BF Juli 2016 (ny!)
Idag har jag haft en jobbig natt. Tösen är förkyld så hon har vaknar ofta och ropat på mig vilket ledde till att lillebror hörde och vaknade. Men toppen av allt har jag fått mjölkstockning som inte ger sig hur mycket jag ammar.
Idag har jag haft en jobbig natt. Tösen är förkyld så hon har vaknar ofta och ropat på mig vilket ledde till att lillebror hörde och vaknade. Men toppen av allt har jag fått mjölkstockning som inte ger sig hur mycket jag ammar.
Aaaahh... Giv mig styrka! Storebror på 1,5 har varit vaken sedan midnatt och skrikigt, lillen är pigg nu och bajsar och äter i ett kör... Och maken har ryggproblem och kan inte lyfta. Småbarnslivet är ju bara fantastiskt ibland! Det blir ett helvete att ta sig igenom dagen men det är väl bara att bita ihop. Zzzzz
Har varit på kontroll idag. Två månader gammal och 6200 g och 62 cm lång!! 2 kg tyngre och 10 cm längre än när han föddes
På kontrollen idag tog jag upp att Max inte reagerar när något kommer nära ögonen. Han blinkar inte till eller blundar. Jag skulle kunna peta honom i ögat utan att han blinkade till... Hon lyste i ögonen o kollade allt noga, för att utesluta att han skulle vara blind helt enkelt, men det verkade som att han såg och ögonen såg bra ut så hon trodde att det var en mognadsfråga bara. Han är ju bara 2 månader. Men om det var likadant nästa kontroll, alltså 3 månaders så skulle en läkare få kolla. Har någon av er erfarenhet av detta? Reagerar era små när något kommer för nära? Även om BVC sköterskan inte trodde att det var nåt, så blir jag ändå nojjig!! Nu hoppas jag verkligen att han lärt sig detta innan nästa kontroll. Bara att be en läkare kolla känns obehagligt tycker jag. Är rädd att det ska vara något! Så, ni som har en två månaders bebis, blinkar eller blundar era när något kommer nära ögat?!
Har ni varit på efterkontroll hos er barnmorska än? Hur lång tid efter förlossningen? Min mvc-sköterska sade att jag skulle beställa tid när min bebis är runt 3 månader. Är det så lång tid för er också?
Åh! Denna dag! Hade lust att sticka hemifrån tidigare i kväll. Min 6 åring skulle få ta över 12 åringens säng, och byta upp sig från växa säng till vanlig säng. 12 åringen fick en ny. Men då vårt hus är litet o trångt med krökar o hörn överallt fick vi montera isär hela sängen (s.k dagbädd, från Jysk). Suck. Sen montera ihop den igen. Med en 9 åring som absolut inte kan hjälpa till. En 6 åring som bara har trots o skriker o tjuter hela tiden. En bebis som bara gråter och vill sitta i bärsele hela tiden. Ryggen har gått av minst 10 ggr idag! Ska mitt i detta också försöka få till middag! Steker pannkaka med bäbis på magen. En 6 åring som tjuter över att jag inte fixade klart bäddmadrass innan maten. 9 åring vägrar duka. 12 åring borta på läger, typiskt! Mannen ryggont, typiskt! Kvällen fortsätter med 6 åring som vägrar borsta tänder och bebis som vägrar mat o bara skriker.... Suck! Men!!! När 6 åring lägger sig i "nya" sängen så är hon så glad över sin "vuxensäng" och bara fnissar o skrattar! Underbart! All kaos som vart hela eftermiddagen o kvällen, försvinner med det skrattet! Nu istället för stress och ont i hela kroppen så har jag en underbar känsla och dagen slutade på bästa sätt!
Ville bara få ur mig detta. Och berätta hur fantastiskt det trots allt är med ungar. Gud vad jag älskar dom trots allt!!