BF Januari 2016 :)

Jag har köpt en pop overall på Tradera för hag kommer inte ha bil hemma varje dag och jag är en riktig vintermänniska så förutsatt att allt är bra och funkar kommer jag vilja ut varenda dag. Är typen som i mars envisas med att joo det går visst att sitta ute och läsa! Så rejäla grejer är ett måste särskilt som vi har en hockeyspelare hemma också:) ishallar är kyliga.

Har köpt lite kläder i de första storlekarna tänker att från 62 är roligare handla sen när man vet vem bebis är:) man får ju säkert en del med, vet att själv köper jag alltid 62-68 som presenter till vänner som fått barn.

Lycka till:)

Har suttit med min chef som ju som sagt är underbar. Hon var helt öppen för att jag skulle kunna jobba lite under föräldraledigheten, ta lite möten osv. Hon har ju hintat det innan men vill ju det ska komma från mig. Hon erbjöd sig tom att hålla bebisen under tiden men som jag sa så är ju mötena då på kvällstid och då är ju sambon hemma :) beror ju på matning osv men helt plötsligt så var det som om rullgardinen flög upp och jag såg solen igen.

Jag måste inte sitta hemma avskuren från allt om jag inte skulle genomgå en total personlighetsförändring och bli värsta hemmamamman:)

Jag har haft svårt att skapa en mental bild av hur det kommer bli efter bebis kommit. Kanske för den där katastrofberedskapsdelen av mig som skriver än så länge mentala brev till mamma, mina syskonbarn, som ordnat för min katt om utifall jag skulle dö på bb. Det finns helt enkelt en del av mig som tror att det inte finns ett liv efter januari.

Sa till sambon att vad som än händer så se till att de inte låter MIG dö. Han blir vansinnig när jag säger sådär. Hur mycket mamma man än känner sig som redan så är jag (Ännu) inte typen som skulle offra mig själv för någon annan. JAG vill leva, i första hand. Men sambon säger att blir det kritiskt så prioriterar man alltid mamman. Hoppas det stämmer.

Men nu gör jag plötsligt planer för våren. Köper barnvagn, planerar resa till Stockholm i maj med mamma och ev bebis beroende på amning osv. Har insett lite att jag måste ju fortsätta framåt. För varför lägga tid på något jag ändå inte kan förändra nu.

Har sagt innan, hade slutat tro och bry mig om jag skulle bli gravid eller ej. Hade kunnat leva med bara sambon resten av livet- för mig hade det livet kunnat vara minst lika fantastiskt, sedan när hans killar är stora.

Men det hände, och är man 36 år, ändå kan "tänka sig" att ha barn, har ok ekonomi och en man som älskar en mer än han någonsin älskat någon, inklusive sina barns mamma, så säger man inte nej, jag vill inte. Det går inte att motivera ett sådant beslut då.

Men hade en del elaka tankar i början som höll på att ställa till gräl för oss... En del av mig gör detta för min egen skull, man ångrar aldrig barn man fått sägs det ju, men det är lika mycket för hans skull. Han ville ha barn med mig från första dagen typ.

Oj nu kom det en massa saker! Så många kloka människor i denna tråden, tror det är därför:)

Min fråga var egentligen om det är möjligt att jobba lite under föräldraledigheten och hur gör man rent praktiskt isf? Jag är verkligen ingen expert på föräldrapenning o försäkringskassa. Har aldrig ens haft med dem att göra i mitt liv, förrän nu.

[quote=75927273][quote-nick]WiMe06 skrev 2015-10-27 12:21:20 följande:[/quote-nick]Bjuder på en liten magbild, största magen jag haft under mina graviditeter. Var inte ens såhär stor när första eller andra sonen föddes.

[/quot

Vilken jättefin liten behändig mage du har ;) sådär såg min ut i v 19 ungefär känns det som :D

Fast det är mest andra som upplever den som stor, jag tycker det funkar.

Kan inte lägga upp från telefon och har inte bestämt mig för om jag känner mig bekväm med det heller:) får fundera lite till!

Jag har haft det ganska enkelt fast med en del blödningar efter rul och oro i samband med det då de var osäkra på om allt såg bra ut. Men nu är allt sådant borta sedan 2 månader ungefär. Tycker nästan det var bra för då förstod jag att jag ju ville ha barnet, en gång för alla.

Usch så jobbigt för dig hoppas det blir enklare resten!

Tack alla snälla som kommenterat mitt inlägg ovan. Det finns så många kloka kvinnor/mammor i den här tråden!

På vissa sätt är det nog bra att jag är 37 och inte 27 längre, jag har definierat mig själv nu och mammarollen är mer något som byggs på det andra än det som avgör allt. På andra sätt känns det som det kräver en större anpassning- man är inkörd på sina vanor :)

Nu är det ju inte första barnet i familjen eftersom vi har sambons pojkar så på det viset blir det ju som många säger- minsta barnen får liksom bara hänga med:) smittor mm kommer hem även om man undviker alla ställen under rs-säsong. Osv:)

Jag kom just hem från mitt första vattengympapass. Jättekul ju! Men det kändes lite som i simningen i skolan, när man sneglade på de andra för att se om de hade hår på kroppen och började få bröst. Fast nu sneglar man på magen och efter bristningar, ha ha.

Det fanns några långa, smala tjejer med bara kulor på magen. Någon såg ut att vara i min ålder, annars var det mest standard- storstadsmamman runt 28 år:)

Kände mig som att jag hade den största magen av alla- men man vet ju inte hur långt gångna de var heller.

Ett par av de tunnaste tjejerna hade problem med foglossning. Jag vet ju stt det inte är relaterat till storlek utan relaxin osv, men när jag stod i duschen så tänkte jag på hur tacksam man är att man sluppit sådant i ett tidigt skede iaf- klsrt kroppen är stelare o värker mer men känner mig fortfarande ganska stark och bebis är hittills snäll mot min kropp, har ju mått bra hela tiden.

Men träningsvärk lär jag ha lite imorgon. Jag tränar ju inte vanligtvis direkt men har väl en hyfsad grundfysik iom mitt jobb.

Väldigt väldigt roligt var det iaf!

Jag är på Kristinedal, i Gamlestaden. Vet att de kör två klasser denna termin detta är andra omgången. Kunde inte vara med på den första då jag fortfarande blödde lite då.

Jag beundrar kvinnor som är sådär, att de orkar kämpa på. Jag hade nog ärligt valt att avsluta graviditeten om jag mått så så tidigt. Jag vill ha barn men som sagt inte till vilket pris som helst.

Alla problem är ju relativa. Sjävklart får du också klaga. Det hör ju till. Dina sammandragningar och ryggvärk är ju ett verkligt problem för dig.

Jag vaknade med världens kramp i vaden i morse:) ibland när jag vaknar på morgon så har jag hunnit glömma att jag är gravid, min snälla bebis låter mig ju än så länge sova hela nätterna. Så jag sträcker på mig som en katt och vanligtvis brukar det bara kännas i ligamenten men idag så sa det bara pang :) flög upp och slängde upp benet på soffan och tryckte bort det men aj så ont det hann göra:)

Vet ju att det är vanligt och ofarligt, är van vid kramp i fötterna sedan barnsben pga hålfoten men tänk att något så litet kan göra så ont!

Ja det släppte ganska snart men har som du säger lite träningsvärk nu, vilket jag hade innam efter den där vattengympan häromdagen... Men idag är det kurs så sitter hela dagen igår rensade jag en massa ogräs sittande på marken så är tacksam för lugnet idag!

Jah har inte riktigt börjat tycka att den sista tiden är här ännu, alla andra säger det men jag tycker fortfarande att vad då, elva veckor är väl jättelångt! :D har fortfarande så mycket jag ska hinna med- fixa alla saker, fira jul, massa saker planerade med sambon som blir svårt att göra första tiden sen, både ekonomiskt och tidsmässigt- gå på elitseriehockey, bo på hotell, massa sex, bio, räkmacka på heaven 23... Fast vad gäller elitseriehockeyn så ser det hittills ljust ut för Frölunda så vi har redan bokat min mamma för barnvakt för eventuellt finalspel i april :D