BF Januari 2016 :)

Det gick snabbt på vår barnakut, det var fint! Inget svar på vad det kunde vara för ont, bara att det inte fanns misstanke om nåt allvarligt. Kanske helt enkelt förkylningen i magen som jag funderat på, eller så är det magsjuka, fast han har ju haft ont i flera dagar utan magsjukesymtom... Jaja. Skönt att det inte var nåt farligt iaf, nu återstår bara att sanera barn och ytterkläder från kräk!

Liten rapport ifrån BB! Maken åkte hem igår och kommer och hämtar mig och lillaman (som fått namnet Alvar) om några timmar. Så nu har vi klarat oss själva en stund vilket känns stort haha!

Allt är bra med oss förutom att jag fått hemska sår på bröstvårtorna. Samma visa som förra gången.. Har varit jättenoga med taget och bett om hjälp varje gång jag ska lägga till, alla inklusive jag tycker att han har bra tag men jag får sår ändå, jag måste vara extra känslig. Och han var ju ganska stor och verkar extra hungrig, jag fick sår redan innan vi lämnat förlossningen. Moderkakan vägde 950 gram haha, sånhan har käkat i magen iaf! Det i kombination med att min mjölk dröjt gjorde att jag först började med amningsnapp och sedan dessutom blivit tvungen att ge ersättning. Det var för att låta vårtor vila, men nu är det snart dags att åka hem och det blir fortfarande sämre...

Så nu funderar jag på att ge upp och bara ge ersättning, vill ju att det ska gå ihop hemma också med stora killen (som jag saknar enormt). Känns på sätt och vis jättekorkat för nu börjar det äntligen komma några droppar mjölk.. Samtidigt vill jag så gärna ha det så där mysigt som jag vet att det kan bli sedan... och ha det där speciella bandet till min bebis..

Usch jag tycker att amningen är så jobbig, eller jobbig å jobbig. Våran tjej gick inte upp så mkt i vikt så jag påpekade om å om igen till vår BVC sköterska att vi kanske behövde lägga till liiiite ersättning. Men ICKE hon tjatade å tjatade om att fortsätta amma. Vilket resulterade i ett barn som var väldigt ledsen,gick aldrig å lägga ner henne, var som ett plåster i ca 4 mån fick jag sitta upp på nätterna med henne sovandes på mig. Vid 4mån sa jag stopp då hon låg under kurvan en aning å jag klarade inte mer. La då till ersättning efter vissa mål å vi fick en rundare å gladare tjej här hemma! Å en mamma som kunde få sova på rygg för första gången på 4 månader. Så denna gång köpa ersättning hem å jag tänker även ge ersättning om jag märker att det behövs!!

En viktig sak att veta om amning är att bvc:s kurvor är baserade på flaskade barn, och den kurvan BLIR annorlunda än helammades kurvor. WHO har kurvor baserade på helamning. Vid 3-4 månader så kommer det en "amningspuckel" där ammade bebisar ofta går upp lite sämre (jämfört med flaskade bebisar) och detta sammanfaller med en period där många upplever att de börjar få ont om mjölk, bebisen blir bökig vid bröstet osv. Men det här innebär inte att mjölken håller på att sina, det är dock en tillväxtperiod (så bebisen måste snutta mycket för att öka produktionen) samtidigt som det är en utvecklingsfas för bebis där hen blir mer medveten om omvärlden och därför har svårare att fokusera på ätandet. Väldigt dumt att de två sakerna sammanfaller!

Vi hade jättepanik när Axel var 3-4 månader eftersom kurvan dalade, sen laddade jag hem WHO:s kurvor och såg att han där följde viktkurvan perfekt. Plötsligt kände jag mig mycket tryggare med att han fick vad han behövde och att bvc:s tjat om ersättning (eller välling!) inte var nåt vi behövde lyssna på. Tack och lov för Amninhshjälpen där. Jag tycker av hela mitt hjärta att man ska få välja själv mellan amning, flaskning och både och - utan dåligt samvete eller tyckande från omgivningen. I västvärlden finns det egentligen inget som säger att amning skulle vara bättre än ersättning (förutom att ammade barn har en något mindre risk att drabbas av virusburna magsjukor, men that's it så vitt jag vet). Men jag vet finfina föräldrar som börjat tvivla ännu mer på sin egen förmåga att tolka sitt barns signaler pga bvc-sköterskors tjat om ersättning, när bebis precis som för oss följt WHO:s kurvor perfekt, och det tycker jag är beklämmande. Önskar att bvc bara kunde vara mer upplysta med båda sidor av myntet och lyhörda för föräldrarnas önskemål om hur de vill mata sitt barn!!

Känns som jag måste försöka vänja mig vid tanken på att kanske behöva föda själv i värsta fall... Sonen kräktes igen i eftermiddag och då är det väl bara att räkna med att det är magsjuka. Blir maken smittad får han högst sannolikt inte följa med till förlossningen, mig kan de ju inte stoppa även om jag skulle vara sjuk, men jag hoppas förstås vi slipper båda två. För att inte tala om barnvakten! Fy vilken dålig tajming. Bara att hoppas att jag får gå över bf med nån vecka eller så då... för det känns ju jättekul med den här kroppen. Gud vad bitter jag känner mig!