En grupp för oss som nyss plussat och har barn sen innan :)
Vi har en dotter född Juni 2013 och är nu ÄNTLIGEN gravid igen :)
Skulle lämna spermaprov och massa blodprov nästa vecka men verkar som att vi slipper de :D
Vi flyttar till hus om 23 dagar och de känns ännu roligare nu när man kan se framemot ett syskon till våra stora tjej!
Carabellis: en bit av moderkakan lossnade då livmodern växte. Vet inte när jag blev gravid och hur långt gången jag är, så dateringsul. Tog ut min spiral och hade sen ingen mens emellan.
Jag kan också känna igen mig i att inte våga berätta. Vi har det också rätt tufft i andras ögon. Barnen har mängder med allergier, min sambo är bortrest med jobbet hela veckorna och vi renoverar för fullt. Men min sambo sammanfattade det hela så bra med att det viktigaste är ju att vi är glada och ser fram emot tillökningen! Och jag kommer vara tydlig med att inga negativa kommentarer är välkomna. Ser allt bra ut imorgon på ul kommer jag berätta för närmsta familjen och min chef i veckan.
Jag var väldigt nervös för att berätta för min mamma. Är själv ensambarn, så min mamma var ju nöjd med bara ett barn liksom. Jag har hela tiden sagt att ett barn räcker för mig. Så gick jag typ 14 dgr över tiden en månad, det satte igång många tankar och känslor inför syskon. Min man har alltid velat ha fler barn, så han var positiv till att försöka. Vi blev gravida i maj förra året, men det slutade med ma i v 12. Efter ma:t så sa min mamma nåt tröstande i stil med "ni har det ju så bra med ett barn". Hon menade det ju snällt, men spä på med lite hormoner o du hinner bli riktigt nervös för att berätta att vi plussat igen 
Gjorde inget roligt, sa bara "om allt går bra den här gången blir det ett syskon i vår" o frågade om hon kunde vara barnvakt när vi gjorde NIPT-testet :)
Om man berättar för syskonen först kan man ju använda dem som berättare, typ med nån underfundig tröja eller så. Beror så klart på hur ens familj uttrycker sig, barnen får ju inte riskera att råka "illa" ut ifall nån uttrycker sig klumpigt!
Glömde ju:
Hade inte behövt vara nervös, mamma blev jätteglad och håller redan på att planerar nytt barnrum, badrum och annat som absolut inte behöver göras ännu 
Jag känner/kände lite som du Smilla80. Jag är lika gammal som du, har tre barn tidigare (14,11 och 3) och min man två så det är ju inte helt självklart att alla kommer jubla när vi kommer ut med detta. Men det är ju vårt beslut, vårt barn. De får gärna ha åsikter men då helst behålla dessa för sig själva. Mina föräldrar har fått veta och tagit nyheten kring Stellan (arbetsnamnet, haha) bra. Våra barn hoppas vi kommer ta det bra också, min 11-åriga dotter tjatar om en lillebror och lilla 3-åringen går runt och säger att hon har en bebis i magen - som om de har ett sjätte sinne.
På mitt jobb däremot kommer de inte bli glada, men det bryr jag mig minst om. Mitt jobb är inte mitt liv, men det är faktiskt mina barn.
Jag håller tummarna för att de går bra när du berättar.
Smilla: kände så som du inför att berätta för mamma. Jag visste att hon tyckte det räckte med två. Så jag skickade ett mms med meddelandet om syskon så då kunde de få reagera först o sen visa mig sin reaktion när de "fattat" att vi var glada och således behövde de bara visa positivt. Och fick bara positiva grattis
Imorgon är det dags för ul. Är så otroligt nervös. Är då i vecka 11+4. I vecka 12+0 i min förra graviditet fick jag en störtblödning och blev i princip sängliggande resten av graviditeten. Det är jag också orolig för ska hända igen...
Tack för er tumhållning!
UL visade en pigg krabat som hoppade runt mest hela tiden. Mättes till 10+6, så bf blir kring 26 mars.
Nu ska blodprovet skickas till Hongkong och sen får vi svar om ca två veckor. Känns som väldigt lång tid 
Jag har berättat för en kompis och mamma, väntar med att berätta för dottern tills vi fått tillbaka provsvaren. Resten av världen får väl veta allt eftersom.
Jag tycker det är osedvanligt vettiga människor i den här tråden, så Victoria skulle nog platsa bra
Hon och jag är födda samma år, så kan förstå om hon har/haft lite åldersnoja!
Oh, hoppas på så snabbt svar som ni fick, Mammave!
Ok, nu är veckan här.. Är 12+0 idag enligt det VUL vi gjorde för två veckor sen, 11+3 enligt SM. Borde närma oss "safe" alltså. KUB i övermorgon. Och jag är livrädd. Har legat vaken halva natten efter en fruktansvärd KUB-mardröm. Jag vill vill vill verkligen inte att den ska bli verklighet. Önskar så att allt ser bra ut på onsdag, och att jag kan börja tro och hoppas på detta...