BF Augusti 2016

OBS gnälligt inlägg

Visst är 4e fasen kul?! ;) och att den ska vara så länge.. den här fasen har gjort något med min och sambons förhållande (egentligen är det ju inte fasen det är fel på, utan på mig och sambon..). Hon kan inte vara hos honom. Hon skriker på en gång när han tar henne. Och inget vanligt gråt, utan hon skriker lungorna ur sig i ren panik. Så blir hon knäpptyst när hon kommer till mig. Han blir frustrerad för att han känner sig hjälplös och tar ut det över mig. Han är så otrevlig och säger så otrevliga saker.. han försöker inte ens dölja det när vi har gäster utan blir nästan ännu elakare då och dumförklarar mig på en gång.. han har blivit som en annan person senaste dagarna. Som att han är avundsjuk på mig. Hon är inte så lätt nu och blir så där frustrerad som du beskriver, Misszandra, så jag blir också väldigt slut när jag får kämpa själv med henne utan att kunna få avlastning. Och så blir jag irriterad över att inte sambon kan hjälpa till. Han har typ gett upp nu så han lägger henne i sängen på rygg, lägger sig bredvid på rygg så hon inte ser honom, hon börjar skrika och han "ser du hon vill inte va hos mig." Ne men de är ju fan klart när du är sådär tråkig! Jag säger "men sjung, lek eller nåt då. Hon måste bli underhållen hela tiden annars skriker hon." Han "'jag har ju försökt"....

Jag försöker verkligen hålla minen och ignorera hans elakheter för jag vet att han innerst inne är jätte ledsen. Men det tar verkligen på krafterna och jag blir nog mer sårad än han :(

Hörde att dottern pruttade nu och det lät som att det kom bajs. Jag är väldigt täppt i näsan så känner ingen lukt. Bad sambon byta hennes blöja (vi har kommit överens om att han ska göra det på nätterna om han inte börjar tidigt på jobbet). Hon skriker mer än vanligt och tydligen va blöjan nästan tom. Han kommer tillbaka och man får höra att man är sämst som inte kan skilja på en full och en tom blöja.. jag får inte ens lämna över henne till honom för att gå och kissa för då tycker han att jag går på toa hela tiden och att jag har fel på systemet och borde gå till doktorn... ?!?!?!

Idag är det fars dag och han ska få en jättefin kopp med en bild på han och vår lilla tjej. Har slagit in den riktigt omsorgsfullt och lagt väldigt mycket tid på det. Men nu har jag bara lust att kasta paketet i väggen och säga åt honom att dra åt helvete.. hoppas han blir sig själv snart igen :/

Men usch säger jag bara! Jag som tycker att jag har det jobbigt då min sambo både pluggar heltid och jobbar halvtid och har inte mkt tid över för mig och lillen. Men sådär otrevlig är han inte, vi kan också bråka då han kan ifrågasätts varför jag ska duscha när jag gjorde det igår! Hmm, jaa. Om jag känner för att duscha 3 gånger om dagen ska jag väl få göra det utan att bli ifrågasatt?

Jag kan förstå att det är jobbigt för din sambo att inte kunna ta henne osv men det är ju för bövelen inte ditt fel att det har blivit så. Som mammaledig är man ju första anknytningspersonen i bebisens liv och ofta den bebisen tyr sig till, oundvikligt att det inte blir så. Vår son är helst hos mig men är ganska nöjd hos pappa också, iallafall ett tag. Vilket är skönt, jag kan gå och handla/duscha utan problem.

Men jag tkr helt ärligt inte att du ska ta sån skit från din sambo (jag vet att det är lätt för mig att sitta och säga) men eftersom du inte gjort något fel ska inte du få skäll eller dåligt samvete och att bete sig illa framför folk visar ju att han verkligen inte bryr sig. Usch, hemskt att du ska behöva vara med om det.

Asså, är det nån mer än jag som märker att de saker en bebis ska uppnå i kommande utvecklingsteg redan har kommit för längesen hos bebisen?

Jag läser i den appen (the wonderweeks) och när han är 19 veckor gammal ska han vara inne i utvecklingsteg 4 som nu redan börjat så smått. Läser om alla grejer han ska klara av EFTER detta utvecklingsteg. Alltså som 20 veckor typ, och han har redan gjort typ 90% av allt i några veckor nu. Kollar på videorna och min son beter sig precis som är flera veckor äldre. Jag la märke till det redan vid förra utveckligsfasen då han också redan gjort många av de grejerna ett tag innan den fasen började. Kan det vara så att han är en fas före än han ska vara? Att det han ska klara som 19 veckors klarade han som 12 veckors?

Hade det bara varit nån grej han redan kunde hade jag nog inte lagt märke till det men allt de beskriver i fas 4 kan redan min son. Förhoppningsvis blir denna fas lugn då, kanske inte för mkt skrik och gråt! Håller tummarna (y)

Ja urs! Hopps han mkt bättre snart :( jag biter mig i läppen för vet att om jag tjafsar emot blir det bara värre och vill inte att lilltjejen ska känna av den dåliga stämningen mer. Försöker va så glad och positiv som möjligt men har sagt ifrån iallafall flera gånger. Just nu är han på ganska gott humör då vi kommit hem från att ha köpt bil! Hoppas jan glädjs över det ett tag framöver haha xD tror också att hans mamma sa till honom för han va mycket trevligare efter en låååång sms konversation med henne... får bara hoppas. Ja precis om jag vill duscha eller gå på toa eller vad som helst ska man väl få de utan att bli ifrågasatt.

Ang utvecklingsfaser så utvecklas ju alla barn olika. Tror man ska ta allt med en nypa salt :) min tjej kan vissa saker redan medan hon ligger efter i annat. Hon sitter helt okej men att ligga på mage och lyfta sig vill hon inte. Och de säger att hon typ ska kunna krypa efter fasen :'D tror inte hon kommer krypa alls utan tror att hon kommer åka på rumpan precis som sin mamma ;)

Vad har ni för sovrutiner? Min pojke är vaken hela kvällen och krånglar. Sätter på han pyjamas vid åtta, ammar och sen somnar han efter ett tag. Antingen medan jag går med honom i famnen eller i babysittern. Men när jag ska lägga honom i sängen så vaknar han igen och är klarvaken fram till tolv. Han kan absolut inte somna om jag lägger honom i sängen direkt då skriker han bara. Sambon tycker att jag har skämt bort honom och burit honom för mycket. Är det så? När ska man börja sätta gränser och fasta rutiner och allt det där? Detta är ju min första gång så jag känner mig så lost men jag kan bara inte låta honom ligga och skrika, jag tror inte på sånt.

Jag tror inte man kan skämma bort en liten bebis :) jag tror på att man ska ge bebis så mycket kärlek och närhet som möjligt så blir det ett tryggt barn och då blir det lättare! Hon sover oftast i min famn från 19.00 sen hela kvällen tills vi väcker henne för blöjbyte och amning vid 21.30. Hon sommar oftast igen runt 22.00-22.30 och sover tills jag väcker henne igen så det inte går mer än 4 timmar mellan amningarna :) märkt att man inte ska väcka henne och låta henne vakna innan sista blöjbytet och amningen för då blir hon för vaknen och svår att få att somna om. Ska bara bli en snabb blöjbytning sen skynda att amma henne så hon fortfarande är sådär nyvaken mysig :D då däckar hon rätt snabbt

Det är bara på kvällen och natten som hon kan sova sådär länge :) annars sover hon max 30 min på förmiddag och om jag har tur 30 min eftermiddag. Men på kvällen och natten är hon duktig

Läst massa inlägg igen o kommer inte ihåg vem som skrev vad. När jag läser om allas släktproblem, fy så trist men det får mig att minnas tillbaka på när vi fick första barnet, jag va väl feg med o sa inte alltid ifrån heller men när vi väl satte ner foten mot de som gjorde "fel" så blev det bättre men illa att man ska behöva bli flyförbannad. Vi har en pojk som knappt vill ligga i vagnen o sova alls, hänt några gånger att han sover själv, han är riktigt närgången men det är mysigt med på ett vis. Sen vägrar han ligga på rygg, sidan är det enda som duger.

Våra sovrutiner är inte helt olika era. Lillen blir trött vid 19-20 och då försöker jag varje kväll amma tills han somnar, i sängen då. Han somnar i princip alltid, men hinner oftast bara gå ifrån i 5-10 minuter innan han vaknar :/ sen blir det svårt att få honom att somna om, så han får vara uppe med oss till 21-21:30 och sen går det hyfsat att lägga honom, om han sovit bra på dagen. Har han sovit dåligt kan det lika gärna bli skrikfest i en timme eller två, fast det var faktiskt ett tag sen det hände. Hoppas på att den fasen börjar lugna sig! Verkar som han inte kan sova själv iallafall, men så får det vara, han är ju så liten ännu. Sen vaknar han numera runt 4 ggr per natt, var bara 2 tidigare.. Hoppas det ändras med.

Jag känner att vi inte har några rutiner alls när det kommer till sömn. Jag själv är väldigt oregelbunden och gillar att va vaken på kvällen och sova på förmiddagen. Typ igår, somnade inte min pojke innan kl 1 på natten, men han var inte på dåligt humör eller så, och då gör det inte mig något. I vanliga fall brukar han somna mellan 21-23 och jag byter blöja innan jag lägger mig och då får han äta igen, i hopp om att få sova längre tills nästa amningstillfälle! Han brukar vakna 2 gånger på natten, och en på morgonen men vi somnar om igen och går upp mellan 9-10 tiden.

Helt ärligt så vet jag inte om vi någonsin kommer få rutiner för jag själv är så oregelbunden och oförutsägbar. Jag försöker skapa rutiner genom att han ska sova i sin säng på dagen men oftast blir det att jag lämnar honom i vår säng efter han ätit och somnat för att slippa råka väcka honom för att lägga över honom!