Anonym (Sviken)

Äldre 22 Feb 15:10

71 svar

Fru otrogen efter snart tjugo år tillsammans

Detta blir väl bara en i raden av övriga otrohetstrådar, men jag känner att jag måste skriva av mig lite.

I helgen upptäckte jag att min fru, som jag varit tillsammans med i snart tjugo år, varit/är otrogen. Hon har haft ett förhållande med en annan under ett par månader (enligt henne). Jag konfronterade henne och hon erkände. Man kan ju lugnt säga att det inte blev mycket sömn i helgen. Jag har aldrig känt mig så tom, sviken och uppgiven. Hela världen rasade samman.

Vi satt uppe en stund på natten och pratade även om det var lite krystat. Jag var nog fortfarande i något slags chocktillstånd. Tankarna for i tusentals riktningar samtidigt. Alla möjliga bilder och scenarier spelades i hjärnan.

Man ställer sig en massa frågor. Enligt henne så var det till viss del ett bekräftelsebehov samt fysisk attraktion till den andre, att blixten mer eller mindre slog ner. Även någon sorts upplevd frustration över livssituationen med barn och ett hus som ännu inte är helt färdigbyggt. Kanske en liten livskris.

Man går in i sig själv och funderar på vad han har som inte jag har, har han mer muskler, bättre klädstil, är han snyggare? Vad hade jag kunnat göra bättre? Finns det en framtid tillsammans? Vad händer med hus och barn?

Jag har väl tagit henne lite för given och vet med mig att jag i stort sett hela vår relation inte varit den bäste på att ge komplimanger eller berömma henne för utseende, kläder etc.

Hon säger att hon inte vet hur hon skall göra, vem av oss hon skall välja, att hon behöver mer tid, men att hon älskar mig fortfarande. Jag vet inte, men tror att jag ändå mentalt kommit till insikt om att det kanske inte är helt sant. Som pappa till våra barn kanske, men jag är mer osäker kring make/partner. Jag vet helt enkelt inte. Tilliten har ju fått sig en rejäl törn. Säger hon det bara för att få mig att må lite bättre eller menar hon det?

Jag är naturligtvis villig att försöka bättra mig på de punkter som upplevts dåliga, bara hon ger mig chansen. Jag är villig att förlåta och gå vidare.

Det är naturligtvis en sorts naiv förenkling, och en väldigt subjektiv vinkel, men i ens egna förvirrande ögon känns valet mellan de båda lätt. Man vet vad man har och kan jobba på de bitarna där de behövs, men vet inte vad man får. Det nya kan naturligtvis bli bra, men är det värt det?

Vi skall iaf försöka gå på familjerådgivning, så får vi se vad det mynnar ut i. Det jobbigaste nu är att försöka hålla uppe charaden framför barnen och släkt och vänner.

Jag förväntar mig inga patentsvar, men det vore kul med kommentarer från folk som upplevt något liknande. Hur resonerade ni? Hur gick det med er relation?

Anonym (n)

Äldre 24 Feb 10:41

#31

otroheten efter så lång tid tillammans är ofta ett symtom på att ni inte haft det helt bra, som du skriver , kanske tagit för givet osv.

hon kan absolut vilja vara singel om ni skiljer er, denne man, denna historia kan var just bara det. När ev skilsmässa gått igenom finns kanske inte den mannen kvar eller hon själv har tröttnat på honom. Det är ett gaska vanligt scenario.

Grejen är att från där ni är nu, till att det faktiskt blivit en skilsmässa, kan ta säkert ett år och mycket händer under den tiden.

Oavsett vad som sker är det mkt bra att gå i terapi tillsammans. Terapin kan leda till att ni båda vill försöka laga eller så leder den till att ni båda inser att ni ska skilja er, att kärleken är slut men oavsett får du vara inställd på att allting tar tid och det är det som är det jobbiga (been there, done that)

Anders 386

Äldre 24 Feb 11:00

#32

Hustru skrev 2016-02-24 07:40:01 följande:

Inlägg med drabbade män och otrogna fruar får alltid mindre uppmärksamhet, skulle vilja veta varför?

Jag är kvinna och har varit otrogen, vill inte glorifiera detta men med min man händer inget. Jag har påpekat att jag vill bli uppvaktad och åtrod men inget händer. Jag fixar middagar och även små resor. Det uppskattas men inte så att han drar ut stolar, bär väskor eller visar gammaldags gentlemannaskap. Han borde veta att jag tycker om det efter snart 30 år. När man då blir uppvaktad faller man lätt.

Säger inte att det är så hos TS men många män märker inte när förhållandet är på väg utför, eller vill inte märka.

Det där är säkert en risk i alla förhållanden oberoende av kön. Man kommer in i ett jobbigt vardagsliv där man tar varandra för givna. Man känner att man inte får någon uppskattning - och därför blir man också dålig på att ge uppskattning. Men problemet är också att män och kvinnor förväntar sig olika sorts uppskattning. Jag själv tex uppskattar att min partner ger mig uppskattning som älskare - men min fru visade mig inte alls uppskattning på det området - utan visade det på sitt sätt. Och jag gav henne uppskattning genom att visa mig sexuellt attraherad av henne - vilket inte alls var den formen av uppskattning som hon tyckte var viktigast.

Men nu efter många år har vi äntligen fattat och försöker att ge mer av den uppskattning som mottagaren verkligen vill ha. Men det här är inte någons "fel" utan har sin grund i att vi går in i parförhållanden med helt olika behov och bristande kunskap om hur ett förhållande bör se ut för att lyckas.

ljpgo

Äldre 24 Feb 11:43

#33

Anders 386 skrev 2016-02-24 11:00:15 följande:

Det där är säkert en risk i alla förhållanden oberoende av kön. Man kommer in i ett jobbigt vardagsliv där man tar varandra för givna. Man känner att man inte får någon uppskattning - och därför blir man också dålig på att ge uppskattning. Men problemet är också att män och kvinnor förväntar sig olika sorts uppskattning. Jag själv tex uppskattar att min partner ger mig uppskattning som älskare - men min fru visade mig inte alls uppskattning på det området - utan visade det på sitt sätt. Och jag gav henne uppskattning genom att visa mig sexuellt attraherad av henne - vilket inte alls var den formen av uppskattning som hon tyckte var viktigast.

Men nu efter många år har vi äntligen fattat och försöker att ge mer av den uppskattning som mottagaren verkligen vill ha. Men det här är inte någons "fel" utan har sin grund i att vi går in i parförhållanden med helt olika behov och bristande kunskap om hur ett förhållande bör se ut för att lyckas.

Haha! Jisses - du fick ihop det betydligt mer kortfattat och överskådligt än vad jag svammlade till!

www.familjeliv.se/forum/thread/76372120-hur-undvika-otrohet

Anonym (varit där)

Äldre 24 Feb 18:44

#34

Anonym (Sviken) skrev 2016-02-23 10:50:04 följande:

Det är ju lätt att sitta och bara skriva så när man inte har hela bilden framför sig. Det är inte så lätt att bara slänga 20 års upplevelser och minnen i soptunnan och säga tack och adjö.

Jag frågade härom kvällen hur långt de hade gått, och hon svarade att de enbart hade hånglat med varandra.Jag kan ju inte med hundra procent säkerhet säga att hon talar sanning, men det fanns liksom ingen anledning att ljuga om just det när allt ändå uppdagades.

Jag vet inte om det är tur/bra/dåligt att jag vad det verkar ertappade henne såpass tidigt i affären, för vad förstått det så har de mest umgåtts innan och efter träning och någon enstaka kväll, samt skickat ganska mycket meddelanden till varandra. I och med det rätt inrutade livet med hämtning av barn efter fritids och diverse andra aktiviteter, så tror jag nog att jag lutar mer åt att hon talar sanning i just detta. Inte för att det kanske egentligen spelar någon roll, det är ändå själva sveket som känns värst. Så med pågår så menar jag egentligen att hon nog har kontakt på samma vis som innan och inte avbrutit det hela, men jag vet egentligen inte. Endast tiden kan utvisa om hon menar allvar med att försöka rädda förhållandet.

Precis som Anders386 skriver om en flykt från livssituationen tror jag faktiskt ligger ganska nära sanningen, om jag nu tolkat henne rätt.

Det är väl klart att det är svårt att bryta efter 20 år, det var antagligen anledningen till att hon valde att gå bakom din rygg istället för att dra. Men vad menar du med "vad fanns det för anledning att ljuga om allt ändå uppdagats".... allt har väl inte uppdagats. ...du vet ATT hon varit otrogen men du vet inte hur länge och vad de gjort. Tro mig det spelar väldigt stor roll för den som varit otrogen. ...varför tror du att 9 av 10 ljuger för? .... enligt det resonemanget skulle det inte spela någon roll om inbrottstjuven bara snor ett gem och inte rubbet.

Jag vill inte förespråka att lämna men jag tycker du förhåller dig väldigt naivt till allt. Du verkar nästan anstränga dig för att hitta på ursäkter och förklaringar åt henne, och det är inte bra. ...ska du förlåta så måste du ochså veta exakt vad det är du ska förlåta. Är det en kyss du förlåter eller 2 års knullade? ...att blint utgå ifrån att hon skulle säga sanningen bara för att hon blivit påkommen med att vara otrogen är väldigt naivt. Det KAN vara sant men det är nog inte något som du bör utgå ifrån från någon som precis visat sig vara opålitlig.

Det är starkt att vara förstående och förlåtande, men det det finns en gräns mellan det och att vara naiv. Och just nu tycker jag du är mest naiv, lägger dig helt platt och tar allt möjligt skit från henne bara hon inte drar med den andre mannen. Hon har lyckats vända på situationen och få dig till att vara den som ska kämpa för att ha kvar henne efter hennes otrohet när det borde vara tvärtom.

Hustru

Äldre 24 Feb 20:15

#35

Anonym (D'archangel) skrev 2016-02-24 08:36:28 följande:

Ok, du har vatit otrogen och tänker att detts borde få din man att uppvakta dig?

När min fru var otrogen dog mina känslor helt. Att uppvakta henne var det sista jag ville. Ta mitt liv däremot, det övervägde jag faktiskt. Och jag är inte den superkänsliga typen direkt.

Spelar ingen hur du försöker rättfärdiga din otrohet. Det där du som borde lämnat förhållandet när du inte längte trivdes.

Du vet inget om mitt liv eller äktenskap, utan drar slutsatser. Han har sitt bagage och jag har aldrig påstått att jag gjort rätt! När min man var otrogen kämpade jag för att hålla ihop familjen och lyckades, någonstans ville jag ha kred för det. Om jag sedan10-15 år senare blir uppvaktad och känner mig bättre så är det mitt samvete.

Anonym (varit där)

Äldre 24 Feb 21:48

#36

Anonym (Sviken) skrev 2016-02-23 14:24:39 följande:

Tro mig, tanken på något liknande har föresvävat mig flertalet gånger. Oavsett vad hon skulle välja i den situationen så tror jag att slutresultatet blir sämre. Skulle hon välja den andre, så kommer det garanterat att bli en massa tjafs och strul om barn, hus, ekonomi och annat. Skulle hon välja att stanna, så har ju egentligen ingenting förändrats, och då gör hon det kanske mest för barnens skull, och grundorsaken finns kvar.

Oavsett hur det slutar så tror jag att det blir bättre av att det får ta lite tid.

Ja du har rätt i att det är bättre att det får ta tid, det är aldrig bra att ta beslut i affekt, men först måste ni och då menar jag ni (båda två) inte hon, sätta upp spelreglerna för den närmsta tiden.

1 Ni behöver komma överens om vad ni ska göra med den andre mannen, är du ok med att hon träffar honom eller har kontakt med honom under tiden ni går på terapi?

2 Hela sanningen måste komma fram, och då menar jag hela sanningen inte egna teorier, du behöver veta vad det är u har att förhålla dig till, och för att få reda på det måste du sluta svälja allt hon säger utan att ens ifrågasätta det, OM hon ljuger så gör du det väldigt lätt för henne.

3 Du pratar om grundorsaker, men faktum är att det finns ingen orsak som rättfärdigar en otrohet, man behöver inte vara otrogen bara för att man får känslor för någon annan, alla gör inte det, fin fru gjorde det, och du borde fråga dig varför hon gjorde så när minst lika många låter bli istället för att fundera över grundorsaker. Grundorsakerna pratar man om sen, efter att ni försonats kring otroheten i sig, vilka roller och ansvar var och en av er har i den, sen klan ni börja prata om eventuella problem i förhållandet, det kan lika gärna vara så att hennes förälskelse är den enda riktiga orsaken och resten är rökridåer för att slippa ta fullt ansvar.

4 Sluta köpa rosor och uppvakta, du skickar ut fel signaler, du signalerar att det är ok att pissa på dig. då får man rosor i retur. Jag kan förstå att du är rädd att hon ska gå till den andra mannen, men att krypa för henne kommer inte stärka hennes respekt för dig och göra dig mer attraktiv, det har motsatt effekt. Stå upp för dig själv och ställ krav.

Anonym (varit där)

Äldre 24 Feb 21:52

#37

Hustru skrev 2016-02-24 20:15:21 följande:

Du vet inget om mitt liv eller äktenskap, utan drar slutsatser. Han har sitt bagage och jag har aldrig påstått att jag gjort rätt! När min man var otrogen kämpade jag för att hålla ihop familjen och lyckades, någonstans ville jag ha kred för det. Om jag sedan10-15 år senare blir uppvaktad och känner mig bättre så är det mitt samvete.

Är det därför du i tråd efter tråd rättfärdigar både din egen och andras otrohet och alltid utan undantag förespråkar att den otrogne ska förlåtas utan omsvep? Du kritiserar andra för att vara oförstående och dömande men inser tydligen inte hur ensidigt din egen sk förståelse är.

Hustru

Äldre 24 Feb 22:32

#38

Anonym (varit där) skrev 2016-02-24 21:52:22 följande:

Är det därför du i tråd efter tråd rättfärdigar både din egen och andras otrohet och alltid utan undantag förespråkar att den otrogne ska förlåtas utan omsvep? Du kritiserar andra för att vara oförstående och dömande men inser tydligen inte hur ensidigt din egen sk förståelse är.

Nej, jag rättfärdigar inte och jag tycker inte att otrohet är ett optimalt sätt. Jag skulle aldrig uppmuntra andra till otrohet. Jag trodde inte heller att jag någonsin skulle vara otrogen, men jag har ändrat mig. För någon som inte varit där jag varit så är detta nog ännu svårare att förstå än för mig. Jag har ältat detta tro mig. Men ett äktenskap består av mer än sex, vilket många av moralisterna inte verkar förstå,.

Anonym (varit där)

Äldre 24 Feb 23:29

#39

Hustru skrev 2016-02-24 22:32:28 följande:

Nej, jag rättfärdigar inte och jag tycker inte att otrohet är ett optimalt sätt. Jag skulle aldrig uppmuntra andra till otrohet. Jag trodde inte heller att jag någonsin skulle vara otrogen, men jag har ändrat mig. För någon som inte varit där jag varit så är detta nog ännu svårare att förstå än för mig. Jag har ältat detta tro mig. Men ett äktenskap består av mer än sex, vilket många av moralisterna inte verkar förstå,.

Jag skrev inte uppmuntra, jag skrev rättfärdiga, och det är precis vad du gör.

Självklart är alla som inte anser att otrohet är ok under några "omständigheter" är givetvis moralister.... jag undrar vad det då gör dig till? Om de som inte håller med dig är moralister, vad är dess motpol (du) då? Omoralisk? Moralbefriad?

Ja ett förhållande består av mer än bara sex, den består av flera komponenter som hålls samman av förtroende, ärlighet, respekt och kärlek, synd att du inte verkar förstå det.

Hustru

Äldre 25 Feb 00:02

#40

Anonym (varit där) skrev 2016-02-24 23:29:08 följande:

Jag skrev inte uppmuntra, jag skrev rättfärdiga, och det är precis vad du gör.

Självklart är alla som inte anser att otrohet är ok under några "omständigheter" är givetvis moralister.... jag undrar vad det då gör dig till? Om de som inte håller med dig är moralister, vad är dess motpol (du) då? Omoralisk? Moralbefriad?

Ja ett förhållande består av mer än bara sex, den består av flera komponenter som hålls samman av förtroende, ärlighet, respekt och kärlek, synd att du inte verkar förstå det.

Jo jag förstår det nog, men alla dessa ord är subjektiva och betyder inte samma sak för alla människor i alla lägen. Om du hade känt till min historia så hade du högljutt skrikit stanna inte kvar en minut. Men vi kravlade oss ur det hålet med precis de värdeorden, men sedan blev det obalans igen och respekten försvann men inte förtroendet. Kärleken finns där fats väl inpackat. Det är bara människor jag älskar som gör att jag kan gråta.

Jag kan också vara moralist och har blivit kallad moralisk i andra lägen. Men sex har för mig lite med moral att göra utan med fysisk njutning. Jag går på massage för att få fysisk njutning, jag träffar min älskare för att få sexuell njutning. Jag umgås med min man för mental njutning! Det är moral för mig att inte lura min man på pengar - svårt i och för sig för jag har mer :)

Fru otrogen efter snart tjugo år tillsammans

INNEHÅLL