• Nervernautanpå

    Avsaknad av spermier

    askyfullofstars skrev 2018-05-01 22:49:25 följande:

    Jag förstår dig verkligen. Man börjar tro att man blivit knäpp. Jag är inte samma person som innan detta hände. På gott och ont... Min man stöttar mig med. Känns som det är jag med problemet för jag grubblar ihjäl mig och då har vi inte ens börjat.

    Jag håller verkligen tummarna för dig. När testar ni?


    Tar man sig igenom detta så lär man klara vad som helst. Man blir väl starkare av prövningar antar jag. Har inte ens kollat på lappen om vilket datum vi skulle testa. Men tror det var den 12e.
  • Nervernautanpå
    askyfullofstars skrev 2018-05-02 12:58:50 följande:

    Kärleken sätts verkligen på prov. Men man får bestämma sig att man ska klara det. Någongång är det ens tur! Finns andra vägar att testa dessutom...


    Man kan ju inte ge upp någonsin. Tycker det är svårt när man går och väntar inför gravtest för man känner verkligen allting. Jag är den typ av person som inte brukar känna efter så mycket. Jag kör på jämt även om jag mår lite sådär eller inte. Men nu känner jag allt, har jag ont i magen? Mår jag lite illa idag? Huvudvärk? Trött? Osv osv och allt kan man koppla till eventuell graviditet... men det går också att koppla till helt vanligt mående inför mens osv.
  • Nervernautanpå
    mooonwalker skrev 2018-05-02 16:51:33 följande:

    Hej!

    Jag vet inte hur mycket du har läst i tråden, men jag har varit aktiv tidigare. Min man har noll spermier i utlösningen, men vid en öppen testikelbiopsi hittade man några få orörliga spermier som dock ej kunde frysas. Efter massa fel från sjukhusets sida fick vi tillslut göra en micro-tese där vi hade turen att hitta flera levande spermier. Samtidigt som micro-tesen fick jag göra äggutplock där jag blev överstimulerade och man plockade ut över 30 ägg. Ett embryo återfördes, men fäste inte. Tyvärr klarade sig bara ett embryo till frysen. Detta fick jag tillbaka nyligen, så jag har testdag 10/5, två dagar före dig.

    Jag förstår att du har gjort en insemination. Har du fått några gravid-symtom än? Jag håller tummarna för att det fungerar! 


    Vilken lycka för er att ni fann spermier ändå. Vi har fått veta att det är noll chans för oss tyvärr. Min sambo har även blivit kollad innan vi träffades och det finns inga. Så vi går vidare med donation.

    Gravidsymtom vet jag inte, kan ju lika gärna vara symtom som man får innan mens. Får för mig ibland att jag känner nåt men av tidigare erfarenhet då det visat sig att jag haft fel så vågar jag inte hoppas.

    Den senaste inseminationen så gick det så himla snabbt så jag kände det nästan som att hon nog missade själva delen med att föra in spermierna, men hon försäkrade mig om att hon gjort det, haha. Gången innan tog det sån himla tid för läkaren jag hade då att genomföra det. Vet inte om jag var mer spänd då och det kanske hade med det att göra.

    Håller tummarna för att det lyckas för oss båda nu. Hur länge har ni försökt?
  • Nervernautanpå
    Ontopic skrev 2018-05-02 19:42:15 följande:

    Vi väntar på att få komma till Linköping 9/5 för att träffa läkare och kurator. Sen vet jag inte hur,ä eller när något händer därefter.. Vi har kontakt med klinik o Danmark också men valt att vänta in.


    Ok! Håller tummarna för en snabb process för er. All väntan är ju jättejobbig.
  • Nervernautanpå
    mooonwalker skrev 2018-05-02 19:07:13 följande:

    Jag hade mens-liknande smärta för någon dag sedan, men nu känner jag ingenting. Avskyr verkligen att gå och vänta på att testa! Det här är värre än att vänta på själva ingreppet!

    Jag tror att vi började försöka aktivt i början av 2015, men dess för innan hade vi haft oskyddat samlag i säkert ett år. Försökte ni själva först eller sökte ni hjälp direkt med tanke på att din sambo redan hade blivit kollad?

    Sprutar de in spermierna genom livmodertappen upp i livmodern? För i så fall går det ju till på samma sätt som vid ET eller FET. Den här insättningen gick väldigt fort, men förra gången var jobbigare. Fast då hade jag ju gjort äggutplocket kort innan och tagit massa hormoner... 


    Ja jag har vetat hela tiden att det blir donation för vår del. Man har väl haft ett litet hopp ändå men det finns ingenting är det konstaterat. Så då får man gå vidare även om det är lite sorgligt.

    Vi tar ett försök i taget nu, jag hoppas slippa ivf men om det blir enda alternativet då blir det så. Men då måste vi byta klinik då våran inte får göra ivf med donerade spermier, däremot får dom göra om man har egna spermier (lite knasigt tycker jag).

    Önskar så att det senaste försöket lyckats. Men det har ju inte gjort det förr så lite skeptiskt är jag nog även om jag inte vill vara det.
  • Nervernautanpå
    mooonwalker skrev 2018-05-05 09:48:09 följande:

    Det är ju ett ganska stort bröllop! Hoppas verkligen att det blir underbart, min dag var verkligen en av de bästa i hela mitt liv! 

    Jag tror att det är bra att ni väljer att göra allt i Danmark. Jag träffade en tjej som arbetar på en fertilitetsklinik i Stockholm för ett tag sedan. Vi känner inte varandra och hon har ingen aning om mina och min mans problem, men när hon började prata om sitt jobb sa hon att i Stockholm finns det bara ca 30 spermadonatorer. Varje spermadonator får max vara "pappa" till sex olika familjer (tror jag, eller är det sex barn?). Så här är det iaf jättebrist på donatorer! 

    Jag tror att jag skulle känna som din man, jag skulle nog inte heller vilja att kliniken väljer helt själva. Min man är 50% svensk och både han och jag skulle vara rädda att de bara går efter hans utländska påbrå. Min man har tom sagt att om det inte kommer funka för honom att få biologiska barn och vi måste använda donator så vill han hellre att spermierna ska komma från "en mörkhårig svensk". Det låter kanske dumt och jag hoppas ingen tar illa upp för att jag skriver det här.


    Våran svenska klinik har plockat donator från en dansk spermiebank pga att det finns för få svenska donatorer.
  • Nervernautanpå

    Och där kom mensen även för mig. Tre dagar för tidigt till och med. Blir så jäkla ledsen att det aldrig går vägen. För vissa tar det på första försöket och för mig tar det inte ens på femte försöket. Jag kommer aldrig ge upp, det går inte. Men det är så sjukt tungt.....

  • Nervernautanpå
    askyfullofstars skrev 2018-05-09 20:47:57 följande:

    Beklagar. Skickar en styrkekram!!


    Tack. Det känns hopplöst just nu. Men det måste ju gå.

    Jag har förhöjt prolaktinvärde som jag äter medicin för. Vet inte hur mycket det påverkar men det här vet ju mina läkare om så jag antar att dom har koll på det.

    Jag tror att nästa steg kan vara att byta donator. Får se vad dom säger när jag ringer på måndag...
  • Nervernautanpå
    askyfullofstars skrev 2018-05-09 22:50:22 följande:

    Vad gör prolaktinet? Inte koll på det. Hur många ggr har ni kört med samma donator? De brukar säga max 6 inseminationer innan man går vidare till ivf. Läste någonstans att du helst ville slippa det, vilket jag såklart förstår men det kanske ger er en snabbare väg till målet? Kram!!


    Vi har gjort tre försök i danmark och två i sverige (en donator i danmark och en annan i sverige). Vi har inte bestämt hur vi ska göra. Får prata med läkaren nu om vad dom rekomenerar. Det kanske slutar med ivf ändå. Vet inte.

    Förhöjt prolaktin kan påverka chansen att bli gravid. Men jag har medicinerats sen 2014 och ska ha normalt värde nu.
  • Nervernautanpå
    mooonwalker skrev 2018-05-10 08:50:11 följande:

    Nej, jag mådde fysiskt dåligt av behandlingen. Av alla hormoner antar jag. Sen känner jag att jag mår sämre och sämre allmänt pga barnlösheten, men det känns som om det mer drabbar mig psykiskt.

    Gud vad svårt att veta hur du ska göra! Förhoppningsvis blir du inte överstimulerad om du gör IVF, men man vet ju aldrig... Hur lång tid innan bröllopet kommer du i så fall göra inseminationen eller IVF? Finansierar ni allt själva eller får ni något genom landstinget? Jag tänker att om ni betalar allt själva vill ni kanske göra det som är störst chans att resultera i en graviditet även om det gör så att du mår dåligt. Om ni får det av landstinget är det kanske mer värt att göra något som inte har lika stor chans men där du ändå mår relativt bra. Förstår du hur jag tänker? Sen tänker jag också att det spelar roll exakt hur lång tid innan bröllopet behandlingen är. Om du kommer göra äggutplock+ ET en månad innan kanske det kommer kännas bra, men om det bara är tex två veckor finns ju risken att du kommer fortfarande må väldigt dåligt på bröllopet (oavsett om du lyckas bli gravid eller inte). Min mage svullnade upp väldigt mycket pga överstimuleringen och det kanske inte skulle vara så kul om det hände dig eftersom du vill vara fin inför bröllopet... Jättesvårt att veta hur du ska göra!

    En sak som jag har funderat mycket på är att fråga läkarna nästa gång att sätta in två embryon (om vi skulle lyckas få flera embryon). Stockholms läns landsting har regler för vilka som får tillbaka fler än ett embryo och några av de som tillåts fler än ett embryo är par där mannen har azoospermi. Min dröm är att få tvillingar!

    Jag tror att frysta spermier som klarar upptining är lika bra som färska spermier, men sen klarar tyvärr inte alla spermier upptiningen. Stackare! Jag vet precis hur det känns! När kan nu göra nästa försök? Nästa månad eller måste du vänta en cykel?


    Jag tror vi kan köra på nästa cykel. Behövde inte vänta förra gången i alla fall.
Svar på tråden Avsaknad av spermier