• Anonym (Trött)

    Hatar min bonus

    Jag vet inte vart jag ska börja... 
    Allmänt jävla trött och vet att jag kommer få extremt mycket påhopp men jag måste få skriva av mig. 

    Jag och sambon har varit tillsammans i typ 9 månader. I början var jag öppen för bonusen (hon är 7år) tyckte om henne och jag har verkligen försökt allt. Fixat så hon fått större rum, målat hennes rum i dom färgerna hon vill ha. Hämtar och lämnar på skolan. tex: Tidigare var hon på fritids på morgonen för att hennes pappa börjar tidigt, jag börjar senare och kan då köra henne till skolan så hon slipper fritids som hon enligt henne själv hatar. 
    Hon kan önska en maträtt när man gör den och ställer på bordet är hon inte hungrig och det är äcklig mat. Tittar jag på tv så ska hon kolla på tv. 

    Men ju flera pappa veckor det blir ju mera ogillar jag barnet. Hon är på riktigt odräglig. Gnällig och bio mamman skämmer bort henne. När hon är här och inte får som hon vill (pappan står på sig) så blir det typ kaos. Hon säger saker som sårar mig.. tex: "du kan ju ingenting". Hon säger det typ bara när pappan inte hör...
    Jag har börjat göra så att jag "gömmer mig" i sovrummet (eller åker till stallet) så jag slipper henne. Men nu vet jag inte om det är en tillfällighet eller om hon har kommit på något... Men hon använder sin pappas ipad som hon alltid har gjort. Hon kör slut på batteriet och ska sen spela när hon laddar. 

    Problemet är att laddaren finns vid min och sambons säng och vi har uttag i själva sängen så sladdar och sånt är undangömda i själva sängen och det ända som sticker fram är själva laddsladden = man kan liksom inte bara ta laddaren och gå för då måste man flytta på hela sängen...

    Och det är inte det är inte bara det att hon då ska vara där när jag är där. Utan hon vill vara ensam. Så då ska jag LÄMNA MITT sovrum för att HON ska få vara där SJÄLV. 
    Ska prata med sambon ikväll när hon sover. Men är det för mycket begärt att jag ska få vara själv i mitt eget sovrum?


    Jag har blivit tvungen att flytta ifrån min hemstad då min sambo inte kan flytta pga henne. Han vet att jag inte trivs i staden och att jag känner mig som en gäst i den här lägenheten.... Känner mig inte heller speciellt välkommen när hon säger att hennes rum är hennes och resten av lägenheten är hennes pappa...

    Jag har tidigare föreslagit att jag och sambon skulle vara särbos. Det vill inte han. Speciellt inte nu när vi planerar och försöker skaffa barn...

  • Svar på tråden Hatar min bonus
  • sandlilja

    @Ess; Protest. Man kan inte säga åt en sjuåring att vara tacksam över att slippa fritids på morgonen. Eller, det är klart man kan få henne att säga tack med jämna mellanrum men inte är sjuåringar medvetna om att det är en uppoffring och besvär. Pappan ska vara glad och tacksam men flickan har inte bett om att vara till besvär på morgonen. Det finns massor av barn som inte går på fritids på morgonen eller eftermiddag, för att deras föräldrar kan flytta sina arbetstider eller arbeta deltid och inte går alla dessa barn och tackar sina föräldrar för det, de kommer kanske känna tacksamhet i framtiden när de ser tillbaka på sin barndom möjligen.

  • StarTrust
    Ess skrev 2016-01-31 15:26:52 följande:

    Jag ville bara påvisa att det mycket väl går att samexistera även om man ser varann som utomstående, eller inte ens är speciellt förtjusta i varann.

    Att det inte fungerar för ts är för att hon trots att hon ser barnet som utomstående, försökt ta en föräldraroll och passa upp på barnet. Hade hon struntat i det från början och bara lutat sig tillbaks och varit pappans sambo, och låtit honom ta hand om barnet som han gjort innan hon kom in i bilden, så hade kanske känslan och hela situationen varit annorlunda. När man gör något för en utomstående tex ser till att hon slipper det förhatliga fritids, då förväntar man sig ett tack åtminstone. Barnet själv har inte riktigt förstånd på det ännu, så då borde pappan påpeka att hon ska tacka ts för hämtningen. Även han ska va tacksam att hon ställer upp på hans barn, han är gammal nog att förstå att man tackar för tjänster som görs åt en själv eller ens barn!


  • ungbrunett
    Anonym (Imbecill?) skrev 2016-01-31 15:18:31 följande:
    Du får tycka det är konstigt, du får tycka att jag är oseriös, du får tycka att jag har en skev verklighetsuppfattning du får känna att du inte kan ta mig på allvar. Jag har dock inte behovet att uttala mig om dig som människa för att vi diskuterar.
    Jag uttalar mig heller inte om dig som person utan uttalar mig om det som du säger. Vem du är vet jag ingenting om.
  • Anonym (Jobbigt!)

    Prata med din sambo och berätta exakt vad du känner!! Jag skulle aldrig orka med en sådan unge! Det är ditt rum, inte hennes!!! Hon skall absolut inte bestämma över dej!
    Förstår verkligen att du är less! Köp en ny laddare.. Fort som öga! Sedan nekar du henne eran säng! Duger inte maten hon vill ha, så skit i att göra der hon vill! kRAM!

  • Ess
    sandlilja skrev 2016-01-31 15:48:04 följande:

    @Ess; Protest. Man kan inte säga åt en sjuåring att vara tacksam över att slippa fritids på morgonen. Eller, det är klart man kan få henne att säga tack med jämna mellanrum men inte är sjuåringar medvetna om att det är en uppoffring och besvär. Pappan ska vara glad och tacksam men flickan har inte bett om att vara till besvär på morgonen. Det finns massor av barn som inte går på fritids på morgonen eller eftermiddag, för att deras föräldrar kan flytta sina arbetstider eller arbeta deltid och inte går alla dessa barn och tackar sina föräldrar för det, de kommer kanske känna tacksamhet i framtiden när de ser tillbaka på sin barndom möjligen.


    Eftersom hon säger sig hata fritids, så tycker jag faktiskt att pappan ska prata med henne om att hade inte ts hämtat henne så hade fritids varit det enda alternativet. Pappan ska säga åt henne att hon är mammans och hans ansvar och när ts gör något så gör hon det för hennes (flickans) skull, så därför ska hon säga tack till ts för att hon ställer upp och låter henne slippa fritids. Han kan gott även ta upp att om hon aldrig visar tacksamhet, så kommer ts att tröttna på att göra saker för henne.

    Barnen är inte medvetna av sig själv, därför måste man berätta för dem hur de ska agera för att andra än deras föräldrar ska tycka om dem.
  • Anonym (Imbecill?)
    ungbrunett skrev 2016-01-31 15:59:34 följande:

    Jag uttalar mig heller inte om dig som person utan uttalar mig om det som du säger. Vem du är vet jag ingenting om.


    Om det känns bättre för dig att förneka så ok.
  • sandlilja

    Ok Ess, vi har väldigt olika uppfattningar. Jag anser inte att en sjuåring ska behöva vara tacksam för omsorger av de vuxna i sitt hushåll, jag tycker de ska få känna det som självklart och det är inte barnets sak att hålla reda på vad vuxna tycker är jobbigast och vad pappas flickvän kan tänkas göra.

  • Ess
    sandlilja skrev 2016-01-31 16:44:13 följande:

    Ok Ess, vi har väldigt olika uppfattningar. Jag anser inte att en sjuåring ska behöva vara tacksam för omsorger av de vuxna i sitt hushåll, jag tycker de ska få känna det som självklart och det är inte barnets sak att hålla reda på vad vuxna tycker är jobbigast och vad pappas flickvän kan tänkas göra.


    Jag anser att det ligger på föräldern att lära barnen artighet. Har de lekt hos en kompis eller varit på kalas, så ska de säga tack innan de går därifrån.
    Likadant om någon gjort något för dem, så ska de säga tack. Flickan kommer ju troligen att märka det väldigt tydligt om ts slutar att göra henne tjänster.

    Ett litet barn är det förälderns fel om det är ouppfostrad, men om 10 år så kommer barnet själv att bära hundhuvudet för den uteblivna uppfostran genom att folk kommer att ta avstånd och prata skit om henne.
  • ungbrunett
    sandlilja skrev 2016-01-31 16:44:13 följande:

    Ok Ess, vi har väldigt olika uppfattningar. Jag anser inte att en sjuåring ska behöva vara tacksam för omsorger av de vuxna i sitt hushåll, jag tycker de ska få känna det som självklart och det är inte barnets sak att hålla reda på vad vuxna tycker är jobbigast och vad pappas flickvän kan tänkas göra.


    Det beror helt på vad de har för relationer sinsemellan. Men jag är på Ess linje och tror absolut inte att barnet tar skada av att lära sig vad tacksamhet är. Det är föräldrarnas uppgift att lära henne det såklart. Ungen är ju knappast otrevlig i nuläget för att hon inte säger tack, liksom. Men om pappan går in och förklarar, precis såsom Ess sa det, så är ju det superbra. 
  • sandlilja

    Jag tror de flesta sjuåringar blir tacksamma över våfflor eller hjälp med något speciellt och en hel massa grejer men jag tror det är dumt att förvänta sej tack för att man tar dom till skolan på morgonen. Eller att man kostar på värme i deras rum eller tvättar deras lakan. Jag tror helt enkelt att man blir väldigt besviken då. Var vi som är vuxna nu tillräckligt tacksamma över våra föräldrars omsorger, sa vi tack om våra mormödrar passade oss en helg? Hade vi koll på att leksaken vi blev glada över kostade 20 kronor men att sovrummet vi upptog kostade familjen mycket mer i hyra? Mina barn brukade inte tacka för att dom fick vara hemma tills skolan började, det skulle varit sorgligt om de känt sej tvungna. Antingen måste barnet gå på fritids vare sej det vill eller inte eller så ordnar de vuxna det på annat sätt, men inte med att skuldbelägga barnet och gnugga in vilket besvär det är och så tacksamt det ska vara över det trista besvär det orsakar . Jag blir upprörd över inställningen att en sjuåring ska säga tack för att de vuxna i hennes liv tar hand om henne.

    Ts kille kan börja tidigt och veta att hans dotter har det bra innan skolan, det är bra för honom och borde vara en fördel för ts också att hennes sambo kan börja tidigt och komma hem tidigare än om han skulle lämna.

Svar på tråden Hatar min bonus