BF Augusti 2016

Ja fler än jag som har problem Ser ja. Idag höll jag pp att gå i taket, skakade ac ilska! Jag var borta på EM första gången var jag borta 4 timmar hemifrån (skulle

Göra en sak med några kollegor) ringer min man efter en kort stund då svarar svärfar i telefon??! Och söger att min man är ute och skottar ich att svärmor matar bebisen och ska Lägga han. Jag var så jävla arg så jag kan knappt förklara hur det kändes. Jag har sagt till min man att ingen annan ska mata honom, bara för att jag inte ammar så betyder det inte att alla ska vara med

Och mata honom. Jo men då har hand mamma sagt att hon kan mata, och han säger ingenting, lämnar över bebisen och går ut

Och slottar fast vi var överens om stt jag eller han matar.

Sen fick jag oxå höra att hon hade stoppat nappen i sin mun( själva plastdelen på baksidan) jag brinner av!!! Jag stoppar inte ens nappen i min mun!!!!

Sen kommer jag alltså hem 4 Tim senare och är

jövla arg på min man, vad se jag då?? Jo men de är

Kvar här!!! De brukar stanna typ 1,5 Tim

Annars men nu när elaka svärdottern inte var hemma ska det minsann passas på.

Vi har haft superbråk hör hemma nu, jag sa bara hej och gick upp och de gick efter en stund de fattade väl Att jag var arg..

Sen sa min man att han blir besviken över att hand föräldrar inte får vara barnvakt och jag sa att jag lan inte tyvärr inte lämna bebisen hos några som har en annan syn på barnuppfostran än mig, och det är

Att låta barnet skrika, och att det är bra för barnets lungor. Så just nu så kan de inte bara barnvakt, kanske sen när han inte gråter så Mycket men jag kan inte gå ut på middag tex och låta han skrika Där, som att jag skulle bli lugn av det liksom.

Könns som jobbigt att vi har bråkat om detta

De var tydligen besvikna oxå att syrran fått vara barnvakt 1 gång 2timmar. Jag frågade faktiskt svärmor för nån vecka sen om

Hon ville gå ut o gå med vagnen för jag skulle iväg

På en grej ich då hade hon honom 1,5 Tim.

Känns bara väldigt Jobbigt nu allting.

Känner Att jag inte orkar träffa de mer. Har lust att säga till min man nästa gång vi ska ses att Han får träffa de själv men jag vill samtidigt inte lämna de själv med min bebis när jag vet att min man inte verkar kunna stå upp för saker. Jag får panik när jag tänker på att sonen skriker och de försöker trösta han. Könns som att välja mellan pest eller kolera.

Sen är jag mer arg nu när jag fick höra från dottern att svärmor hade ifrågasatt henne (hon är 12 år) dottern hade sagt att han gärna somnar med nånting för ögonen (typ haklapp) som vi flyttar på sen. Då hade hon sagt "jasså har han sagt att han gillar det eller"?sen hade dottern släckt en lampa i rummet för vi vet att han oftast inte somnar när den är på, då hade svärmor sagt åt min dotter att hon faktiskt skulle gå och tänds lampan igen. Känns som att hon är helt annorlunda när jag inte är med! Sen hade hon gått in i köket och diskat typ sambons tallrik. Va fan gör hon där ?? När jag skulle hjälps henne med disken hos henne förut sa hon åt mig att jag inte skulle röra nåt för att hon vill göra det på SITT sätt men hemma hos oss kan hon göra allt verkar det som. Och hon passade verkligen på när jag inte var hemma, det märktes ju.

Fy så arg jag blir när jag läser om din svärmor, Nmg! Känner mig så instängd och hjälplös haha som att det är jag som är med om det!! Hon är fan helt sjuk i huvudet den där kärringen. Hon gör ju allt för att provocera. Men jag blir lika arg på din man! Som inte klarar av att säga ifrån!! Det är tråkigt om hennes dåliga uppförande ska ställa sig i dig och din mans förhållande, men jag hade skällt ut henne på riktigt! Släppt all spärrar. Hon verkar ju inte förstå när man säger till på ett moget sätt, så man måste väl gå ner på hennes barnsliga nivå och säga exakt vad man tycker. Sen om hon tar illa upp skulle jag skita fan i! Har man gått så långt, är så elak och gör ALLT för att gå emot dig förtjänar man inte annat. Sen tycker jag mannen din förtjänar en rejäl utskällning med! Urs så arg jag är. Vill bara stå där redo hos dig nästa gång hon kommer och göra livet surt för henne >:( är 12 åringen erat gemensamma barn? Hon verkar ju inte alls snäll mot henne med! Vilken jävla psykopat

Jag har Knappt sovit en blunf inatt, mår så illa att jag skulle kunna spy, hade ångest inatt och jag har inte haft en ångestattack på flera år.

Ska på efterkontroll idag och min man hade tagit ledigt för stt hålla i sonen medans jag är där sen skulle vi gå på stan äta lunch mm men nu könns allt skit. Vill inte ens umgås känner jag.

Hon är inte vårt gemensamma barn,

Jag så himla ledsen, min dotter har varit mitt enda barn i 12 år innan nr 2 kom. Hon vill så gärna att jag och hon ska hitta på nåt tex åka till Stockholm över dagen och umgås. Jag saknar att umgås med henne sjölv

Så himla mycket! Men efter detta så känner Jag inte kan lämna bebisen sjölv hemma med min man så många timmar för då kommer körringen och bor här typ hela dagen.kan inte ta med han till Stockholm heller i detta väder en hel dag så nu ver jag varken ut eller in... Könns som att hon får "offra" mycket pga Att jag inte kan lämna honom. Funderar på att tacka nej till alla 2 Tim grejer jag har inbokat framöver oxå bara för att vara hemma. Känns oxå

För jävligt att aldrig kunna ha ensamtid pga risken att hon kommer hit och hänger när jag inte ör hemma hur har det ni gjort?

Hej! Kan inte låta bli att skriva när jag ser hur ni har det med era svärmödrar. Har följt denna tråd länge då jag fick mitt första barn i slutet av juli. 

Innan jag och min sambo fick vår dotter hade jag en bra relation till min svärmor. Men så fort dottern kom kändes det som att allt förändrades. Hon har åsikter om ALLT, och kommer med påståenden hela tiden. ?Ni har vant henne vid att bli buren hela tiden? ?Ni har gjort så att hon är blyg för andra?, etc. Varje gång vi kommer dit (vilket är minst en gång i veckan, lite väl ofta tycker jag men det är viktigt för min sambo) rycker svärmor bebisen ur våra armar innan vi ens hunnit få oss av skorna. Bebis blir då självklart ledsen och svärmor går iväg med henne för att trösta. Jag är för feg för att ta tillbaka bebis på en gång men jag har sagt till min sambo att jag tycker det är jobbigt när någon annan än han och jag håller i bebisen när hon är ledsen. Min sambo tar mina känslor på allvar och försöker ta tillbaka bebis, men hans mamma säger alltid NEJ och fortsätter gå iväg med vår bebis. När hon till slut inser att hon inte kan trösta räcker hon över bebis till mig (aldrig till min sambo) och säger ?hon är hungrig.? Spelar ingen roll om jag VET att bebisen är mätt, enligt svärmor är hon alltid hungrig, annars skulle hon vara nöjd i farmors famn. Min svärmor säger ofta till min sambo (på deras språk som jag inte förstår) att hon tror att bebisen är hungrig för att min bröstmjölk inte innehåller någon näring. Jag helammar och dottern följer sin kurva? Men svärmor har sedan dottern var ca två månader velat ge henne ?riktig mat? istället. Alltså typ soppa, kyckling, potatis? Detta sårar mig enormt mycket. Vår bebis är så glad och pigg när vi är hemma, men varje gång vi är hos svärföräldrarna är hon ledsen och gallskriker. Det känns som att min svärmor tycker att jag är en dålig mamma och jag har ångest varje gång vi ska åka dit. Efter ett besök där är jag ledsen och ältar alla kommentarer från svärmor.  Känns extra jobbigt att hon pratar sitt språk med min sambo så att jag inte förstår vad som sägs. Vad tycker ni, överdriver jag? Man är ju så känslig som nybliven mamma, och så alla amningshormoner på det. Vet inte hur jag ska hantera detta och min sambo blir ledsen när jag blir ledsen. Svärmor tycker även att vi ska lägga dottern ensam i ett rum när hon skriker, vilket jag aldrig skulle göra. 

Ledsen för lång text med behövde skriva av mig

Idag har han pratat med sin mamma och sagt det här

Med matningen att bara jag och han sköter matningen framöver och då hade hon sagt stt hon förstår att vi känner så men att de kan de juninte vara barnvakt om de inte kan mata honom. Vilket jäkla tjat om

Barnvakt alltså!!

Jag funderar på att prata med min barnmorska om att kanske prata med en kurator eller nåt för hur jag ska göra med mina känslor det kan inte vara meningen att jag ska bli så arg stt jag ska skaka i hela kroppen och framkalla ångest. Men ändå sjukt att JsAg lär

Prata med nån.. Det är ju inte jag som gör fel här. Sen sa min Man att han håller med om att deras syn att låta bebisen skrika inte är bra men att han inte kan säga der till dem. Nähä?!! Då får de helt enkelt acceptera att demonterad lan vara barnvakt då. Han var sååå besviken över att farmor och farfar inte kommer få ha hand om bebisen.

Är så förbannad på båda de där, känner faltiskt avsky!

Jag vill inte lämna bebisen med min man sjölv när han ska dit för då ska hon trösta ett gallskrikande barn såklart men jag vill inte heller träffa de på länge känner jag....