BF Januari 2016 :)

Nej det är väl så, i början särskilt. Nu är det ju mitt första o enda barn, men sambon måste ju dela sig på tre liksom. Så det blir väl han som får minst tid så att säga, till oss. Jag kommer nog inte ha så mycket MER att göra än vad jag har idag med jobb osv, utan mer andra, nya saker, på lite andra tider typ.

Jag har också en kissvända på natten, fast räknade inte den för den har jag haft sedan tonåren. Kan nattkissa i sömnen typ:)

Så bra att allt ser bra ut men tråkigt att ha ont!

[quote=75935954][quote-nick]Seven Costanza skrev 2015-10-29 16:19:42 följande:[/quote-nick]Tittar in en snabbis... Nä alltså de säger ju att man är höggravid hela tredje trimestern, men jag tänker också att det är långt kvar. Har jättemycket kvar att göra för efter den här veckans inlämningar är det bara halva terminen som gått. Jag trodde att det mesta skulle göras klart innan jul på min kurs men tydligen är det minst två hemtentor efter nyår, blä. Den första kommer ut dagen innan min BF så jag kan inte göra den i förväg heller, och den andra har deadline 24/1. Så länge tror jag inte bebisen håller sig inne så jag får nog räkna med att göra omtentorna senare på terminen istället. Så jag tycker det känns som evigheter kvar, kanske beror på att jag börjat sakna mina föräldrar som ska komma hit efter barnet fötts . Låter som jättemycket kul ni ska hitta på innan januari![/

Ja hoppas det iaf, om man fortsätter må hyfsat. För fysiskt är jag i rätt bra skick än som sagt, vet vi pratat om det innan.

Längtar jag efter att det ska vara över så är det för att jag inte gillar hur graviditeten begränsar mig fysiskt, och hur andra begränsar mig, och räknar bort mig och säger " där kan du inte gå", " det där kan du inte bära/göra/äta", " då kommer ju inte du att jobba ändå".

Låter segt med tentorna! Synd att du nog inte hinner göra dem innan bebisen kommer, hade väl varit skönast såklart!

Jag luktar helt klart bröstmjölk, har läckt lite ända sedan i somras, men bara när brösten är varma, som efter dusch.

Drar de ihop sig läcker de inte. Kom på katten med att stå och sniffa på dem när jag stod i bara underbyxorna och la upp mat till henne :D gått från c till D- kupa så har vuxit lite grann där!

Har bf 15/1 och känns fortfarande rätt ok. Tröttare i ryggen efter jobbet och det spänner när bebisen trycker utåt.

Min ljuvliga systerdotter säger att : " jag sla få en kusin. När jag fyller fem år, DÅ har min kusin kommit!" Hon fyller 30/1, så jag hoppas ju att bebis kommer i tid och i allra bästa fall kan vara med på hennes kalas i famnen på mig eller sambon :D

Får jag en förlossning som min syster haft sina så är det inte helt otänkbart. Hon födde barn ena dagen, åkte hem och gick på barnvagnspromenad dagen därpå med andra barnet. Med första hade vi tårtkalas för henne när hon var tre dagar gammal.

Jag trodde det skulle vara roligt att gå till Mvc men det känns bara som ett nödvändigt ont. Jag gör ju det men skulle helst slippa. Jag gillar inte sjukhus, nålar och sist drömde jag mardrömmar innan och var så uppstressad att min bm ( som är jättebra, det är inte hennes fel alls) fick ta om blodtrycket och sticka i två fingrar för jag var helt vit och iskall. Nu blir besöken imorgon (v 29+3), sedan blir det tätare, v 32, 35, 37, 39,, 40 plus hur många som behövs.

Just nu är jag i en sådan där fas att jag inte vill tänka på det som ska hända, jag vill bara få leva och krama ur sista droppen ur mitt gamla liv. Jobba, gå på symöte, läsa. Men alla tar för givet att jag vill prata om bebisen. Helst hela tiden. Jag kan prata ibland, men jag lever med detta 24 timmar om dygnet liksom. Kommer aldrig ifrån det. Det räcker bra.

En kompis som var hemma igår ville fotografera min mage, hennes mamma ville se ett kort. Sa nej, absolut inte. Kändes fruktansvärt obekvämt.

imorgon ska sambon med till Mvc för första gången. Han var ju med på kub, rul o när vi sökte akut såklart i somras, men vi har båda tyckt det är så onödigt att han är med på Mvc. Är ju bara blodprov, prata, hej då, ett nödvändigt ont. Har ingen lust att prata med henne om de saker jag känner ändå, men får väl iaf ta detta med oron kring förlossningen. Det fysiska med vara gravid är ju fortfarande ganska enkelt.

Om det blir Mvc imorgon, jag har jätteont i halsen, barnens och mannens förkylning på gång tror jag. Brukar alltid jobba på ändå med Ipren och alvedon men har inte riktigt den extra orken nu, och så får man ju inte ta Iprenen:) knökade i mig två alvedon o tänker jobba halvdag iaf:)

Har bokat alla mina besök, tom 19/1., men hoppas ju inte det kommer behövas :)

Jobbar ju förhoppningsvis sista dagen v 36+3 så bokade alla besök samma tid på morgonen. Hon frågade om jag inte ville ha en senare tid sista tiden men jag sa att oavsett när på dagen så måste jag ju komma, så kan lika gärna göra det klockan åtta.

Vi diskuterade det här hemma,sambon tillhör också en riskgrupp nämligen, men ingen av oss tänker vaccinera oss. Han borde egentligen enligt mig för blir han sjuk sätter det sig på luftrör och lungor, förra vintern hamnade han på vc en lördag med kortison på mask.

Jag å andra sidan får aldrig något annat än förkylningar och denna vintern ska jag ju dessutom gå hem till jul och inte jobba bland människor på samma sätt så är nog snarast mindre risk att bli smittad av något skräp.

Bebisen jäklas med sambon. Sedan två veckor är det full aktivitet på sidorna av magen, det rör sig ända borta vid höftbenen på båda sidor ( betyder det tror ni att den ligger på tvären??)

Har legat hemma i soffan och snorat idag och magen studsar för fullt, så att det tydligt syns utanpå.

Oftast om jag blåser lungorna fulla och släpper ut genom näsan så sparkar den igång. Så fort sambon lägger handen på så blir det totalt stilla:)

JAG kan ha handen löst på magen och känna dock.

Igår låg han med huvudet på mig och det sparkade som bara den, inget han kände utifrån dock:)

Ja men precis! Som att de hör vad man säger och vill jäklas :D

Idag var vi på föräldrautbildning. Kändes lite som föräldraskap för dummies :) sambon som gått innan hade varnat mig men blev ändå lite full i skratt.

Barnmorskestudenten som höll i det var helt underbar. En varm, afrikansk kvinna runt 40 med nära till skratt, som jobbat flera år som barnmorska i hemlandet. Hon kommer bli en jättebra barnmorska, hade lätt kunnat tänka mig henne:)

Men resten... En kvinna förstod inte ett ord svenska och skulle haft bulgarisk tolk som avbokat. De fick ringa någon på hennes mobil och förklara att hon fick gå hem igen.

Vi var de enda två med svenska som modersmål men det hade jag räknat med och alla andra verkade förstå.

Det vi pratade om var väldigt pedagogiskt, och jag förstår att de måste vara så tydliga - de är vana vid folk som har svårt med språket. Har känt detsamma med min barnmorska, hon är ibland lite övertydlig.

När hon tog fram en plastdocka med en moderkaka i ett rep och började trycka ihop den genom en plastmodell av ett bäcken -"detta hara ar kviinas beeecken", då började jag nästan skratta.

Det kanske alltid ungefär samma innehåll men det kändes lite som föräldraskap för mentally challenged typ :)

Ja, det kommer nog inte hända här. Den enda kvinnan som verkade vara någonting att ha visade sig vara landsman med en annan kvinna, så de gick därifrån tillsammans.