• Tis 17 apr 2018 20:36
    477725 visningar
    2463 svar
    2463
    477725

    Avsaknad av spermier

    askyfullofstars skrev 2018-04-17 15:45:33 följande:

    Som sköterskan på SU sa: bara för man har ÄL så funkar det inte ändå, heteropar försöker flera ggr per cykel ibland och blir inte gravida ändå... Hur vill du gå vidare?

    Är så orolig över denna resa och att inte när och hur skapar sådan stress inombords. Hur går det för andra i tråden? Sara90? 999?


    Ja så är det ju. Alltså jag vet inte hur jag vill gå vidare. Vi kommer nog prova insemination nån eller ett par gånger till. Men jag vet inte. Ivf känns så svårt med alla sprutor och "ingrepp". Vet inte hur jag skulle fixa det. Om vi skulle göra det måste vi dessutom byta klinik då vår inte får göra det med donerade spermier utan bara om man har "egna". Konstiga lagar. Nästa år får dom tydligen men inte nu.

    Den här psykiska resan man gör är så fruktansvärd. Önskar ingen att behöva gå igenom detta.
  • Tis 17 apr 2018 20:38
    Ontopic skrev 2018-04-17 20:01:51 följande:

    Haha ja jag förstår vad du menar! Alltid skönt att höra att någon annan har upplevt samma sak. Vissa verkar inte känna det ens? Förstår inte hur det kan skilja sig åt så från människa till människa?! Har också tänkt att jag måste vara så himla smärtkänslig.. Nä det är ju bara åka dit och prata. Hoppas på att man blir ?godkänd? iaf!

    Förstår din frustration över att det inte tar sig! Det känns ju ändå som om ni gjort ett antal försök nu.. Hoppas läkarna gör något annorlunda till nästa försök. Skönt att höra att din sambo står vid din sida och stöttar. Man behöver verkligen varandra i det här! Det är en riktigt tuff situation..


    Man får ta en dag i taget. Men all väntan är helt klart det jobbigaste. Och att gå mellan hopp och förtvivlan heeela tiden.
  • Ons 18 apr 2018 18:10
    askyfullofstars skrev 2018-04-17 22:13:35 följande:

    Förstår dig till 100%. Det är förjävligt! Hur många försök har ni gjort hittills och hur har försöken sett ut? (Naturliga etc)


    2014 gjorde vi tre försök i danmark och nu har vi gjort ett försök i sverige. Har inte fått nån behandling inför inseminering nån gång då dom ansett att förutsättningarna varit tillräckligt bra. Det försöket vi gjorde nu i mars så fick jag en ägglossningsspruta pga att min ägglossning skulle komma mitt i påsken annars, och därmed fick jag ta lutinus två gånger om dagen fram till gravtest. Ringde i måndags och berättade att testet var negativt men sen har jag inte hört nåt. Sköterskan sa bara att jag skulle ringa nästa gång det är ägglossning så gör vi ett nytt försök. Hade ju gärna pratat med läkaren innan för att veta om vi ska göra nåt annorlunda den här gången. Jag vet inte ens vad aöternativen är. Är mest tom just nu faktiskt...
  • Ons 18 apr 2018 18:11
    Ontopic skrev 2018-04-18 16:39:25 följande:

    Det är helt hemskt hela resan... Och jag förstår verkligen att det tär på dig. Man lever som i ett vakum nästan. Håll i och håll ut!


    Tack! Det är skönt att prata med människor som går igenom samma sak. Det är värt jättemycket!
  • Ons 18 apr 2018 22:59
    askyfullofstars skrev 2018-04-18 18:38:49 följande:

    Ok 4 totalt. Är du skeptisk inför ivf? Jag förstår att det är tungt just nu men det är många som inte blir gravida via insemination eller blir det efter fler försök. Vi har bestämt oss för max 6 inseminationer innan IVF.


    Jag är inte skeptiskt inför det i sig. Jag hade gärna gjort det direkt egentligen. Men jag är helt livrädd för alla sprutor och äggplock och insättning och allt vad det innebär. Vet på riktigt inte om jag fixar det. Hur känner du inför det?
  • Tor 19 apr 2018 09:46
    odie skrev 2018-04-19 09:22:53 följande:

    Vi gjorde IVF, gjorde ingen insemination innan var rädd att bli besviken. Ville öka chansen till barn. Hade dock sån ångest inför sprutor och äggplock, som yngre svimmade jag efter sprutor. Första kvällarna var tuffa men med en målbild klar kom jag över det, min man tog sprutorna på mig och jag tittade aldrig på dem. Är inte ett dugg rädd för sprutor idag, dessutom tas det mycket provet när man är gravid, så tyvärr måste man vänja sig. Äggplocket var inte heller så hemskt som jag föreställde mig, var bedövad och fick morfinpuffar om jag kände något. Idag är vi föräldrar till en tvååring, jag trotsade mina rädslor och det gick vägen. Förstår dina rädslor, men har nog börjat resonera som så att rädslorna inte får hindra eller stoppa mig att leva mitt liv och uppnå det jag vill. Lycka till!


    Tack! Jag förstår hur du menar. Men just det här med att ta sprutorna hemma kommer i princip bli omöjligt. Jag vet hur jag är. Och jag förstår verkligen att om jag blir gravid så kommer der bli prover då också. Men där är inte jag än. Jag kan inte ens se framför mig att det kommer att hända. Och då kommer jag inte behöva göra det hemma själv heller.

    Vad roligt att det gick vägen för er i alla fall!
  • Tor 26 apr 2018 11:56

    Då var det dags för insemination idag igen. Totalt vårat femte försök, men vårat andra på den här kliniken. Ägglossningstestet visade glad gubbe imorse. Är så spänd och nervös. Lika mycket varje gång. Pendlar mellan hopp och förtvivlan. Kan detta vara gången det funkar? Man vet ju inte. Vågar nästan inte hoppas....

  • Tor 26 apr 2018 15:59
    askyfullofstars skrev 2018-04-26 14:19:57 följande:

    En fråga- varför insemineras du så tidigt? Är det inte dagen efter positivt som är den bästa tidpunkten? Det tar ju tid tills ägget släpper? Eller kör du med ultraljud?


    Vi kollade med ultraljud också innan själva inseminationen. Och enligt läkaren såg allting optimalt ut. Så jag får lita på att dom vet vad dom gör.
  • Tis 1 maj 2018 18:32

    Hur går det för alla? Det är så lugnt här i gruppen. Nu har det ju varit helgdagar osv så det är kanske därför...

    Nyfiken bara hur det går

  • Tis 1 maj 2018 22:24
    askyfullofstars skrev 2018-05-01 21:06:05 följande:

    Vi är i valet av donator. Nästa månad gör vi första försöket. Är så nervös, tränar för att stressa ned men det funkar inte. Inhandlat alla mediciner (hormonstimulerande) och ordnat en gyn.

    Har någon av er som valt donator tagit hänsyn till CMV-status på donatorn? Hur går det själv?


    Vi valde inte donator själv utan det gjorde vår läkare.

    Förstår att det är nervöst och spänt. Jag pendlar hela tiden i humör, ena dagen är jag glad och hoppfull och nästa gråter jag okontrollerat eller säger dumma saker. Emellanåt känns det som att jag är psykiskt sjuk även fast jag vet att så inte är fallet, det är så mycket tankar som snurrar hela tiden. Sånt här tär på en mer än man tror. Min sambo är fantastisk. Det är jobbigt för honom också men han stöttar mig hela tiden.

    Vi gjorde vårt senaste försök för nån vecka sen. Försöker att inte tänka så mycket men det är svårt. Försöker hålla mig sysselsatt istället.....
Svar på tråden Avsaknad av spermier
Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.