MA v 8+5 :(

Tack o detsamma.

Jag kände redan direkt efter första blödningen att brösten slutat ömma. Jag hade inte en tanke på missfall innan, hade ju gått bra för två år sen med dottern. Om jag blir gravid igen kommer jag vara helt nojig länge. Kommer att boka tidigt ul, typ v 8 och sen kub v 12. Jag gjorde så med dottern men denna gång tänkte jag "äh det här kommer gå bra".. Tji fick jag.

Som du skrev, man undrar om man kunde gjort något. Jag blev gravid så hastigt denna gång att jag inte hade börjat med folsyra, men det äter jag nu iaf. Kaffe dricker jag inte.

Ja, mina symptom kan nog ha avtagit redan innan, men antar att jag inte reflekterade över det förrän blödningen kom. Tänkte väl att jag vad en av dom där lyckosamma som mår toppen under hela grav.. Detta skulle vara mitt första barn, så känner mig sjukt nojjig för framtida försök nu.

Jag kommer också boka en tidig ul bara för att veta om det finns hjärtslag samt kub. Jag var inte ens säker på om jag ville göra kub först utan ville slå bort alla oros tankar och bara vara positiv. Säger som du; tji fick jag.. Man känner sig så lurad efteråt, hade verkligen sett fram emot att äntligen kunna börja prata om det mer öppet och så småningom berätta på jobbet.

Började äta folsyra när jag fick reda på att jag var gravid, men den här gången tänker jag äta redan innan och väljer också bort kaffe och annat som ändå är onyttigt för kroppen.

Beklagar ditt MA, din historia är lik min.

Var in för UL i v 12 och då såg de att hjärtat slutat slå i v 8+4. Fick åka hem över helgen för att sedan komma tillbaka och få tabletter vilket var en mardröm.

Man får värkar men allt kom inte ut så jag fick åka hem igen och komma tillbaka dagen efter för en skrapning. Önskar nu att jag gjort skrapningen på en gång.

Nu till solskenshistorien, detta var i maj 2015 och i okt 2015 plussade vi igen och jag är nu i v 23 och känner sparkar i magen :)

Önskar dig lycka till och ta morfinsprutan som ges i rumpan då du tagit tabletterna, den hjälpte lite. Kram

Ma som startade 7+6 i september men embryot var dött redan i v.5-6. Blev gravid utan någon mens emellan och har gått 20+0 imorgon. :) hoppas innerligt du har lika tur som vi har och att du blir gravid när ni känner er redo. Kram på dig!

Tack! Jag blir verkligen rörd av alla här som delar med sig av sina livsöden..<3

Har faktiskt legat och tänkt idag om jag borde valt skrapning på en gång istället, gruvar mig inför att ta dom där tabletterna.. Det ska ju dock vara mest 'skonsamt' för kroppen och jag vill nog undvika kirurgist ingrepp om det går. Gjorde en medicinsk abort för flera år sedan som gick 'bra'; dock lite skillnad eftersom jag ville göra abort då och inte alls var lika långt gången. Har jobbiga förverkar som kommit av sig självt redan nu och känner att det här kommer göra ont.. :(

Vad härligt att du blev gravid så snabbt igen, önskar dig och din familj all lycka! Kramar

Hur har det gått TS? Kom det igång av sig självt?

Jodå hemskt dygn! Inatt låg jag och hade värkar till o från hela tiden så fick knappt nån sömn, och sedan blev det bara värre :( låg o skrek för mig själv när det var som värst och blödde som tusan. Till slut kände jag att jag inte orkar mer utan starkare smärtstillande, så ringde till gynakuten som sa åt mig att komma in. Så nu ligger jag här på Danderyds och har inte lika ont längre, fysiskt iaf. Men kommer nog få cytotek ändå, för känns inte som allt har kommit ut än och tabletterna kan nog hjälpa lite på traven så jag slipper ha en alltför utdragen blödning.

Hur länge blödde ni som värst?

Ånej vad jobbigt. Stackars dig. Jag blödde jättemycket på kvällarna tre dagar på rad. Under dagarna var det inte så farligt men så fort det blev kväll fick jag som värkar o med det blod o smärta. Jag fick inte heller ut allt så jag fick cytotec men de hjälpte inte mig så jag fick skrapning en vecka senare. Hade önskat att jag fått skrapning på en gång istället. Det var inte alls läskigt. Å det blev avklarat snabbt.
Stor kram till dig!!

Så ledsen för din skull TS! Vet vad du går igenom.. Usch skulle inte önska min värsta fiende att uppleva ett missfall. Jag var så ledsen när jag fick mitt i V8... Kom in till gynakuten och kunde knappt prata pga av tårarna. Kunde tillslut få ut mig "snälla hjälp, jag är gravid och blöder".. Fick så otroligt fint bemötande av läkaren.

Sen blev jag gravid direkt missfallet. Trodde inte det var sant eftersom det tog 6 månader att bli gravid första gången :) min Mvc sköterska sa att det kan gå rätt fort efter ett MF eftersom kroppen är mer "beredd" och har kvar gravidhormoner.

Ska snart föda vårt lilla mirakel!

Lycka till TS, er tid kommer och när ni får ert barn kommer ni glömma all tidig smärta

Tänkte också på om jag ville bli skrapad på en gång, men vill ändå i första hand göra det som ska vara mest 'skonsamt' för kroppen. Har gjort en medicinsk abort för några år sedan som jag tyckte gick helg 'ok' (var förvisso inte alls lika långt gången som nu samt att jag ville göra det då). Men idag när jag mådde som värst tänkte jag bara 'faaaan att jag inte valde o bli skrapad det här kommer jag aldrig klara!'. Men med lite smärtstillande i mig så känns det helt ok nu. Hoppas jag blödit ut det värsta nu iaf, för nu har blödningarna avtagit lite. Så kanske inte cytotek tabletterna känns så farliga sen.

Nu när allt sjunkit in lite mer kan jag bara tänka på att jag vill bli gravid igen. Nu. Idag skulle ju jag och min sambo få vårt första ul och se det lilla pyret, fy va orättvist det känns :( hade sett fram emot den här veckan så mkt, blev en riktig mardröms vecka istället.

Tack för att du delar med dig, det hjälper verkligen att höra att man inte är ensam om såna här upplevelser! Kramar <3