• Anonym (Trött)

    Hatar min bonus

    Jag vet inte vart jag ska börja... 
    Allmänt jävla trött och vet att jag kommer få extremt mycket påhopp men jag måste få skriva av mig. 

    Jag och sambon har varit tillsammans i typ 9 månader. I början var jag öppen för bonusen (hon är 7år) tyckte om henne och jag har verkligen försökt allt. Fixat så hon fått större rum, målat hennes rum i dom färgerna hon vill ha. Hämtar och lämnar på skolan. tex: Tidigare var hon på fritids på morgonen för att hennes pappa börjar tidigt, jag börjar senare och kan då köra henne till skolan så hon slipper fritids som hon enligt henne själv hatar. 
    Hon kan önska en maträtt när man gör den och ställer på bordet är hon inte hungrig och det är äcklig mat. Tittar jag på tv så ska hon kolla på tv. 

    Men ju flera pappa veckor det blir ju mera ogillar jag barnet. Hon är på riktigt odräglig. Gnällig och bio mamman skämmer bort henne. När hon är här och inte får som hon vill (pappan står på sig) så blir det typ kaos. Hon säger saker som sårar mig.. tex: "du kan ju ingenting". Hon säger det typ bara när pappan inte hör...
    Jag har börjat göra så att jag "gömmer mig" i sovrummet (eller åker till stallet) så jag slipper henne. Men nu vet jag inte om det är en tillfällighet eller om hon har kommit på något... Men hon använder sin pappas ipad som hon alltid har gjort. Hon kör slut på batteriet och ska sen spela när hon laddar. 

    Problemet är att laddaren finns vid min och sambons säng och vi har uttag i själva sängen så sladdar och sånt är undangömda i själva sängen och det ända som sticker fram är själva laddsladden = man kan liksom inte bara ta laddaren och gå för då måste man flytta på hela sängen...

    Och det är inte det är inte bara det att hon då ska vara där när jag är där. Utan hon vill vara ensam. Så då ska jag LÄMNA MITT sovrum för att HON ska få vara där SJÄLV. 
    Ska prata med sambon ikväll när hon sover. Men är det för mycket begärt att jag ska få vara själv i mitt eget sovrum?


    Jag har blivit tvungen att flytta ifrån min hemstad då min sambo inte kan flytta pga henne. Han vet att jag inte trivs i staden och att jag känner mig som en gäst i den här lägenheten.... Känner mig inte heller speciellt välkommen när hon säger att hennes rum är hennes och resten av lägenheten är hennes pappa...

    Jag har tidigare föreslagit att jag och sambon skulle vara särbos. Det vill inte han. Speciellt inte nu när vi planerar och försöker skaffa barn...

  • Svar på tråden Hatar min bonus
  • Anonym (Burn)

    Om du hade skrivit att du hatade barnets beteende och inte var nöjd med hur det funkade, hade jag kunnat både förstå och sympatisera med dig, för så som du beksriver det ska det inte vara.

    Men det är inte vad du skriver, du skriver att du hatar barnet, ett barn som vare sig valt sina föräldrar, dig, sin uppfostran, skilsmässan eller vart det ska bo.
    Det går bortom mig hur man kan hata ett barn men när du nu känner så, så anser jag att du borde flytta ut asap, barnet har större rätt till sin fars hem än vad du har. 
    Och barnet har rätt att vara i sitt hem utan att ha nån som hatar det under samma tak. 

  • ungbrunett
    Anonym (Imbecill?) skrev 2016-01-31 13:33:26 följande:
    Vadå nej? För det första tagga ner, för det andra jag får ha min åsikt precis som du har din.
    Men du har ju fel. Vad ska jag göra? Situationen som den är, är knappast ts fel. Jag försöker förstå dig men det går inte. Så om ts hade tyckt om barnet så hade det inte funnits ett problem eller? Min bild av detta är att ts har börjat känna negativa känslor inför barnet i och med att ts har ställt upp så mycket, inte fått något tillbaka och att barnet inte har satts några gränser - barnet får härja fritt i hemmet och ts förväntas flytta på sig. Detta leder till att ts känner irritation. Menar du att barnet ska få fortsätta som den gör och att ts bara ska acceptera detta? Det är ett solklart fall av en uppfostrings- och beteendefråga.
  • Anonym (Imbecill?)
    StarTrust skrev 2016-01-31 13:36:07 följande:

    Det är väl ingen som kan hindra barnet från att se henne som utomstående?

    Det som är att hon själva verket räknas med i familjen i och med att hon är sambo med honom.

    Hon och mannen bestämmer där hemma.


    Hon ser sambon och sig som en familj och sambon ser antagligen henne, han och barnet som en familj. Det förstår alla nu.
  • ungbrunett
    Anonym (Burn) skrev 2016-01-31 13:40:28 följande:

    Om du hade skrivit att du hatade barnets beteende och inte var nöjd med hur det funkade, hade jag kunnat både förstå och sympatisera med dig, för så som du beksriver det ska det inte vara.

    Men det är inte vad du skriver, du skriver att du hatar barnet, ett barn som vare sig valt sina föräldrar, dig, sin uppfostran, skilsmässan eller vart det ska bo.
    Det går bortom mig hur man kan hata ett barn men när du nu känner så, så anser jag att du borde flytta ut asap, barnet har större rätt till sin fars hem än vad du har. 
    Och barnet har rätt att vara i sitt hem utan att ha nån som hatar det under samma tak. 


    Och sen kommer nästa kvinna in i ts mans liv och får uppleva samma sak och då ska hon också dra om det inte passar eller?

    Jag tycker illa om att man drar in framtida relationer på det sättet som jag gjorde nu och det är inget illa menat mot ts utan ett försök att förklara problemet med sitautionen.

    Problemet är inte ts utan barnets uppfostran. Ingen skuldbelägger barnet för vilka föräldrar den har eller hur den har uppfostrats. 

    Sedan skulle jag vilja be dig om att sluta säga att det är pappans hem. Det är allas hem och det är bortom mitt förstånd hur man gång på gång kan hävda att bonusföräldrar ska gå all in i allt, när de inte ens ges full rätt till det hemmet som de själva bor i. Det gör mig så ledsen alltså.

    Ts har rätt att leva i ett hem där hon också får gehör, där hon inte ska behöva flytta på sig bara för att barnet har lust att vara där just ts är. Situationen hade inte behövt uppstå om barnet hade blivit bättre uppfostrad. Ts man måste ta sitt ansvar för detta.

    Ack, den otacksamma rollen som bonusmamma. Personer som du bara fortsätter spä på med skiljegörande på vems hemmet är, vems barnet är, vem som har rätt till vad osv.. Jag blir så sjukt ledsen, hur kan man ha så lite respekt för någon som föräldern själv har valt att leva med? 
  • Anonym (Imbecill?)
    ungbrunett skrev 2016-01-31 13:42:27 följande:

    Men du har ju fel. Vad ska jag göra? Situationen som den är, är knappast ts fel. Jag försöker förstå dig men det går inte. Så om ts hade tyckt om barnet så hade det inte funnits ett problem eller? Min bild av detta är att ts har börjat känna negativa känslor inför barnet i och med att ts har ställt upp så mycket, inte fått något tillbaka och att barnet inte har satts några gränser - barnet får härja fritt i hemmet och ts förväntas flytta på sig. Detta leder till att ts känner irritation. Menar du att barnet ska få fortsätta som den gör och att ts bara ska acceptera detta? Det är ett solklart fall av en uppfostrings- och beteendefråga.


    Du anser att jag har fel. Det är fortfarande min åsikt.
  • ungbrunett
    Anonym (Imbecill?) skrev 2016-01-31 13:47:42 följande:
    Du anser att jag har fel. Det är fortfarande min åsikt.
    Men du har ju en skev bild av verkligheten. Jag kan inte ta det på allvar. Är inte situationen självklar?
  • Anonym (Imbecill?)
    ungbrunett skrev 2016-01-31 13:51:15 följande:

    Men du har ju en skev bild av verkligheten. Jag kan inte ta det på allvar. Är inte situationen självklar?


    Du får tycka att folk som inte delar din åsikt har en skev bild av verkligheten. Det är din åsikt. Den respekterar jag, respekterar du min?
  • ungbrunett
    Anonym (Imbecill?) skrev 2016-01-31 13:57:05 följande:
    Du får tycka att folk som inte delar din åsikt har en skev bild av verkligheten. Det är din åsikt. Den respekterar jag, respekterar du min?
    I generella termer absolut, inte om oskyldiga personer blir lidande av det dock. Ts ska inte beläggas skulden för detta.
  • Anonym (Imbecill?)
    ungbrunett skrev 2016-01-31 14:11:54 följande:

    I generella termer absolut, inte om oskyldiga personer blir lidande av det dock. Ts ska inte beläggas skulden för detta.


    Nåväl, ingen kan ju tvinga dig att respektera andras åsikter.
  • ungbrunett
    Anonym (Imbecill?) skrev 2016-01-31 14:18:41 följande:
    Nåväl, ingen kan ju tvinga dig att respektera andras åsikter.
    Jag kan respektera dem även om jag tycker att de är helt uppåt väggarna.
Svar på tråden Hatar min bonus