BF Januari 2016 :)

Min mage v 33

Säger som de andra du är INTE usel alls. Du går å bär på ett liv å orken tar slut! Så är det bara! Jag tänkte i början av graviditeten att nu kör jag på till julledigheten. Icke sa Nicke har kört på trots ihållande illamående/kräkningar å beslutade att söka gravpenning å blev beviljad. Är såååå glad för det. Att kunna få vara hemma tiden innan bebisen kommer är så viktig! Vila, vila, vila å mys på hemma det är helt OK!!! Du å bebisen är viktigare än jobb!!

Du bör nog dubbelkolla med försäkringskassan men jag är rätt säker på att det är så. Grundregeln är att man kan sluta jobba sex månader innan om man har jobbat mer än åtta månader och har en tillsvidaretjänst men det kan ju vara fler undantag än deltid och sjukskrivning så kolla upp det först.

Jag läser ytterligare ett undervisningsämne (är redan behörig i tre men ville få tjänstledigt nu när vi skulle utomlands). Jag får ju en två år lång paus nu och jag har tänkt gå tillbaka till mitt jobb, men jag kommer ju inte använda någon föräldrapenning när vi är utomlands så jag kommer använda den till att jobba deltid ett antal år sedan. Då hoppas jag att jag kommer orka för jag tycker egentligen om mitt jobb och skrattar varje dag - det är bara för mycket att göra.

Jag har bara jobbat som lärare i tre år och vill gärna vara kvar i yrket åtminstone tills barnet/barnen är stora nog att klara sig själva på lov och eftermiddagar, så jag hoppas orka åtminstone tio år till. Har heller inte en enda CSN-vecka kvar så jag ser det som osannolikt att jag skulle kunna omskola mig till något attraktivt utan någon inkomst. Men visst är det många som lämnar yrket eller byter arbetsplats efter föräldraledighet/tjänstledighet - var nog därför min chef var så skeptisk till min ledighet.

Hur är de med de här med sammandragningar egentligen, har haft regelbundna SM heela dagen, inte smärtsamma! Nu sitter jag blixt stilla i soffan och ändå kommer dom med mellan 7-9 minuters mellanrum... Kan dom påverka tappen trotts att dom inte gör ont?

Så kul att gå in när helgen kommer och läsa igenom alla inlägg (hinner sällan på vatdagarna).

Vilka fina magar ni ALLA har :D Tycker det är häftigt att se att det verkligen kan vara olika.

Hoppas ni som har sammandragningar ändå får ha pyrena i magen till januari o att det bara är livmodern som jobbar.

Intressant med samlivet (längesen ni skrev om det men måste inflika)... jag tror att sambon har lite svårt för alla förändringar med stor mage o svullen fiffi (vem har hittat på det för övrigt?! Eller så är det bara jag som har det. Inte ont men allt är som mer svullet).. iaf är jag mer sugen än han men sällan energi att ta tag i det. Blir ju knappt en gång i veckan vilket känns sådär.

När jag läser om er som gått hem börjar jag undra hur jag tänker som planerat jobba till 15/1 när jag har bf 20/1.. kan ju iofs ta semester om jag inte orkar med slutet på jobbet men jag är nog lite "snål" mot mig själv.. mest för att jag inte har en aning vad jag skulle göra hemma i en månads tid (om man går två veckor före bf o sen får gå över två veckor).

Har även fått en TENS-apparat o stödbälte för fogen. Har nästan bara ont i den främre. Någon som vet hur plattorna ska fästas för bäst lindring?

Lååångt inlägg, ber om ursäkt. Trevlig lördag goa ni!

Efter nästan 2 månader med konstant trötthet och värk i hela kroppen så kom få dagarna. Dagarna då det fanns hur mycket energi som helst. Har hållit igång Inter dagar nu. Rensat och röjt i varenda liten vrå. Gjort tre dörrkransar och 6 grekiska lantbröd till döttrarnas julmarknad med skolan i morgon. Och konstigt nog är inte energin slut ännu.

Är nästan helt hundra på att bebisen nu är så fixerad den kan bli. Trycket nedåt är helt fruktansvärt. Så att jag känt att jag nästan fått hålla emot när jag varit på toaletten.

Har tre helt olika förlossningar bakom mig och över 10 år sen. Så vet ju inte alls hur denna kommer att bli. Men lite nervös känner jag mig dock allt. Sa till min duster i onsdags att kommer den inte innan 18/12 får den mer ön gärna stanna till 7/1. Har bf 9/1.

Min BM har varit så toknojjig över min vikt denna graviditet. Har kämpat en del med vikten senaste åren och haft ett högt BMI. Bebisen har legat lite över medel på kurvan och på tillväxt UL låg den på +9%. Men nu har jag inte gått upp något på över 4 veckor. Har totalt gått upp 9kg denna grav. Men om jag inte minns helt fel var det samma med dem andra. Gick upp fort i början för att sen stanna av. Största dottern var 50cm och vägde 3325g.

Jag har själv inte varit nojig över vikten men blir så jobbigt när hon är. Har fått ta typ alla tester hon kommer på varje gång jag är där. Och alltid vikt och urinprov. Är visserligen bra att de håller koll. Men vill ju inte bli nervös.

Får på BB family Stockholm och där har de som regel att alltid göra tul om man har ett BMI över 30. Hon tycker dessutom att hon har haft svårt att mäta SF-måttet. Hon påpekar alltid att det är "för mycket fett för att mäta". Hon har jobbat som BM i nästan 30 år, men är ändå väldigt osäker varje gång. Hon måste alltid rådfråga en kollega eller läkare. Har däremot fått så bra kontakt, hjälp och svar av dem på BB istället så har inte orkat bemöda mig med att byta. Är så kort tid kvar nu.

Har dålig koll på vart i landet alla bor. Är det någon annan som bor i Stockholm?