BF Januari 2016 :)

Hej alla brudar!

Har följt den här tråden ivrigt, dock aldrig skrivit, typ. Jag har mått för illa för att kunna tänka typ. Och varit för trött för att ihop ett meddelande. Idag tänkte jag äntligen slänga iväg ett meddelande och beklaga mig lite ;)

Först, beklagar till er alla som fått missfall och oavsett blod (gammalt eller färskt) skulle jag ha kontaktat specialistmödramottagningen där ni bor för ett ultraljud (ta i med HUR oroliga ni är). När jag hade ett MF i vecka 11 i höstas startade det med ljusrosa flytningar som sedan övergick till rejäla blodblandade slemmiga flytningar och sedan en liten "miniförlossning" med kraftig mensvärk och där hinnorna och allt kom ut, sedan "efterblödde" jag ett par veckor, typ avslag. Vid mina fullgångna graviditeter (2 stycken) har jag aldrig blödigt, har dock hört att det är vanligt. Kontakta vården!

Nåväl, nu till läget! Läser att trötthet diskuteras. Jag är i vecka 12+1 idag och väntar tappert på att denna trötthet ska ge med sig, dock har jag mått sjukt illa men det har lugnat ner sig så jag borde vara glad, men nu besväras jag ENORMT av tröttheten som hänger kvar. Suck! Nog har jag varit trött i mina tidigare graviditeter också, men såhär trött kan jag inte minnas... (tvillingar? hoppas inte).

Mina barn har långledigt (8 veckor) över sommaren och de dagar min sambo är och jobbar (han börjar semestern om 2,5 vecka) känner jag mig som världens sämsta morsa, jag orkar tamejfan ingenting ju. Idag har vi inte varit utanför dörren. Ipads och teve för hela slanten blir det. Igår var vi också inne hela dagen, jag sov i vardagsrummet och vaknade när de slogs och sådär (ni har inte Årets Mama här ). Klockan 16 orkade jag masa mitt feta arsle till badhuset igår och barnen var överlyckliga. 

Jobbar 70 % natt och behöver väl inte ens nämna att jag har ångest och tycker det är asjobbigt. Var sjukskriven ett par veckor i månadsskiftet maj-juni pga kräkningar och trötthet, fick Lergigan Comp och kräktes liiite mindre men klarade inte av att jobba då.

Det känns som att hela livet är satt på paus till jag återkommer till mitt normala glada, effektiva och aktiva liv. SEX månader till bara. Jag har ett hopp om att den här sjukliga tröttman går över till vecka 15 eller nå, jag orkar inte ens dammsuga vardagsrummet nu, knappt hänga en tvätt, är liksom håglös, initiativlös och trött. Stackars mina barn, och min sambo med. Inga fler barn här efter denna kan jag LOVA på HEDERSORD.

Tack för att ni lyssnade på min klagosång. Nu ska jag laga mat och sedan KANSKE jag orkar cykla med barnen till lekparken. Kanske. 

Hej alla brudar!

Har följt den här tråden ivrigt, dock aldrig skrivit, typ. Jag har mått för illa för att kunna tänka typ. Och varit för trött för att ihop ett meddelande. Idag tänkte jag äntligen slänga iväg ett meddelande och beklaga mig lite ;)

Först, beklagar till er alla som fått missfall och oavsett blod (gammalt eller färskt) skulle jag ha kontaktat specialistmödramottagningen där ni bor för ett ultraljud (ta i med HUR oroliga ni är). När jag hade ett MF i vecka 11 i höstas startade det med ljusrosa flytningar som sedan övergick till rejäla blodblandade slemmiga flytningar och sedan en liten "miniförlossning" med kraftig mensvärk och där hinnorna och allt kom ut, sedan "efterblödde" jag ett par veckor, typ avslag. Vid mina fullgångna graviditeter (2 stycken) har jag aldrig blödigt, har dock hört att det är vanligt. Kontakta vården!

Nåväl, nu till läget! Läser att trötthet diskuteras. Jag är i vecka 12+1 idag och väntar tappert på att denna trötthet ska ge med sig, dock har jag mått sjukt illa men det har lugnat ner sig så jag borde vara glad, men nu besväras jag ENORMT av tröttheten som hänger kvar. Suck! Nog har jag varit trött i mina tidigare graviditeter också, men såhär trött kan jag inte minnas... (tvillingar? hoppas inte).

Mina barn har långledigt (8 veckor) över sommaren och de dagar min sambo är och jobbar (han börjar semestern om 2,5 vecka) känner jag mig som världens sämsta morsa, jag orkar tamejfan ingenting ju. Idag har vi inte varit utanför dörren. Ipads och teve för hela slanten blir det. Igår var vi också inne hela dagen, jag sov i vardagsrummet och vaknade när de slogs och sådär (ni har inte Årets Mama här ). Klockan 16 orkade jag masa mitt feta arsle till badhuset igår och barnen var överlyckliga. 

Jobbar 70 % natt och behöver väl inte ens nämna att jag har ångest och tycker det är asjobbigt. Var sjukskriven ett par veckor i månadsskiftet maj-juni pga kräkningar och trötthet, fick Lergigan Comp och kräktes liiite mindre men klarade inte av att jobba då.

Det känns som att hela livet är satt på paus till jag återkommer till mitt normala glada, effektiva och aktiva liv. SEX månader till bara. Jag har ett hopp om att den här sjukliga tröttman går över till vecka 15 eller nå, jag orkar inte ens dammsuga vardagsrummet nu, knappt hänga en tvätt, är liksom håglös, initiativlös och trött. Stackars mina barn, och min sambo med. Inga fler barn här efter denna kan jag LOVA på HEDERSORD.

Tack för att ni lyssnade på min klagosång. Nu ska jag laga mat och sedan KANSKE jag orkar cykla med barnen till lekparken. Kanske. 

Znö - jag skriver under på allt du skrivit om tröttheten, jag är ledig 8 veckor från jobbet, vilket ju innebär att barnen är hemma också känner mig också som världens sämsta mamma som inte har ngn ork till ngt. Igår em var jag pall i soffan när lilla grabben följde med kompisen hem. Så du är inte ensam om att ha noll energi, du ska se tvätthögarna här hemma. Barnen har inte ett enda plagg i lådorna utan allt ligger i ovikta högar. Jag hoppas det vänder snart.

Går in i v 13, i fjärde månaden idag! Tänk nu börjar det likna något . KUB på måndag, hoppas det blir ett bra resultat.

Går in i v 13, i fjärde månaden idag! Tänk nu börjar det likna något . KUB på måndag, hoppas det blir ett bra resultat.