BF Januari 2016 :)

åh nej!! hoppas att han kryar på sig!!! styrkekramar

Hua. Stackars stackars! Hoppas hoppas han blir bättre snabbt lilla gubben <3

Min tur o gnälla lite...ligger och kan inte sova för jag grubblar så... Jag har en MYCKET...hrm...speciell svärmor som alltid ska stå i centrum och som överhuvudtaget inte kan känna av andras signaler i sociala sammanhang. Jag är beräknad till 18/1 (månd) och svärmor fyller år 25/1, BF+7, och nu är jag så fruktansvärt orolig att bebis ska komma på hennes födelsedag!! Jag vet att det låter så löjligt, men vi/bebisen skulle få höra det vaaaaarje år och hon skulle ta över hela showen från bebisens födelsedag varje år. Just nu känner jag att jag hellre går över 3 veckor än föder på hennes födelsedag! Det har liksom satt sig på huvudet på mig! Så löjligt för viktigast är ju att bebisen mår bra o allt det där men kan inte sluta oroa mig... Bebisen kommer säkert komma den dagen bara för att det är den ENDA dagen jag ABSOLUT inte vill att bebis ska komma på.... :(

Åh, man vill så gärna kunna hjälpa sina små när dem har ont, hoppas ni får hjälp snabbt så stackarn inte behöver ligga på den där kalla britsen hela natten. Åh ni behöver ju också få lite sömn trots att axel är sjuk.

Vad skönt att det gick snabbt och att det inte var ngt farligt. hoppas ni får lite välbehövlig sömn nu alla tre och att det magonda försvinner med sömnen.

Vad bra med boken att den hjälpt lite iallafall hihi

Men lilla hjärtat! Hur har natten varit?! Skönt att ni fick komma in å att det inte var nåt allvarligt!!! Hoppas att han kryar på sig å är pigg å kry snart igen!!

Liten rapport ifrån BB! Maken åkte hem igår och kommer och hämtar mig och lillaman (som fått namnet Alvar) om några timmar. Så nu har vi klarat oss själva en stund vilket känns stort haha!

Allt är bra med oss förutom att jag fått hemska sår på bröstvårtorna. Samma visa som förra gången.. Har varit jättenoga med taget och bett om hjälp varje gång jag ska lägga till, alla inklusive jag tycker att han har bra tag men jag får sår ändå, jag måste vara extra känslig. Och han var ju ganska stor och verkar extra hungrig, jag fick sår redan innan vi lämnat förlossningen. Moderkakan vägde 950 gram haha, sånhan har käkat i magen iaf! Det i kombination med att min mjölk dröjt gjorde att jag först började med amningsnapp och sedan dessutom blivit tvungen att ge ersättning. Det var för att låta vårtor vila, men nu är det snart dags att åka hem och det blir fortfarande sämre...

Så nu funderar jag på att ge upp och bara ge ersättning, vill ju att det ska gå ihop hemma också med stora killen (som jag saknar enormt). Känns på sätt och vis jättekorkat för nu börjar det äntligen komma några droppar mjölk.. Samtidigt vill jag så gärna ha det så där mysigt som jag vet att det kan bli sedan... och ha det där speciella bandet till min bebis..

Nu är han här!! Våran Theo.

Började fredagen med att åka till 41+0 ultraljud. De hade lite svårt att mäta magen på honom så de behövde vara två för att kontrollmäta. De beräknade honom då till att väga 3720g ca. Och att han skulle väga ca 4200 vid igångsättning i V. 42. De trodde dock att jag skulle direkt till min BM efter för att få mer klarhet i hur planen såg ut. För de tyckte det var dumt att vänta eftersom bebis redan nu var så pass stor. Dessutom sa de att jag själv måste ringa till BB Sophia för att boka tid för induktion. Försökte febrilt få tag på min BM. Gav till slut upp och fick kontakt med förlossningen som tyckte vi skulle avvakta över helgen och lugnade mig. Detta var kl 17.

19 började jag min lilla biltur för att först hämta upp två barn på olika ställen och sen maken kl 20:30 på jobbet. Kände då av första "förvärken" som jag tänkte.

Körde streckan på 20 min hem och tyckte under tiden att de ökade i både kraft och kom oftare. Han nästan bara komma in genom dörren hemma vid 21 innan jag insåg att vi förmodligen skulle få åka in under natten. Maken påbörjade lite kvällsfika till barnen och försökte förbereda dem för att vi skulle åka in. Mellan tjejen som lite halvt "känner av" när någon har hon och typ blir som ett plåster på en försökte sig på att massera mig. Vilket hon gör ganska ofta även i vanliga fall. Försökte hålla mig men till slut fräste jag i från att gå och spela nått eller sätt dig med datorn.

Eftersom de är så pass stora har de sett en hel del filmer och är rätt så insatta i vad en förlossning är. Så orkade inte riktigt bry mig.

Tog två alvedon vid 22. Men utan att de gjorde någon vidare nytta ringde jag förlossningen vid 22:40 och sa att nu åker vi in. Hade då 2-3 min mellan värkarna. Men har väldigt korta värkar.

Kl. 23 var vi framme. Kopplades till CTG och efter ca 40 min och det konstaterats att vi blir kvar så tyckte världens bästa barnmorskor att det var dags för undersökning.

9cm redan. Fick kämpa ett tag på slutet eftersom värkarna bara höll i 30-50 sek åt gången. Men 02:52 är sonen äntligen född.

Barnmorskorna kunde dock inte riktigt förstå hur de mätte på ultraljudet. 4426g och 53cm lång. Han fattade ganska då omedelbart det här med amning. Däremot var intresset inte så stort. Och bara 20 min efter han är född kom första laddningen bajs. Rakt i min hand. Han hade haft en rejäl moderkaka på lite över 1000g som var ovanligt tjock. Därav att BM haft svårt att lyssna på hjärtat.

Nu vilar maken ut efter en tuff förlossning och jag har svårt att sova. Väntar på barnläkaren som kommer strax efter 8. Sen ska vi få åka hem. Därför har vi inte fått något rum.

Det kanske är ett tecken på att lillasyster nu får komma i helgen ;) här åkte sambon precis iväg för dag 2 av extra jobb. Kom hem 22:30 å det har huuuuuuuuuur mkt som helst kvar att göra så räknar inte med att få hem honom förrän 17. Rolig helg! Dottern somnade vid 22 å vaknade 7 så natten har iallafall varit kanon å vi hade en sån mysig dag igår. Inga utbrott utan massa skratt, hon åt sin mat, tom flera portioner( har annars en matvägrare hemma) å Aaa dagen var så mysig!! Hoppas att även denna blir likadan!

Tack för pepp! Purelan har jag, men det är liksom lite förbi det stadiet :s Jag fick en utmattningsdepression när första sonen var liten, och har under hela denna graviditeten sagt till mig själv att det inte får gå lika långt denna gången.

Nu har jag ju både ammat (2 månader) och gett ersättning ( ca 4 månader) och vet ju att inget av det är lätt. Jag vet hur det är att rodda med flaskor och termosar och skaka pulver mitt i natten med en hysterisk bebis också... Att åka iväg innebär att beräkna vattentemperaturer och hela tiden vara säker på att man har tillräckligt många flaskor...

Jag får försöka ta det matning för matning, känner jag att jag vill amma så ammar jag, vill jag inte så låter jag bli.

Usch jag tycker att amningen är så jobbig, eller jobbig å jobbig. Våran tjej gick inte upp så mkt i vikt så jag påpekade om å om igen till vår BVC sköterska att vi kanske behövde lägga till liiiite ersättning. Men ICKE hon tjatade å tjatade om att fortsätta amma. Vilket resulterade i ett barn som var väldigt ledsen,gick aldrig å lägga ner henne, var som ett plåster i ca 4 mån fick jag sitta upp på nätterna med henne sovandes på mig. Vid 4mån sa jag stopp då hon låg under kurvan en aning å jag klarade inte mer. La då till ersättning efter vissa mål å vi fick en rundare å gladare tjej här hemma! Å en mamma som kunde få sova på rygg för första gången på 4 månader. Så denna gång köpa ersättning hem å jag tänker även ge ersättning om jag märker att det behövs!!