Så himla tråkigt att läsa att insemineringen inte tog.. Du ska inte lyssna på de runtom som inte förstår dina känslor. Det är inte helt lätt att inte vara rädd för det som tillhör ivf så som sprutor och äggplock. Vi har precis gjort vårt sista inseminationsförsök försök nu och jag känner som du. Bra att du tänker positivt framåt! Klart man klarar det! Kram till dig!
Jag beklagar, jag hoppas verkligen att IVF funkar för er! Jag förstår precis känslan av att värdelöshet som kommer när man får mens. Men jag är säker på att det kommer bli vår tur någon gång!
Jag har ju ett stort försprång eftersom jag har givit andra människor sprutor, satt infarter och tagit prover under flera år, så för mig var inte steget att göra det på mig själv så stort. Men jag förstår inte hur någon kan säga till dig att om du inte klarar det så klarar du inte av att föda barn, vilket skitsnack! Det kommer säkert kännas jobbigt i början med sprutorna, men det kommer gå bättre och bättre för varje gång! Jag önskar att jag kunde hjälpa dig.
En tjej på mitt jobb sa en så himla dum grej här om dagen. Vi hade en patient på mitt jobb för några månader sedan som hade varit ofrivilligt barnlös i 11 år. Hon blev gravid förra året, men bebisen dog i magen runt vecka 22 tror jag. Nu var hon gravid igen i vecka 23, men hennes livmordertapp hade börjat öppna sig och vi var rädda att hon skulle föda i förtid. När vi pratade om den här patienten på mitt jobb säger en av mina kollegor "om det var jag hade jag nog funderat på om jag verkligen borde skaffa barn". Jag blev sååå arg! Hon borde inte ens få jobba med gravida kvinnor! Så himla respektlöst! Men det är ingen som vet om min situation, så jag ville inte säga något utan bara satt där tyst...
Hade testdag i lördags men struntade i testet eftersom jag fått mens. Men det är så konstigt. Jag började blöda lite i torsdags. Extremt lite både tors och fredag. Det räckte liksom med trosskydd. Sen under lördagen så kom det jättejättemycket blod. Alltså jag blödde konstant hela dagen. Och sen ingenting alls på söndagen. Nu idag (ons) men även igår kväll har jag haft som en molande värk i magen. Kissar normalt men när jag torkar mig sen så har jag som lite brunt blod på papperet.
Antar att jag skulle kunna ha fått nån typ av infektion efter inseminationen men det förklarar ju inte varför mensen blev som den blev.
Nån som upplevt detta tidigare?
Hej!
Det var längesedan jag skrev ordentligt. Jag är inte så aktiv på nätet men följer den här tråden och mitt hjärta är och kommer alltid att vara med oss som kämpar. Jag har erfarenhet av insemination med donatorsperma både i Danmark och i Sverige och jag vet hur förvirrande det kan vara med alla val och hur konsekvensen av de val man gör kan kännas överväldigande.
Min sambo har alltså diagnostiseras med oförklarlig azoospermi efter 0 spermier på två spermaprov samt en micro-tese (utan att finna några spermier) på Karolinska. Då vi som så många andra kände oss bekymrade över lång kötid, bestämde vi oss för att testa Danmark först - i vårt fall Storkkliniken. Min känslor för Stork är blandade om jag ska vara ärlig. För att göra en väldigt lång historia kort var vi där två gånger utan att ens få göra en insemination, och tredje gången tajmades inseminationen fel. Även om personalen är urgulliga upplevde jag tydligt att det är en business i Danmark. Själva behandlingen är dyr då danska kronan är urstark och varje liten extra tjänst (som ultraljud till exempel) betalar man extra för. Då man betalar per gång är det kanske inte heller lika viktigt för dem att det lyckas direkt. Jag upplevde det också stressigt att skynda sig till Danmark när ägglossningstestet visade positivt. Men det där är säkert svårare eller enklare beroende på var i Sverige man bor. Jag förstår såklart att många har haft väldigt fina upplevelser där, men för oss var Danmark inte så lyckat. Jag kan skriva en mer detaljerad historia om någon är intresserad.
Samtidigt som vi försökte i Danmark och jag jobbade mycket tickade kötiden på i Sverige, och ungefär 10 månader efter vårt första negativa svar på spermaprovet efter vår fertilitetsutredning var det vår tur att träffa kurator och läkare i Stockholm. Jag trodde också, som jag har läst att fler oroar sig över här på tråden, att samtalet skulle fungera som en utvärdering av oss. Men det var ett såååå fint samtal och något som först kändes jobbigt förvandlades till ett privilegium. Att tillsammans med sin sambo få träffa en professionell kurator där man kan vara ärlig med sina känslor samt ställa de frågor vi ville ställa var väldigt positivt för oss. Personalen på Karolinska är helt fantastiska och det var en trygghet att få träffa läkare och experter inom området. Visst, man har inte samma kontroll på donatorn som i Danmark - I Danmark kan du egentligen få så mycket information om donatorn som du önskar, medan du i Sverige ska lägga all din tillit till läkarens matchning - något min sambo tyckte var skönt, och som jag med mitt kontrollbehov tyckte var jobbigare. Men matchningen genomgår också flera steg och ska bli godkänd av en hel ?jury? med läkare och kuratorer. De granskar också donatorer extremt noga i Sverige när det kommer till genetiska, fysiska och psykologiska sjukdomar. Har du blivit kallad till samtal betyder det att du är framme i kön, och tiden från samtal till första behandling är kort. Det enda som jag finner ruskigt negativt med Sverige är att de inte har öppet helger. Min första ägglossning efter att det var vår tur kom på en Lördag. Då finns det inget att göra. Min andra ägglossning kom på deras semester. Då fanns det inget att göra.
Ang IVF eller insemination så är det svårt. Går man via landstinget har man egentligen inget val. Så länge man har hyfsat bra värden som kvinna gör man några inseminationen först, och lyckas inte det kan man byta ut den sista inseminationen mot ett IVF.
Jag har sett att flera jämför en insemination med ett vanligt samlag vilket inte är helt korrekt. Vid en insemination ?tvättas? spermierna och bara de allra piggaste krigarna används vid inseminationen. Alltså betydligt färre än i en vanlig ?sats?, men samtidigt betydligt bättre aspiranter. Dessa förs sedan in direkt i livmodern med en kateter. Så hela processen med att spermierna ska ta sig upp till livmodern och hitta rätt har man redan fått hjälp med. Det positiva med IVF är ju, förutom större chans procentuellt, att om man har riktigt tur så kan flera ägg befruktas och man kan göra flera försök på samma äggplock eller spara embryon i frysen för framtida syskonförsök.
En annan sak som jag har märkt är att kötid inte bara är negativt. Jag upplever att väntetiden både har gett oss tid att sörja att det inte blev så som vi tänkt från början, och fått oss att mogna i våra beslut. Ett annat tips är att ligga på, hänvisa till vårdgarantin och ringa ofta och fråga om ert ärende och påminna.
Vårt första riktiga inseminationsörsök i Stockholm (som inte blev på en Lördag eller helgdag) blev trots allt en lyckoträff. Vi har äntligen fått se det efterlängtade plusset på stickan och jag närmare mig sakta den mer säkra perioden av graviditeten. Jag hoppas att det kan sända lite hopp :) Jag håller på oss alla. Kram!
Nej, vi har gjort tre IVF.er men de två första gjorde vi Mikro-Tese som vi fick bekosta själva. Vide kom till på första gratisförsöket. Så vi har två gratisförsök kvar.
Vi kör på som vanligt men nu med letrozole, ovitrelle och lutinus. Insemination imorgon.
Så det är bara att hålla tummarna.
Hur går det för er? Vår behandling blev uppskjuten och de ville att vi skulle komma på besök för att gå igenom behandlingen. Har inte fått kallelse än.. surt!
Vi fick en tid för telefonsamtal med läkare som skulle vara vår startpunkt, sen sa läkaren i telefonen att hon ville att vi skulle komma upp iaf. Så hon ändrade sig.. Ringde i dag och frågade om kallelse var på väg, fick till svars att vi står i väntelistan och får komma någon gång under hösten! Så riktigt tråkigt!!
Hoppas inseminationen går bra! Lycka till :)
Ja jag försöker tänka att det är väl bara att hålla ut.. På ett sätt känns det lite skönt att mellanlanda lite mellan behandlingarna också, låta kroppen vila och må bra. Men samtidigt vill man ju bara komma i gång..
Låter ju klokt att köra så som ni har valt att göra! Får hoppas att inseminationen tar sig så ni slipper ivf :) Det är ju lite mindre påfrestning att inseminera. Hur har du mått på letrozolen och så?
Denna eviga väntan. Någon annan som har testdag snart? Jag har på måndag. Springer på toa stup i kvarten för att kolla att inte mensen kommit. Känns som man blir helt rubbad mentalt. Samma sak varje gång....