Blir bedrövad när jag läser sådana här trådar. Människor som inte visar någon förståelse för varandra. Vissa anser sig ha rätt att plåga eller döda andras husdjur. Andra anser sig kunna friskriva sig helt från allt ansvar över vad deras katt gör. Så himla trist inställning från båda sidor.
Vi har två katter som får gå ut. Enligt svensk lagstiftning är det tillåtet med sk utekatter och man måste inte ha ständig koll på var katten är. Man kan inte förbjuda grannen att släppa ut sin katt eller tvinga grannen att se till att katten inte passerar ens tomt. Det är upp till varje fastighetsägare att freda sin egendom. Självklart utan att skada katten eller utsätta den för något plågsamt (som att spruta tabasco på den eller vatten när det är kallt ute). Det finns prejudicerande domslut på detta. Man får skrämma bort katten utan att skada den. Kuddar till utemöbler, barnvagnar, m.m. bör man ta in och inte lämna ute eller lägga skydd över. Lämnar man altandörren öppen får man vara beredd på att såväl barn som katter eller fåglar kan få för sig att titta in.
Det sagt är inte kattägaren helt friskriven från allt ansvar. Om katten förstör något kan man mycket väl bli skyldig att ersätta detta och varje ansvarsfull kattägare borde själv förstå att man såklart gör det. Det är mina fasa att hamna i tvist med någon granne pg av våra katter. Nu är våra katter såklart kastrerade. Friska katter som kastreras i tid gör vanligtvis inte sina behov på möbler eller öppet på gräsmattan. Det är väldigt ovanligt då det tillhör kattens instinkt att dölja sin avföring och sitt urin. Tyvärr finns det kattägare som inte kastrerar sina katter, men där är det en ny lagstiftning på gång. Inom kort kommer det en lag som säger att utekatter ska vara kastrerade och id-märkta, vilket borde vara en självklarhet.
Vi höll våra katter inne tills de var kastrerade och märkta. Det gjorde dem även hemtama då de var uppemot året innan de började gå ut i någon större omfattning. De är präglade på en bjällra så de kommer springandes när de hör den. Vi kallar in dem varje kväll och de är sällan ute när vi inte är hemma. Vi har talat med samtliga grannar och bett dem komma till oss om det är något problem. T.ex. införskaffade jag ett hönsnät att spänna över grannens pallkragar efter att ena katten var där och krafsade. Det var inget grannen krävde utan något jag gjorde på eget initiativ då jag vill ha en bra relation med dem och anser att det är mitt ansvar om katten gör något. Precis som grannen kom till mig och erbjöd sig ersätta några plantor som deras barn trampat ner.
När en annan granne kom och berättade att en av våra katter brukade sova på hans bil fick jag närmast panik först. Han var inte det minsta arg utan bara undrade om det fanns något att göra åt det. Katten har som tur slutat med det och det blev inga repor på bilen (katter har normalt inte klorna ute när de går och det ska mycket till för att en katt ska repa billack om man inte skrämmer den så den rivstartar). Grannen påtalade samtidigt att han är glad över katterna som håller området fritt från möss och sorkar.
Det jag försöker komma till är att oansvariga kattägare som inte bryr sig förstör för alla. Samtidigt kan man inte kräva att katter ska stängas in. Bor man bland grannar kommer deras leverne att påverka en själv på ett eller annat sätt. Det kan handla om barn som låter eller sparkar boll in på ens tomt, musik som spelas, bilar som låter eller katter som spatserar över tomten. Så är det att leva i ett samhälle med andra individer. Annars får man flytta långt ifrån så man inte har några grannar om man absolut inte vill påverkas av dem.
