Anonym (Förståelse !) skrev 2015-06-20 13:23:47 följande:
Jag har full sympati för chefens reaktion !
Är själv ägare av en större matbutik, ca 40 anställda.
Det är ca 25 tjejer och resten killar.
Hade en ambition att se mina anställda som resurser som jag ville satsa på.
Mitt kvitto skulle vara att andra butiker skulle börja fråga mina anställda ifall intresse fans att gå över till dennes butik ?
Börjar andra efterfråga min personal, då är jag en bra arbetsgivare med otrolig fin och ambitiös personal.
Den ambitionen har jag lagt ner för länge sedan.
Förstår att kvinnor har problem på arbetsmarknaden, med lönebild, möjlighet till avancemang osv.
Stöttade en lokal idrottsklubb som hade väldigt duktiga aktiva. Tänkte att drivet som fanns inom idrotten säker satt kvar hela dygnets timmar.
Gav upp, blev för himla svårt och dyrt.
Fanns inte en gnutta av intresse att visa framfötterna, enda intresset var att få ut sin lön INGET annat. Totalt obegåvade och ointresserade för att göra ngt arbete.
Därtill fick jag stå för lön vid skador, som de erhållit under idrottsutövandet !!
Blev mkt irriterad, talade klarspråk med dels klubben och berörda anställda.
Resultat att jag facket på mig och snurr ett tag.
Sa inte upp idrottarna utan la deras schema på de sättet att detta stördes av deras träning och tävlande.
Tur igen med facket.
Fick rätt till slut samt att idrottarna sa upp sig.
Bjöd personalen på tårta när sista slutade, men sa inte varför.
Kvinnor och allt strul med era sjukdomar, VAB:ande och ledighet vid skollov osv höll på att ta livet av mig.
Hela tiden var det tjejerna som strulade med att inte kunna arbeta av olika orsaker.
Jag la ner massa tid och hade möte med fack och personalrepresentanter under 2-3 år för att komma tillrätta med allt strul.
Totalt ointresse från kvinnliga personalen att komma tillrätta med all frånvaro.
Idag anställer jag endast singlar, med dålig ekonomi, boende i små lägenheter , ej intresserade av idrott, tycker om hantverk, musik och läser böcker. Utseendet skall inte vara " vackert " eller uppseendeväckande. Anställer bara på timmar med lägst tänkbara timlön, inga pensions eller försäkringskostnader.
Varför ?
Singel inga barn problem eller att partnern kan ställa till med arbetsförmågan.
Små lgh, indikerar ointresse av sin vardag, arbetet dagens ljusglimt.
Ej intresserade av idrott, inga skador att betala sjuklön för, inga uppesittar kvällar eller resor för att titta och därmed alltid i tid och nyktra vid ankomsten till jobbet.
Intresset, vet att det inte finns ngt att behöva ledigt för eller kan skada sig på.
Utseendet, för att jag vill inte ha ngr " halv pinuppor " i affären med massa tatueringar piercingar, uppseendeväckande sminkning och hår som ser ut som en regnbåge ifall ens finns hår.
Ekonomi, dom måste vara beroende av att få ha kvar sitt arbete, lönen är drivkraften, gör ett acceptabelt arbete, ber aldrig om ngt för rädslan att förlora jobbet, lever med knappa marginaler tar sällan eller aldrig ngn extra ledighet, lätta löneförhandlingar och inga krav som belastar företaget med kostnader.
Ja, jag är väldigt egoistisk, cynisk, snål, ska ha och inte ge.
Anställda skall utföra ett arbete som dom har accepterat genom att skriva under anställningspapperna.
Jag jobbade i butik, kvällar och helger, när jag pluggadepå universitetet. Chefen var en riktig skit, både som medmänniska och chef. Riktigt ointelligent var han också. Ryser bara jag tänker på honom. Men tjänade miljoner gjorde han, jag kollade faktiskt upp det. Kanske var du då, ahhh fy fan, bra du är anonym i denna tråden.