BF Augusti 2016

Dottern har börjat ställa sig upp och gå mot allt så här finns ingen tid att sitta på fl när hon är vaken längre. Har börjat då mer och mer foglossning och med ett par oroliga nätter för dottern har inte energin funnits att skriva när hon har sovit på dan heller (då har jag också sovit).

Lite orolig för hur foglossningen ska utvecklas, men det är väl bara att se. Sen hade jag typ konstant sd när jag låg och vilade förut idag, men tror att det berodde på megafull blåsa. Sjukt stor livmodern är nu så nu har jag känt den från utsidan också :)

Annars har jag känt första buffen/sparken när jag hade handen på magen. Magiskt hörni! :D

Ph va skönt att allt gick bra på kollen och roligt att det är en tjej, men sorgligt det som har hänt

Vaknade inatt av jättekraftig mensvärk, kändes ungefär som att det skulle forsa blod ur mig när jag reste mig, inget blod kom, hade mycket värk sedan i några timmar kunde bara sova lite grann men hade fortfarande värk längst ner vid äggstockarna åkte in på akuten men dom hittade ingenting och bebisens hjärta tickade och den viftade med armarna :)

Men smärtan har avtagit nu undrar dock om någon annan varit med om detta??

Min svägerska berättade om en annan som hade så mycket värk i slutet av graviditeten och att det då var infekterat fostervatten så dom fick ta ut bebisen annars skulle det inte alls blivit bra men det kanske bara kan hända i slutet av grav?

Skattenmust, just det ja det är du o den historiken, svårt att komma ihåg namn o historik ibland.

Hade jag haft din historik så klart som fan man varit nojjig, extra försiktigt o jävligt orolig, du ska ju få ha din oro o ventilera o alla har eller bör ha förstående för det ju, din stackare. Ventilera på

Emmasofiabe, usch vad jobbigt men skönt att det avtagit, ha ingen erfarenheterfarenhet av sånt med smärta, förhoppningsvis kommer det inte ttillbaka, va kanske bebis som tryckte dumt på nån nerv eller extrem växtvärk

Känner mig jättekänslig just nu, så lätt till tårar...Tack så mycket, det betyder en hel del för mig ,med lite förståelse 

När min lilla flicka dog så letade man hela tiden efter anledningar, var det för att jag gjorde si eller så, åt jag något konstigt, bar jag för tungt, att aldrig få en riktig förklaring gör det än mer svårt att förstå och bearbeta. Det enda läkarna kunde komma fram till det var att hon förmodligen fått en knut på navelsträngen, men det var inte helt säkert...Nu i denna graviditet så kommer mycket av dom känslorna tillbaka, och jag är jätterädd, men samtidigt så vågar jag först ny känna lycka , Kram

Ja det var såpass sent att vi visste att det var en tös och kände puffar, sedan en dag så bara slutade allt upp, som genom ett trollslag så upphörde allt och jag kände det i hela kroppen, kände mig tom. Inga puffar, det ömma i brösten släppte, illamåendet bara genom en sekund...åkte in akut på ul, bm började gråta och sa- jag beklagar sorgen men hon lever inte längre, jag bara skrek- hon sover, hon bara sover..putta på henne, tårar sprutade, men inget hjärta slog längre...bm puttade på henne och en liten fot gled ner längs livmoderväggen å ena armen föll ner...

jag fick ett sammanbrott och bm med tror jag..

Jag vill ju hoppas och tro att allt gått bra denna gången, men det känns bra även om den där hemska oron infinner sig emellanåt, eller ganska så ofta.

För en vecka sedan så försvann ju alla symtom och jag var säker på att nu hände det igen, men inte och det tackar jag gud för.

Hon är stark denna lille, trots min sjukdom där jag nästan strök med i julas, så är hon kvar :)

Och läkare sa att det inte är så vanligt det som hände mig sist, och nu har jag fått remiss till special mvc och det känns bra.

Jag börjar nu tillåta mig själv att känna lycka och glädje, när jag såg min lilla på ul så brast allting, och när jag känner henne puffa så kommer glädjetårar.

Nu kommer det nog att gå bra