BF Januari 2016 :)

Här hemma är nog barnen mer ivriga än jag för tillfället. Kan nog bero på att jag för första gången på väldigt länge mår bra. Och insett att detta är sista gången jag är gravid. Dessutom har jag haft så mycket problem med avslag och stygn efter tidigare förlossningar. Så det ger myglare ångest. För att inte tala om ångesten över att komma tillbaka i form. Var visserligen väldigt många år sen jag var i vältränad form. Men nu är sista chansen att skylla på bebisen. Kroppen har dessutom tagit väldigt mycket mer stryk denna gång. Är överrörlig i lederna och det har i te riktigt funkat i samband med graviditet så har en hel del rehabilitering att göra efter att bebisen kommit.

Men barnen, det går nog inte en sekund utan att de pratar om bebisen, kör runt med vagn i hallen, plockar bland kläderna eller bäddar ner hunden i vaggan. (Den är inte bäddad ännu)
Har försökt förklara att den kommer inte att komma innan allt är klart här hemma. Så vill ni någonsin få ett syskon får ni allt hjälpa till. Kapitulerade så pass med julsakerna att jag tog ner lådorna från vinden. Tog ut de få stjärnorna jag ville ha upp. Klädde vår minigran och lät sedan barnen ta det de ville ha. Med villkoret att de packade ihop lådorna igen efter sig. Ja nu hat vi då 2 veckor senare en hinderbana i hallen.
Maken fick sig en tankeställare i går.
Han var på julfest. Dricker i stort sett inget annat än typ 1 whiskey någon gång ibland. Men hade lovat att hämta honom i går eftersom det låg lite dumt till i ett industriområde och taxiresan på 800kr kunde vi göra något roligare för.
Han hade druckit lite mer än han brukar. Och började lagom tills vi klev in i porten bli lite djup i sina funderingar. Så lagom tills jag tog av mig jackan får han en chock. Och utbrister " men vad har du ätit?! Magen är helt svullen!"
Varpå jag svarar att det är ju en bebis där i.
" va!? Vaddå bebis? Har du ätit upp en bebis?!" Lägger händerna på magen och får en kraftig spark till svar.
"Oj den är alldeles hård." Svarar att ja det är inte så länge kvar nu så den är ganska så stor och utspänd.
Han får panik och börjar slita ihop jacka, skor och BB-väskan som står i vagnen. Och nästintill skriker. "Vi måste skynda! Den kommer nu!!! Men inser lika snabbt igen att han inte kan köra bil och böjer sig ner och klappar magen försiktigt och viskar "Vaneck pappa kan inte köra bil just nu så du måste stanna där tills i morgon. För pappa måste sova först"

Mitt i detta drama hade jag väldigt svårt att hålla mig för skratt. Till det hela hör att vi inte riktigt var överens om att behålla bebisen när jag lite oväntat blev gravid. Och har väldigt länge känt att han inte riktigt accepterat det faktum att vi snart är framme vid förlossningen. Har har inte just något som helst intresse för att följa med till BM, känna på magen, höra hjärtljuden eller förbereda något.
Somnade med ett stort leende på läpparna kl 02 i natt.
Nu ska vi bara härda ut 1vecka till. Sen ska hela familjen bara njuta av att vara lediga och tillsammans fram tills bebisen kommer.

Haha sitter och skrattar åt sambon! Han tycker att det är lite smått "otäckt" när bebisen rör sig så det syns utanpå magen och ikväll var det rejäl fart på den lill* så han fick se några ordentliga utbrytningsförsök! Haha kunde bara skratta åt honom när han nästan fick hålla för ögonen!! ;) Nån mer som har en sån sambo?! ;)

Kommer ni ihåg den där gamla reklamen; "ni kvinnor snackar om att föda barn, men ni skulle bara veta hur det känns när en man är riktigt förkyld!"...

Jag tror jag blivit man i så fall. Haha! Helskotta vad ont jag har i bihålorna, tänk om jag ändå fått sova på nätterna vad mycket enklare det hade varit då! Men här ligger jag vaken sen trekvart, och om en timme ringer makens klocka och sen är det strax dags för mig. Aaaargh!!

CarolinaH; hehe skönt att mannen kommit till insikt lite mer, tänk att julfester kan ha den inverkan... Jag fasar också lite för tiden efter förlossningen. Jag hade nog med att ta hand om mig och bebis sist och nu har jag en fyraåring att se till också! Och jag vet inte hur mycket av foglossningen som kommer försvinna, är lite rädd för att det ska sitta i för mycket så jag fortsätter ha ont. Sist fick jag även väldigt ont i alla leder i händer och armar och det höll i sig några månader, ibland var det så illa att det var svårt att bära bebisen... Jag längtar efter att få tillbaka min kropp men är så rädd att jag inte ska få det riktigt.

FrökenBlå; haha stackarn! Nä min karl tycker mest det är häftigt men jag vet att han reagerade starkt förra gången när det rumlade runt sådär förfärligt! Den här ungen är något mer timid så vi har inte riktigt hela havet stormar nu, haha!

Hur går det ? :) gav sig sammandragningarna?

Gick det över när du vilade? Känner också av en del sammandragningar och ett väldigt tryck och ilande i muffen till och från.

Låter som min äldsta son, han bäddar med filtar och kudde i vagnen, lägger ner ikea-dockan och kör gärna runt på den. Stoppar dockan in babyskyddet och lägger filt över och ändrar på hängen och grejer. Springer gärna runt med babynestet och amningskudden och visar när folk är här. Haha, den lille är inte lika exalterad över alla saker och pratar inte lika mkt om det, han är mer en tänkare.

Kul att julfesten fick din man på andra tankar det var ju bra bebis lyssnade på honom och stannade över natten :D
Min man är inte heller med på bm-besök, han var inte ens med på rul, och känner inte mkt på magen, men jag tror inte alltid det handlar om att dem är ointresserade, det ligger väl mer i deras natur bara kanske. Jag bryr mig ärligt inte så mkt att han inte är med hos bm, det är bättre han jobbar än att ta ledigt för det liksom. Skillnad kanske om det varit första barnet, då hade jag nog velat ha lite mer intresse.

Haha! MIN!! Han gillar inte när hela magen går upp och ner, han tycker det är obehagligt.

Samma här. Min man är inte heller superintresserad ( känns det som) han har heller inte varit med hos bm någon gång och känner sällan på magen. Jag vet intevad det är men så är det i alla fall. För ett tag sen var jag lite ledsen över det, men nu har jag nog accepterat det lite mer. Sen märker jag nu på honom att han börjar bli lite nervös inför fl. Mest för att det ska sätta igång nu när han inte är hemma. Det märks också nu för han frågar oftare "hur är det?" och liknande. Innan har han inte gjort det så mycket.

Men jag håller med hadedet varit första barnet hade jag nog tyckt det var jobbigare. Men då var han väldigt engagerad och vi har ju redan gjort detta tillsammans två gånger, så han vet att vi tar det som det kommer.

Nu ser jag fram emot att få klippa håret imorgon och fixa det absolut sista julklapparna samt att köpa en gran och klä. Sen ska jag bara njuta av att ha allt klart och en ledig make (från fredag eftermiddag till 4 januari sen när bebisen har kommit 10 dagar till).

Jag har haft med sambon en gång hos bm och så förstås på kub o rul men annars så känns det onödigt att vi båda ska ta tid från jobbet för det. Allt är ju så normalt.

Han gillar att kramas i sängen och samtidigt ligga och reta bebisen genom att peta i sidan och killa på magen så den ska röra på sig.

Jag har frågat om det känns knasigt att "vara intim" med mig när bebisen eller om det är väldigt annorlunda nu men han verkar inte känna så, som tur är. Är väl inte lika smidig bara men han tycker bara det är magen som är stor, han är orolig att jag äter för lite, men med tanke på att jag har träffat hans barns mamma så inser jag att det är han som inte har normala referensramar. Jag är egentligen inte ett dugg liten och söt ( eller jo, hyfsat söt kanske men;)

Jag har mitt sista Mvc-besök idag. Nästa inbokade är den 4/1 (nästan 3 veckor dit) och jag har ju bf den 2/1 :-/