i världen just nu!
Det är en mycket speciell känsla att få ta emot dem, tro mig! Känn tacksamhet för den möjligheten.
Har all förståelse för din frustration om ändrad förlossning. Din o barnets säkerhet går före nu. Du kommer fixa det galant!
Passa på och vila nu! Ben i högläge. Kram

Oj vad ni skriver, mycket att läsa idag Tack era kommentarer om huvudvärk. De tips ni ger är sådan jag redan försöker med. Hoppas det ska bli lite bättre nu när jag har semester..men än så länge håller det i sig Det som händer denna vecka för min del är att få sista IL-droppet imorgon och på fredag ska vi göra Kub-ul! Tog proverna förra veckan :) Även jag kissar mycket och känner mig flåsig Illamåendet är något bättre, fortfarande väldigt trött.

SL, vila dig nu..Jobbigt att känna sig instängd hemma. Försök hitta en gräsplätt någonstans i skugga där du kan slappa om dagarna. Inte lång tid kvar nu tills bebis

Är här.

Zac... Försök att inte oroa dig för det, det går inte förutse något blir vid förlossningen pga hur "statistiken" ser ut på familjeliv, prata

Med din Bm om din oro. Kram!!

Tyckommig, spännande att läsa hur det går för dig och barnen och hur det fungerar med hemsjukvård.

Bullen, snart är bebis äntligen här!!

Är inte så rädd för att det ska göra ont, tror de sätter spinalen bra innan de börjar och så testar de ju känseln efteråt och så, men det är mer obehags känslan som är jobbig, att veta vad de gör kommer ge mig panik. Det ger mig panik redan nu och då är jag inte ens där än. Får man lugnande innan ks? Typ stesolid eller något. Ursh fy ser verkligen fram emot att få ut bebisen men inte till ks :( vill såklart vara vaken när bebis kommer ut så jag får hålla i henne direkt efteråt, men är så rädd redan nu så jag kommer säkert få panik där.

Bullen kontakta din bm eller BB och berätta, be få en remiss till kurator/psykolog omg! Du är inte unik att uppleva obehag o rädsla. Men jag skulle vilja du får stöd nu innan, så dina förutsättningar blir bättre. Ta dig själv på allvar- be om hjälp! Du kanske kan få en doula/ liknande som stöd igenom förlossning.
Lite lugnande får man... Men tro inte det hjälper dig kan lika gärna bli att du upplever obehag som av bricanylen. Vi reagerar olika på droger. Du är rädd i grunden, det behöver du ta tag i. Fokusera på att få stöd med det, det är det enda viktig du behöver göra fram till förlossning. Ovadsett vaginsl/ KS behövs förberedelse. Kram hjärtat- du fixar detta! Du noterar hos oss när du kontakt m psykolog el liknade!

Min barnmorska är äntligen tillbaka från semester så när jag ska dit den 2a så ska jag berätta om min rädsla, ska även träffa narkosläkaren den 7e för att gå igenom inför snittet. Ryser i kroppen bara jag tänker på att ligga där i operationssalen, vaken! Det är just mina hjärnspöken jag är rädd för, jag är inte ett dugg rädd för komplikationer eller för att det ska göra ont, utan just känslan av att ligga där fullt medveten av vad de gör på andra sidan skynket. Det är som att den rädslan tar över motivationen helt. Jag kan få panik när jag druckit för mycket också, när huvudet börjar snurra. Det är därför jag aldrig dricker heller, för det ger mig obehag. Jag är inte rädd av mig i övrigt, brukar ha skinn på näsan, men när det gäller blod och operationer så är jag en riktig fegis. Ska absolut prata med min bm om detta så får hon vägleda mig. Stor kram

Zaq, kommer inte ihåg om jag nämnde magnesium mot migrän om du inte testat det.

Bullen din partner kommer kunna lugna dig vid ks om du redan nu talar om vad han ska göra! Min pratade målbild, att snart var hon här, nu väntar vi på skriker etc! Du har ingen anning om vad de gör på andea sidan skynket, det känns knappt att de gör ngt fast du är vaken och ja du hör vad de säger MEN det är då du djupandas a la profylax och lyssnar på din partner. Du har turen att ha lite tid att ställa in dig på ett snitt, läs allt du kommer över. Jag hade en natt att ställa in mig men var glad att jag läst och kände mig förbred. Målbilden, att få upp henne på bröstet var väldigt bra motivation till att inte gripas av panik.

Bullen: jag håller med Redan, ta hjälp av psykolog eller liknande. Jätteviktigt att känna att man har stöd. Ofta reagerar vi på saker vi känner att vi inte kan styra över och en förlossning är ju en sån sak. Förstår att det känns jobbigt med ks, men det positiva är ju i alla fall att det är ett otroligt kontrollerat ingrepp som tar kort tid i det stora hela. De som är rädda brukar i efterhand tycka att det värsta var att gå och vara rädd i så lång tid innan ingreppet, och att själva ingreppet sen inte var så farligt. Rädsla påverkar hur vi upplever smärta och otrygga situationer. Har vi dessutom varit rädda i andra svåra situationer så kan även det väckas i den nya situationen som ett känslominne som kan vara svårt att förstå i stunden. Att andas och försöka lugna sig fungerar som kontrast till rädslan, kroppen har svårt att vara rädd och avslappnad samtidigt. Så det låter viktigt att du söker stöd, för att hantera tiden fram till, och sen även själva ingreppet. Lycka till!

Tack fina ni, jag har läst på hur mycket som helst om ks, positiva saker, men jag känner ändå att jag kommer få panik när jag väl är där. Jag tillhör inte gruppen som får panikattacker ofta, men just operation vid vaket tillstånd är hemskt bara man tänker på det. Även om jag inte kommer se vad de gör eller känna vad de gör bakom skynket såkommer jag ju fortfarande veta, och det är vetskapen som är skrämmande. Tänk om jag får panik när jag väl ligger där! Katastrof! Ska träffa min bm på torsdag så får höra vad hon säger. Kram till er alla