BF Januari 2016 :)

Haft besök av hemsjukvården nu! Den lilla donnan väger nu hela 2490 gram och har blivit riktigt rund och go i ansiktet. Vuxit 2 cm så nu mäter hon 45 cm.
Fr.o.m idag ammar vi fritt fram till onsdag, sonden sitter kvar om ifall vi känner att hon inte blir riktigt nöjd, framför allt nattetid, men drar hon den så behöver vi inte bry oss om att sätta tillbaka den. Sen har vi ny kontroll på onsdag. Har hon gått upp bra i vikt då så blir vi utskrivna annars behåller dem oss till på fredag. Men det går verkligen framåt iallafall. Så härligt!!

Hej igen alla! Har inte orkat läsa eller skriva här på några dagar men vi fick vår pojke i fredags 8/1, 3080 g och 51 cm! Samma längd som jag hade vid födseln och bara 100 g mer. Ganska liten räka . Jag blev kvar efter min rutinundersökning i torsdags för jag hade för högt blodtryck och sedan satte de igång mig men det hände inte så mycket, så sedan blev det tyvärr kejsarsnitt till slut efter ett drygt dygn på sjukhuset.

Själva operationen och bemötandet här på sjukhuset har varit bra men jag blev väldigt chockad över hur ont jag skulle ha efter snittet och har varit och är stundtals fortfarande väldigt svag och ledsen över att min graviditet slutade så. Hade kateter sedan de satte in epiduralen under värkarbetet (när jag forfarande trodde på vaginal förlossning) och första 18 timmarna efter snittet men sedan tog de ut den för att de tycker att man ska upp och gå på toa. Jovisst men jag har stundtals varit så svag och haft/har så sjukt ont av eftervärkar att jag bara kastar mig om halsen på den som ska hjälpa mig på toaletten och sedan kan jag knappt gå dit. Kissade på mig igår när jag precis var framme vid toaletten för vi hann inte ta ned trosorna, kändes SÅ förnedrande!! Började gråta och hulka och då gjorde det så ont i snittet att det kändes som att jag skulle dö. Gråter nu också när jag skriver detta men passar mig för att bli sådär hysteriskt ledsen för då gör det bara ondare.

Vet inte om det är jag som har väldigt låg smärttröskel men jag kan inte alls förstå hur någon frivilligt vill bli snittad - men man kan kanske ha lika ont av att spricka mycket av en vaginal förlossning så det är kanske pest eller kolera för dem som är förlossningsrädda och vill ha snitt därför. Men om inte så förstår jag inte varför någon frivilligt skulle välja snitt.

Har ju även varit väldigt förkyld och trodde at att jag var frisk men nu med smärtan i snittet så går det inte att hosta upp det lilla slem som är kvar i halsen och det känns därför konstant som att jag inte kan andas. Blir ju inte bättre av att jag ligger/halvsitter så mycket heller. Har sagt till ssk nu men syresättningen var bra och lungorna låter bra så får se om de kan göra något. Har varit uppe och gått med plastbaljan runt avdelningen två gånger och försökt ta stora andetag och sträcka på mig. Då känns det bättre men det funkar ju bara när bebisen är nöjd och det tar sådan tid att bara gå på toa, amma och äta. Hade tänkt hela dagen att jag skulle gå en promenad men lämnade inte rummet första gången förrän vid 21. Ni som har barn sedan tidigare, snälla säg att det blir bättre. Har knappt sovit någonting för han vill bara amma hela nätterna och blir hysterisk annars. Han är självklart jättefin men nu kommer tredagarsgråten som ett brev på posten .

Orkar inte läsa era inlägg just nu utan behöver bara ventilera hur jag det, men stort lycka till för er som har er upplevelse framför er, hoppas ni får det mycket bättre! Och hoppas allt gått bra för er andra som fött och att ni också fått friska bebisar!!

Gud vad tuffa ni alla är!! Jag är verkligen rädd för smärtan att föda igen!!

Önskar jag oxå bara kunde slappna av och längta som ni att det ska sätta igång!! Grattis alla som fått!! Underbart efteråt!!

Min Lillplutt är här :)
En kille på 51cm, 3630g. Orkar inte skriva så mycket just nu, kommer mer uppdatering när vi har myst och syskonen har vart här.

Har sovit första natten jämte lilla Casper, han är lugn och nöjd så länge han får vara jämte mig :) stannade kvar själv med han så att min sambo kunde sova hemma med de andra barnen och vi vila upp oss här. Vilken upplevelse det var när syskonen hälsade på en stund igår kväll!
Han har kräkts väldigt mycket fostervatten inatt, det har jag aldrig varit med om tidigare. Suga och ta bröstet var han en hejare på en gång med, visade bara tutten så sög han tag aggressivt och har efter det snuttat en hel del :)

Förlossningen gick bra igår, dock är jag besviken på barnmorskan jag hade då hon inte alls lyssnade på mig och hade kunnat varit ett bättre stöd. Önskar även att min sambo hade stått upp lite mer för mig i situationen när jag inte själv inte orkade tjata. Men i slutändan så spelar inte det så stor roll när jag äntligen fick min underbara bebis och det är över.
Jag fick pangvärkar, intensiva och starka på en gång efter att jag hade skrivit igår imorse. Ringde förlossningen och frågade om jag kunde komma in omgående eftersom att det har gått snabbt tidigare med öppningsskedet tidigare. Första kommentaren jag fick från bm var att "oj, du är redan öppen 6cm, det trodde jag inte"... Gick in i duschen, men när det inte var några mellanrum på värkarna längre valde jag att börja med lustgasen inne på rummet. En timme efter att jag hade kommit dit var jag helt öppen, vattnet gick och krystvärkarna kom. Det var då den jobbiga biten kom, som med de andra barnen, att få ner han. Pratade med bm också mör jag kom in. Efter krystande i ca en timme var min kropp trött, jag sa till henne att jag inte hade tillräckligt med kraft längre och att jag har fått hjälp med de tre andra att få ner dom. Nej, det ville hon inte hjälpa till med, fick prova alla möjliga ställningar istället. Efter ytterligare 30min fick jag dropp, bad om hjälp en gång till och sa att droppet tidigare inte har hjälpt dom ner. "Nu börjar vi med det här ändå" säger hon då. Inget skillnad hände, han kom fortfarande inte ner. När två timmar krystande hade gått var jag något utmattad, bebis mådde dock bra hela tiden DÅ äntligen kom läkaren in + 3 andra barnmorskor och gjorde på samma sätt som har gjorts tidigare förlossningar för att få över han den sista biten. Jag tog i allt vad jag hade då för att äntligen var det någon som lyssnade på mig och det gick!!

Kollade de flera ggr på er hur livmodern dragit ihop sig? De kollade en gång på mig och då fick jag godkänt, men när jag klämmer på magen så tycker jag att det känns så hårt där inne. Minns inte hur det var med Axel... Jag har svårt att vara upprätt längre stunder och känner mig andfådd efter en stund, men den känslan minns jag från Axel iaf, jag relaterar den till att magmusklerna inte sitter där de ska men jag vet inte... Nån som känner igen sig? Jag ska höra på återbesöket om det håller i sig tänkte jag.