BF Januari 2016 :)

Tack för alla inlägg om bärsele! Nu känner jag mig lite klokare. Så det bästa är att avvakta med att köpa tills man fått bebisen? Kan man vara säker på att få prova bära med bebisen i affären?

Sedan undrar jag en sak till: jag har mitt nästa BM-besök på onsdag, då är jag i v 33. Ni som är runt samma vecka, vad gjorde ni/ ska ni göra på det besöket? Jag tycker min BM är dålig på att berätta vad som ska hända på nästa besök så det ska jag be henne om nu för jag vet ju inte vad som är standard här. T ex undrar jag om tillväxtultraljud, kommer ni få det, är det något som görs på alla? Jag vet inte om jag kommer få det men klart att jag är nyfiken på om bebisen växer som han ska med tanke på att här tar man inte SF-mått. Mitt senaste UL var i v 26 och då var han normalstor.

Tack för alla tips, skriv gärna igen om ni kommer på något mer att lägga i väskan!

Alltså vad är det som är speciellt med ett "amningslinne"? Vet inte vad det heter på engelska och vet inte vad jag ska leta efter. Den där sjukhusklänningen man får låna, knäpps den i ryggen även på förlossningen? Hade en sån vid en gynundersökning och det kändes ju helt korkat att den knäpps i ryggen om man ska amma, vore ju mer logiskt om man hade knapparna fram, eller? Hur långt efter förlossningen duschar man och byter till egna kläder, förutsatt att allt gått bra? Jag har ingenting som knäpps fram som passar, men en av makens skjortor (som qatteriin föreslog) kanske går lika bra som ett amningslinne?

Jag har gråtit så mkt sen igår kväll att jag typ ser ut som en hög Rudolf med röda mulen. Jag tappade det totalt igår efter förlossningskursen, jag gick dit själv, min sambo har gått förr och tyckte inte de var något att ha och vem är jag att tvinga med honom? Men efter det kände jag mig så fruktansvärt ensam. Han säger att med sina söner så blev det inte verkligt för honom, för än han höll dem i sin famn. Han är en fantastisk pappa.

Men jag vet inte riktigt hur jag ska hantera ointresset som jag upplever från hans sida. Det blir ju extra tydligt när man ser hur alla andra blivande fäder sitter och klappar på deras partners magar och följer med på alla besök hos BM, är delaktiga i alla inköp och planering som har med bebis att göra. Visst kan han hjälpa till och fixa något om jag ber honom, men han har ingen egen drivkraft eller intresse. Jag fattar att det blir skevt att jag är heltidssjukskriven och typ kan lägga en månad på vilken vagn vi ska köpa, medan han jobbar 100% och tar det största lasset när det kommer till barnen som vi har ca 80%.

Hur intresserade/delaktiga är era partners?

Såg att det diskuteras hur länge man tänkt stanna efter förlossningen och jag måste fråga varför pappor inte får stanna över natten i Sverige? Vi var på information på sjukhuset igår och här är det helt självklart att partnern sover över i samma rum med mamman och barnet. Alla som föder vaginalt får stanna två nätter, efter kejsarsnitt fyra nätter.

En sak vi inte alls har tänkt på är att vi tydligen måste bestämma nu snarast vilken barnläkare vi ska ha till barnet för hen ska komma och kolla barnet på sjukhuset innan man åker hem. Man ska förregistrera sig på sjukhuset här senast fyra veckor innan BF så senast 11/12 måste vi ha hittat barnläkare och fyllt i de papprena. Gör man så i Sverige också? När är första besöket på BVC med barnet efter hemkomst? Jag tycker det låter som att man går på kontroller här i USA hela tiden och jag känner bara att det låter jobbigt att behöva ta sig hemifrån för det när man precis kommit hem med bebisen.

Jag känner också av andningen, det är svårt att liksom halvligga i soffan för då känns det inte som att lungorna får plats  

Min första batting fixerade sig tidigt och jag gick över 9 dagar. Nu är jag i v.36 och denna är redan fixerad, så det är nog väldigt olika. 

Jag är också sjukskriven fram till bf, och tänker ta föräldrarledigt därefter. Eller komp, får se hur det ser ur med dagar och pengar.

På tal om föräldrarpeng, hur många dagar i veckan tänker ni ta? Med första barnet tog vi tre fram tills han fyllde ett och sedan fem. Funderar på om vi ska ta tre baserade på SGI och en av storebrors lägstanivådagar i veckan nu, så att man drygar ut lite och "blir av" med lägstadagarna.

Jag har glatt mig åt att kunna hjälpa de små barnen på neo genom att donera mjölk till dem. Denna gången bor vi mycket närmare å då blir det lättare att köra med den.

Men nu verkar det som att jag inte får eftersom jag står på kortison :((

Har ni andra funderat något på det??

Jag personligen tycker det är viktigt att hjälpa de svaga som behöver hjälp om man har möjlighet å detta är en väldigt liten grej men ger någon så mycket :)

Jag kan säga att det låter jätteduktigt med julpyssel etc men själv kommer vi ta det rätt lugnt med sådant den här julen. Har ju inga befintliga barn som blir lidande av uteblivet julstök. Vi har ju hört så mycket om det här med Black Friday Sale här i USA så vi gav oss ut igår för att kolla läget, dock inte i ottan för vi hade inget större behov av något specifikt så vi ville inte trängas med galningarna som campar utanför affärerna . Vi orkade gå i EN affär för trots att jag gick i normal promenadtakt inne i afffären fick jag plötsligt strålande smärta från underlivet upp i magen, jätteont gjorde det. Försvann när jag satte mig ner men kom tillbaka ett antal gånger när jag rörde mig... Så det var ju bara att göra klart inköpen i den affären och sedan gå hem och vila.

Blev dock SÅ nöjd för jag köpte en superbekväm grå gravidklänning, en mönstrad kjol som passar nu men som inte är gravidkjol så om jag vill kan jag sy in den senare (köpte större storlek), en gosig stor kofta och ÄNTLIGEN en stor weekendbag som jag kan ha till BB. Känns som en stor lättnad att ha köpt den så jag kan börja packa snart .

Vi har fortfarande inte köpt spjälsäng så det måste vi hitta någonstans. Jag har gärna haft bebisen i sängen men vi har bara 160-säng och jag vet inte om bebisen får plats. Känns som ett dyrare projekt att köpa större säng än att köpa en spjälsäng. Vi fick den här sängen gratis nämligen och vill köpa så lite som möjligt här i USA för vi kommer ju inte ta det med oss tillbaka.

Hur ska ni andra göra, ha bebisen i er säng eller i spjälsäng?