BF Augusti 2016

Jag blev magsjuk natten till måndag och som tur var då sov bebisen genom att jag sprang på toa och antigen hade diarré eller kräktes. Hade då hög feber efteråt men magsjukan var borta måndag och ingen annan i familjen har fått det. Känns lite som influensa nu. Det är tufft att vara sjuk med en bebis som man ska ta vara på.

Urs va jobbigt för er! Sambon va magsjuk för någon månad sen och trots att jag va hemma med lillskiten slapp vi bli smittade :) phew!! Har kanske blivit immun mot just den magsjukan efter att ha jobbat på förskola.. och blir inte bebis lite immun då också genom bröstmjölken?

Har verkligen inte varit här inne på länge, 332 olästa inlägg. Det har helt enkelt varit för jävla mycket nu, dödsfall, ljumskbråck, viktproblem o jobbig bouppteckning. Hur har det gått för alla, hur mår ni o bebisarna får ute? Hur har det gått för er stackare med svärföräldersproblem?

Ja, det är inte ofta man har tid att sitta ner och läsa tråden i detta forum. Vi ska flytta på torsdag till nytt hus och det känns att där händer så mycket runt om oss just nu.

Imorgon blir Viktor 3 månader och vi ska på BVC. Ska bli spänande hur mycket han har växt. Han känns tung och lång i varje fall. Och jag undrar hur han reagerar på vaccinationen. Hoppas att han inte får feber särskilt nu när vi står mitt i att flytta.

Helt sjukt att våra bebisar är 2-4 månader! Tänk nör vi nyss hade plussat

Ja ang svärföräldrar så är det samma. Stör mig på det mesta. Svärmor ska envisas med att röra hela nappen med handen alltså inkl gummidelen. Här hemma så sköljer vi nappen och oavsett om den är sköljd eller inte så rör vi inte nappen på gummidelen men det gör hon minsann. Om han inte ska stoppa mina bakterier i munnen så ska han inte ha nån annans heller. Förstör inte varför hon envisas med att göra det faktiskt.

Sen andra smågrejer oxå som att envisas med att trösta sonen nör hab skriker som värst och då säger hon "han kanske tycker det är varmt, han könns varm" ja men han har ju skrikit SEn du tog honom klart han bli varm varav svärfar ska kommentera VARJE GåNG, " det är bra att barnen skriker, det ör bra för deras lungor". När vi försöker ta honom från henne så säger hon "mähä så lätt ger jag mig inte" typ som att hon ska få en medalj om hon lyckas lugna honom. Listan kan göras lång...

Min relation till de har verkligen förändrats sen jag fick barn kan jag säga.

Usch vad jobbigt NMG! Min relation till svärisarna har också förändrats mkt. Jag trodde aldrig att detta skulle hända. De verkade verkligen va världens snällaste människor förut.

De var och hälsade på hos oss i helgen, och de har inte sett sitt barnbarn på närmre 7 veckor. Och det finns verkligen ingen balans. Min son är van vid att vara hos mig hela tiden och i helgen var han verkligen en helt annan bebis för han fick knappt se mig, endast när han åt sen skulle dom hålla och svärmor gick iväg när hon höll honom. Jag fick inte ens sitta med honom i 2 sek utan att de skulle ta honom från mig hela helgen.

Sen har han blivit sån att han gråter när han vill till mig och när hon höll honom och han blev sån, jag såg på honom att han ville till mig. Då vänder hon tvärt så han inte ens får se mig, hans enda trygghet. Jag sa det till sambon, det känns inte ok. Jag hoppas han tar upp det med henne, har sett henne göra så med mitt barns kusin också. Och då log hon efteråt precis som "ha, jag ska ha dig till varje pris"

Men värst var nog när jag sa att jag vill att min son ska ligga i sin säng eller vår säng när han sover på dagen. Då säger hon emot mig, att han ska va hos henne. Jag förklarar att det är bäst för hans rygg om han får ligga plant. Och att han låg jättedåligt hos henne. Hon säger bara nej och vägrar lämna över honom. Jag tog upp det med min sambo som då säger att hon kanske inte förstår (inte svenska som modersmål) men jag är säker på att hon förstod för jag hade sagt så innan och sa så efter men då var min sambo där och då behövde han bara säga "ja" så lämnade hon över han. Det kändes så respektlöst att gå emot mig som mamma.

Sen känns det inte heller kul att ha de på besök när det blir sånt här varje gång. Verkligen jättetråkigt för min son kommer känna av stämningen när han blir större, eller han gör säkert redan det. De förstör för sig själva, de förstår bara inte det.

Dina verkar vara lika oförstående som mina fast Mina kan svenska.

Alltså jag förstår inte vad det är med vissa, som att ligger nån prestige att man ska klara av att trösta barn som skriker. Jag skulle bli så arg alltså om de inte fattade att barner ska sova i sängen ganska viktigt med rutiner!

Hur länge stannade dem? Önskade jag fick träffa mina då sällan, här ska vi ses minst 1 gång i veckan :-/

Jag blev sjölv less i helgen, vi var hos svärföräldrarna och makens bror kommer dit och är FÖRkYLD!!!

Jag får honom att somna då kommer min man och tar han så jag får gå o fika (gick itbe att lägga ner han för då vaknar han) när min man sitter där med honom sovande i famnen kommer svärmor och tar honom, alltså varför ska man hålla i ett sovande barn??!

Jag sitter och fikar i andra sidan av rummet med npgra andra då

Går svärfarmochmsöttwe dig vid svärmor, min man sitter där oxå

Och då går den förkylda brorn och sätter sid precis vid huvudet på bebisen ((svärmor håller i) alltså jag höll på att tuppa av ovh ingen säger nåt!! Igår var bebis såå gnällig så jag sa til min man att jag hoppas han inte ör

På Väg att bli förkyld, sa att jag blevfrukransvärt irriterad av att det ska 3 vuxna där och ingen kom på att man ska flytta pp bebisen från den förkylda personen.

Ska jag behlver skrika det liksom från andra sidan av rummet? Könns som att gnäller om allt redan, jag sa dessutom åt sen förkylda att hålla sig borta från bebisen...

Jag blir så arg på min man som inte kan säga nåt till de heller, han bara sätter där typ. !!!

Ja eller hur. Jag förstår det inte heller, varför inte bara lämna över så barnet känner sig tryggt istället? Är inte det, det viktigaste? För mig är det.

De stannade bara fre-sön. De bor 3.5h bort så det är därför de inte kommer så ofta. Och de tjatar på min sambo att vi ska åka dit för dom tkr det är jobbigt att köra. Vi har en 3 månaders som hatar att sitta i babyskyddet och dom tkr att vi hellre ska köra bil med honom än att de kör hit. Man blir ju galen.

Asså ibland tror jag att vi mammor ser saker väääääldigt annorlunda än papporna gör. De tänker nog inte som vi gällande våra bebisar. Jag tänker på de med förkylningen, för jag märker att min sambo inte reflekterar över grejer som jag gör.

Och det som stör mig mest gällande sängsovandet så är det att svärmor gick till min sambo efteråt och sa "Zandra kanske ville att han skulle sova i sin säng" no shit, det var ju det jag sa ... jag vet att de kan någorlunda svenska, speciellt pappan och han satt bredvid. Stör mig som fan att de bara tror de kan göra som de vill sen när min sambo är där så släpper de allt pga ett "ja" från honom. GAAAAH!!!!!

Misszandra, känner igen mig i det där med att dom spelar dum och oförstående. Det är det värsta beteendet jag vet! Dom fattar precis vad jag menar och säger men skiter bara i det.

Vi ses inte så ofta som i början längre vilket jag tycker är otroligt skönt. Dock bor dom ju fem minuter bort och ibland när vi kommer dit så spelar dom över som fan rent ut sagt med han växer så fort, och oj vad han är stor och tung och oj vad han är stark och kan! Som om dom inte sett honom alls sen han föddes. Mina föräldrar har liksom träffat honom vid två tillfällen öht sen han föddes. Dom var här förra veckan och jag blev så ledsen på mamma som trots mitt tjat om att låta honom ligga kvar i sängen om han gnyr, för det gör han i sömnen, plockade upp honom så han vaknade och började skrika istället. Jag har klagat så mycket på att svärisarna gör så och så gör hon likadant själv. Det var som att hon trodde att jag inte skulle se det för i samma stund jag tittade in i rummet sa hon "jaha jag kanske skulle låtit honom ligga kvar" eeh ja! Suck alltså...