Anonym (varför inte) skrev 2015-05-08 23:25:40 följande:
Du var inte ensam om att skratta åt det där.

Problemet med väldigt många konvertiter är precis samma som med de tjejer som hamnar i klorna på sektledare eller killar som blir nazister. De är ofta deprimerade, ensamma, utstötta, passar inte in, har inga vänner, de är lättledda och följer med flocken och blir så glada när de "ser ljuset" och blir accepterade pga sin nya tro och livsåskådning. Och då, för att inte riskera att hamna utanför igen blir de fullkomligt hängivna, följer allt slaviskt och blir nästan lite rabiata för att bli liiite bättre än de som varit inom kretsen länge. För att de vet att de egentligen tolereras där också men de blir aldrig upptagna i den riktigt innersta kretsen. Det är nästan lite synd om dem. Och det är ju därför det kallas "avprogrammering", för att de blir ju hjärntvättade. Det är ju inte precis ledarmaterialen som följer med och vill gärna vara med i mitten av flocken.
Ja det kan jag bara instämma i. Misstänker att vår rabiata muslimah är just konvertit. Just det sekteriska känns väldigt obehagligt, och då spelar det ingen roll för min del om det är en muslim eller en nyfrälst kristen från Knutby.
De trevligaste och mest toleranta muslimer jag diskuterat religon med, är faktiskt min frus mest troende släktingar i hemlandet. De är respektfulla, nyfikna och så hängivna och säkra i sin egen religion, att de gärna diskuterar religion med mig som kristen, eftersom jag tillhör bokens folk.
De otrevligaste och mest obehagliga troende jag träffat däremot, är de som egentligen inte kan särskilt mycket om sin egen religion, mer än det de blivit itutade sen de var små. Det är ofta en blandad känsla av pinsamhet och frustration som följer samtal med dessa individer.