BF Augusti 2016

Han blev jätteledsen men efter första sprutan så gick de över fort, andra sprutan så blev han mer ledsen. Han var lite ledsen, snyftade lite och nu sover han som en stock här hemma. Alltid annars kan han bara sova 20min i stöten men nu har han sovit i mer än 1h själv i vår säng. Antagligen en "biverkning" men jag hoppas det håller i sig! Hade varit skönt om han sovit längre stunder på dagen, han hade nog inte blivit övertrött så lätt då!

Jag frågade och hon sa att de brukade göra så, men att om jag ville kunde vi boka om tiden och så fick den andra sköterskan komma in, hon var nämligen inte där denna veckan. Men jag tänkte om de brukade göra så, så borde det inte vara några problem. Men han blev nog mer arg andra gången för då hade han ju nyss varit med om det!

När jag går med vagnen brukar han också sova bra men så fort jag kommer in (9/10ggr) så vaknar han direkt.

Inte tagit tempen men han känns inte varm, borde kanske ta tempen ändå? Han är däremot väldigt gnällig och gråtig, men de sa sköterskan att de antagligen blev så nu på kvällen. Han tkr så synd om sig själv, och jag tkr också synd om honom, stackarn vet inte vad som hänt ju.

Ni med lite äldre bebisar, har ni märkt att era barn har börjat "gråta" för uppmärksamhet? Jag märker att han inte gråter men gör liksom gråtljud för att få komma upp när han ligger själv, man ser på honom att han egentligen inte är ledsen men vill bara upp. Han liksom kollar på en som typ "men ta upp mig då" tar upp honom direkt och han slutar tvärt. Förstår ju att det är närhet han är ute efter och jag behöver det lika mkt som han!

Usch vad jobbigt NMG! Min relation till svärisarna har också förändrats mkt. Jag trodde aldrig att detta skulle hända. De verkade verkligen va världens snällaste människor förut.

De var och hälsade på hos oss i helgen, och de har inte sett sitt barnbarn på närmre 7 veckor. Och det finns verkligen ingen balans. Min son är van vid att vara hos mig hela tiden och i helgen var han verkligen en helt annan bebis för han fick knappt se mig, endast när han åt sen skulle dom hålla och svärmor gick iväg när hon höll honom. Jag fick inte ens sitta med honom i 2 sek utan att de skulle ta honom från mig hela helgen.

Sen har han blivit sån att han gråter när han vill till mig och när hon höll honom och han blev sån, jag såg på honom att han ville till mig. Då vänder hon tvärt så han inte ens får se mig, hans enda trygghet. Jag sa det till sambon, det känns inte ok. Jag hoppas han tar upp det med henne, har sett henne göra så med mitt barns kusin också. Och då log hon efteråt precis som "ha, jag ska ha dig till varje pris"

Men värst var nog när jag sa att jag vill att min son ska ligga i sin säng eller vår säng när han sover på dagen. Då säger hon emot mig, att han ska va hos henne. Jag förklarar att det är bäst för hans rygg om han får ligga plant. Och att han låg jättedåligt hos henne. Hon säger bara nej och vägrar lämna över honom. Jag tog upp det med min sambo som då säger att hon kanske inte förstår (inte svenska som modersmål) men jag är säker på att hon förstod för jag hade sagt så innan och sa så efter men då var min sambo där och då behövde han bara säga "ja" så lämnade hon över han. Det kändes så respektlöst att gå emot mig som mamma.

Sen känns det inte heller kul att ha de på besök när det blir sånt här varje gång. Verkligen jättetråkigt för min son kommer känna av stämningen när han blir större, eller han gör säkert redan det. De förstör för sig själva, de förstår bara inte det.

Ja eller hur. Jag förstår det inte heller, varför inte bara lämna över så barnet känner sig tryggt istället? Är inte det, det viktigaste? För mig är det.

De stannade bara fre-sön. De bor 3.5h bort så det är därför de inte kommer så ofta. Och de tjatar på min sambo att vi ska åka dit för dom tkr det är jobbigt att köra. Vi har en 3 månaders som hatar att sitta i babyskyddet och dom tkr att vi hellre ska köra bil med honom än att de kör hit. Man blir ju galen.

Asså ibland tror jag att vi mammor ser saker väääääldigt annorlunda än papporna gör. De tänker nog inte som vi gällande våra bebisar. Jag tänker på de med förkylningen, för jag märker att min sambo inte reflekterar över grejer som jag gör.

Och det som stör mig mest gällande sängsovandet så är det att svärmor gick till min sambo efteråt och sa "Zandra kanske ville att han skulle sova i sin säng" no shit, det var ju det jag sa ... jag vet att de kan någorlunda svenska, speciellt pappan och han satt bredvid. Stör mig som fan att de bara tror de kan göra som de vill sen när min sambo är där så släpper de allt pga ett "ja" från honom. GAAAAH!!!!!

Usch jag förstår att det måste vara superjobbigt! Jag vet faktiskt inte vad jag hade gjort men om jag hade varit du hade jag inte velat lämna mitt barn till dom! Eller ens låta min sambo vara ensam med dom pga hur de beter sig. Just det "låt barnet skrika, det är bra för lungorna" hade avskräckt mig så pass mkt att jag hade velat va där vid varje tillfälle. Jag låter personligen aldrig min son skrika, och den "uppfostran" är hemsk. Låta barnet skrika sig till söms och grejer, usch nej.

Samtidigt förstår jag att du vill umgås med din dotter, det är verkligen tråkigt när det blir så här! Hur kan människor förändras så mkt pga ett barn? Asså, vi som föräldrar ska bestämma allt vad gäller våra barn, mormor/farmor ska verkligen inte ha något att säga till om, de har haft sin chans. Vill de se sitt barnbarn, back off då! Hur svårt kan det vara?

Jaa de utnyttjar verkligen sin mindre bra svenska till att spela dumma och låtsas som att de inte förstår. Jag blir galen på sånt, och min sambo tror ju att de inte förstår heller. Men de förstår nog bättre än de pratar.

Det med "åh så stor han är" känner jag också igen. Min svärmor köpte kläder till en 1 1/2 - 2åring och sa att de passar honom, man kan ju bara rulla upp byxbenen! Så sa min sambo "men mamma har ingen koll" jo, hon hade frågat i affären och förmodligen sagt att han är jättestor så de hade sagt att de nog passa honom. Han har storlek 62 nu och de köpte 92! Stor skillnad.

Jag känner igen mig i vad du skriver. Innan min son föddes fick min sambo en brorsdotter och hon klagade väldigt mkt på att de alltid höll henne osv. Hon är en bebis som man måste bära på, min son är inte det så det har jag inte hört något om.

Men att få bebisen ryckt ur ens armar har jag erfarenhet av. Jag får knappt se min son när de är här, endast när han ska äta. Och nu när de börjar bli lite större så märker de av saker lättare, klar de blir blyga, speciellt om de inte får vara hos sina föräldrar när de vill det. Deras skrik är ju ett rop på hjälp. Jag kunde ju verkligen se på min sons ansikte att han ville till mig, fick jag honom? Nej!

Det du skriver om att du inte har tillräckligt med näring osv är bara bullshit. Om hon växer som hon ska och annars är en nöjd bebis är det inget fel på din mjölk. Däremot är ju de felet, de borde kanske fatta att om bebisen skriker hos henne men inte hos dig? Slutsats? Bebisen är trygg hos mamma men inte hos farmor.

Jag tror också att om bebisen aldrig får känna trygghet kommer den inte utveckla en bra relation med farmor, för hon skriker ju av en anledning, hon är otrygg. Och det kommer hon bära med sig.

Mitt i all svärmors-prat har jag en fråga ang rapning. Hur gör ni?

Min son är väldigt stark och så himla nyfiken att när jag tar upp honom efter han har ätit så vill han liksom kolla runt och vrider sig i min famn vilket gör det svårt att hålla honom med en hand och dunka den andra i rumpan. Kan också säga att han rapar kanske 4/10 ggr. Han är väldigt svår-rapad, jag tkr inte heller han verkar besvärad över att inte bli rapad, han verkar aldrig ha ont i magen men fiser mkt, han rapar ibland av sig självt också. Jag har nästan lite gett upp på att rapa honom, och glömmer ibland bort det. Rapar inte heller honom på natten. Som sagt, hur gör ni?

Mellanrapning har jag testat, det funkar endast om han blir lite ängslig för då har han en rap på tvären och då räcker det med att jag sätter honom upp så kommer den. Har märkt att jag rapar honom mer och mer sällan då det ändå inte kommer något oavsett hur jag försöker rapa honom, om det kommer något är det oftast kräk inte rap.

Ska nog testa att inte rapa honom och se om han förändras. Han är dock påväg in i en utvecklingsperiod nu, fick leapalarm idag. Det känns bokstavligen som att han inte hinner ur en utvecklingsperiod innan nästa kommer.