• Anonym (Sviken)

    Fru otrogen efter snart tjugo år tillsammans

    Detta blir väl bara en i raden av övriga otrohetstrådar, men jag känner att jag måste skriva av mig lite.

    I helgen upptäckte jag att min fru, som jag varit tillsammans med i snart tjugo år, varit/är otrogen. Hon har haft ett förhållande med en annan under ett par månader (enligt henne). Jag konfronterade henne och hon erkände. Man kan ju lugnt säga att det inte blev mycket sömn i helgen. Jag har aldrig känt mig så tom, sviken och uppgiven. Hela världen rasade samman.

    Vi satt uppe en stund på natten och pratade även om det var lite krystat. Jag var nog fortfarande i något slags chocktillstånd. Tankarna for i tusentals riktningar samtidigt. Alla möjliga bilder och scenarier spelades i hjärnan.

    Man ställer sig en massa frågor. Enligt henne så var det till viss del ett bekräftelsebehov samt fysisk attraktion till den andre, att blixten mer eller mindre slog ner. Även någon sorts upplevd frustration över livssituationen med barn och ett hus som ännu inte är helt färdigbyggt. Kanske en liten livskris.

    Man går in i sig själv och funderar på vad han har som inte jag har, har han mer muskler, bättre klädstil, är han snyggare? Vad hade jag kunnat göra bättre? Finns det en framtid tillsammans? Vad händer med hus och barn?

    Jag har väl tagit henne lite för given och vet med mig att jag i stort sett hela vår relation inte varit den bäste på att ge komplimanger eller berömma henne för utseende, kläder etc.

    Hon säger att hon inte vet hur hon skall göra, vem av oss hon skall välja, att hon behöver mer tid, men att hon älskar mig fortfarande. Jag vet inte, men tror att jag ändå mentalt kommit till insikt om att det kanske inte är helt sant. Som pappa till våra barn kanske, men jag är mer osäker kring make/partner. Jag vet helt enkelt inte. Tilliten har ju fått sig en rejäl törn. Säger hon det bara för att få mig att må lite bättre eller menar hon det?

    Jag är naturligtvis villig att försöka bättra mig på de punkter som upplevts dåliga, bara hon ger mig chansen. Jag är villig att förlåta och gå vidare.

    Det är naturligtvis en sorts naiv förenkling, och en väldigt subjektiv vinkel, men i ens egna förvirrande ögon känns valet mellan de båda lätt. Man vet vad man har och kan jobba på de bitarna där de behövs, men vet inte vad man får. Det nya kan naturligtvis bli bra, men är det värt det?

    Vi skall iaf försöka gå på familjerådgivning, så får vi se vad det mynnar ut i. Det jobbigaste nu är att försöka hålla uppe charaden framför barnen och släkt och vänner.

    Jag förväntar mig inga patentsvar, men det vore kul med kommentarer från folk som upplevt något liknande. Hur resonerade ni? Hur gick det med er relation?

  • Svar på tråden Fru otrogen efter snart tjugo år tillsammans
  • Anonym (D'archangel)
    Hustru skrev 2016-02-25 00:02:36 följande:

    Jo jag förstår det nog, men alla dessa ord är subjektiva och betyder inte samma sak för alla människor i alla lägen. Om du hade känt till min historia så hade du högljutt skrikit stanna inte kvar en minut. Men vi kravlade oss ur det hålet med precis de värdeorden, men sedan blev det obalans igen och respekten försvann men inte förtroendet. Kärleken finns där fats väl inpackat. Det är bara människor jag älskar som gör att jag kan gråta.

    Jag kan också vara moralist och har blivit kallad moralisk i andra lägen. Men sex har för mig lite med moral att göra utan med fysisk njutning. Jag går på massage för att få fysisk njutning, jag träffar min älskare för att få sexuell njutning. Jag umgås med min man för mental njutning! Det är moral för mig att inte lura min man på pengar - svårt i och för sig för jag har mer :)


    Tycker din man också att sex inte har med moral att göra? Att bedra är något man gör mot någon. Inte något som bara rör en själv.
  • Anonym (En människa)
    Anonym (varit där) skrev 2016-02-24 21:48:07 följande:
    Ja du har rätt i att det är bättre att det får ta tid, det är aldrig bra att ta beslut i affekt, men först måste ni och då menar jag ni (båda två) inte hon, sätta upp spelreglerna för den närmsta tiden.

    1 Ni behöver komma överens om vad ni ska göra med den andre mannen, är du ok med att hon träffar honom eller har kontakt med honom under tiden ni går på terapi?

    2 Hela sanningen måste komma fram, och då menar jag hela sanningen inte egna teorier, du behöver veta vad det är u har att förhålla dig till, och för att få reda på det måste du sluta svälja allt hon säger utan att ens ifrågasätta det, OM hon ljuger så gör du det väldigt lätt för henne.

    3 Du pratar om grundorsaker, men faktum är att det finns ingen orsak som rättfärdigar en otrohet, man behöver inte vara otrogen bara för att man får känslor för någon annan, alla gör inte det, fin fru gjorde det, och du borde fråga dig varför hon gjorde så när minst lika många låter bli istället för att fundera över grundorsaker. Grundorsakerna pratar man om sen, efter att ni försonats kring otroheten i sig, vilka roller och ansvar var och en av er har i den, sen klan ni börja prata om eventuella problem i förhållandet, det kan lika gärna vara så att hennes förälskelse är den enda riktiga orsaken och resten är rökridåer för att slippa ta fullt ansvar.

    4 Sluta köpa rosor och uppvakta, du skickar ut fel signaler, du signalerar att det är ok att pissa på dig. då får man rosor i retur. Jag kan förstå att du är rädd att hon ska gå till den andra mannen, men att krypa för henne kommer inte stärka hennes respekt för dig och göra dig mer attraktiv, det har motsatt effekt. Stå upp för dig själv och ställ krav.
    Om man inte är beredd att söka grundorsaker hos båda personerna och i relationen som sådan så ska man göra slut direkt tycker jag. Relationen som den var innan otroheten är borta och man måste bygga en ny om man ska fortsätta och det kräver en hel del av båda. Det är inte alla som vill eller kan, men som sagt då kan man bryta.

    Det tog mig ett par år och ett rejält antal terapitimmar innan jag var redo för hela sanningen ens inför mig själv. Att förutsätta att det ska hända inom någon månad när familjen är i kris är naivt.

    Att få rosor i den situationen hade varit förskräckligt!

    Mitt råd till TS: Ta hand om dig och dina barn. Hasta inte utan låt situationen lugna ner sig så gott det går. Prata med någon bra person, vän eller professionell. Det viktigaste är att du blir lugn och trygg i dig själv så att ditt liv inte hänger på henne. Svårt, jag vet, men det går.
  • Anonym (En människa)
    Anonym (Sviken) skrev 2016-02-22 15:10:39 följande:

    Jag har väl tagit henne lite för given och vet med mig att jag i stort sett hela vår relation inte varit den bäste på att ge komplimanger eller berömma henne för utseende, kläder etc.

    Hon säger att hon inte vet hur hon skall göra, vem av oss hon skall välja, att hon behöver mer tid, men att hon älskar mig fortfarande. Jag vet inte, men tror att jag ändå mentalt kommit till insikt om att det kanske inte är helt sant. Som pappa till våra barn kanske, men jag är mer osäker kring make/partner. Jag vet helt enkelt inte. Tilliten har ju fått sig en rejäl törn. Säger hon det bara för att få mig att må lite bättre eller menar hon det?


    Det är ett så otroligt intressant ämne! Vad är kärlek efter 20 år tillsammans?

    Jag tänker att det är att man ser varandra som de personer man verkligen är utan försvarsmurar. Att partnern är förstahandsvalet när man vill prata om svårigheter, glädjeämnen och frågeställningar. Man är intresserad av varandras behov och önskemål och vill bidra till att den andra mår bra. I ett sådant förhållande finns det inget utrymme för otrohet.

    Ett liv med barn och hus och allt som hör därtill ger å andra sidan väldigt starka band till partnern. Om det inte finns allt för mycket som skaver är det ju ett gott liv att leva även om den riktiga närheten saknas. Det kan också kallas kärlek om man så vill.

    Förälskelse å andra sidan är något helt annat. Visst handlar det mest om en själv och vad man väljer att projicera på en annan människa? Det är först när "drogen" går ur och man står framför en riktig människa som det går att veta om det kan bli kärlek är min erfarenhet.
  • Hustru
    Anonym (D'archangel) skrev 2016-02-25 09:02:54 följande:
    Tycker din man också att sex inte har med moral att göra? Att bedra är något man gör mot någon. Inte något som bara rör en själv.
    Ja, det är jag ganska säker på. Jag har tidigare känt mig otroligt sviken eftersom han inte ville ha sex med mig. Samtidigt som han förklarat att han älskar mig och vill leva och bli gammal med mig.  
    Vi kanske framför allt bedrar oss själva!
  • Anonym (varit där)
    Hustru skrev 2016-02-25 00:02:36 följande:

    Jo jag förstår det nog, men alla dessa ord är subjektiva och betyder inte samma sak för alla människor i alla lägen. Om du hade känt till min historia så hade du högljutt skrikit stanna inte kvar en minut. Men vi kravlade oss ur det hålet med precis de värdeorden, men sedan blev det obalans igen och respekten försvann men inte förtroendet. Kärleken finns där fats väl inpackat. Det är bara människor jag älskar som gör att jag kan gråta.

    Jag kan också vara moralist och har blivit kallad moralisk i andra lägen. Men sex har för mig lite med moral att göra utan med fysisk njutning. Jag går på massage för att få fysisk njutning, jag träffar min älskare för att få sexuell njutning. Jag umgås med min man för mental njutning! Det är moral för mig att inte lura min man på pengar - svårt i och för sig för jag har mer :)


    Fast nu handlar det ju inte bara om vad du tycker utan om vad ni båda tycker om att du har sex med andra, man är två i ett förhållande.
  • Anonym (varit där)
    Anonym (En människa) skrev 2016-02-25 09:09:05 följande:

    Om man inte är beredd att söka grundorsaker hos båda personerna och i relationen som sådan så ska man göra slut direkt tycker jag. Relationen som den var innan otroheten är borta och man måste bygga en ny om man ska fortsätta och det kräver en hel del av båda. Det är inte alla som vill eller kan, men som sagt då kan man bryta.

    Det tog mig ett par år och ett rejält antal terapitimmar innan jag var redo för hela sanningen ens inför mig själv. Att förutsätta att det ska hända inom någon månad när familjen är i kris är naivt.

    Att få rosor i den situationen hade varit förskräckligt!

    Mitt råd till TS: Ta hand om dig och dina barn. Hasta inte utan låt situationen lugna ner sig så gott det går. Prata med någon bra person, vän eller professionell. Det viktigaste är att du blir lugn och trygg i dig själv så att ditt liv inte hänger på henne. Svårt, jag vet, men det går.


    Jag säger ibte att man inte ska söka grundorsaken jag säger att man ska ta det i rätt ordning, först hantera och om möjligt försonas kring själva otroheten SEN kan man söka orsaker och eventuella lösningar på problem. Just den första biten brukar den som varit otrogen gärna hoppa över eftersom det ofta innebär en massa jobbiga frågor som man helst inte vill prata om och att man måste stå för och ta ansvar för sina handlingar fullt ut och hantera sin skuld och skam. Man tenderar att vilja hoppa direkt till att prata om orsaker och anledningar eftersom det ger möjlighet till att lägga en del av skulden på sin partner......om du hade bekräftat mig mer så hade detta aldrig hänt. ...typ. Den fällan ska TS undvika möjligen har TS en del av ansvaret för eventuella problem i relationen, men otroheten ansvarar hon för själv.

    Håller med om att om man fortsätter tillsammans så bygger man en ny relation, TS kommer dessutom få bygga sig en ny bild av sin partner och avgöra om det är någon han vill leva med. Det tar sin lilla tid. Just nu är allt färskt och han greppar reflexmässigt efter det trygga och kända om ett år kan rollerna vara ombytta.
  • Hustru
    Anonym (varit där) skrev 2016-02-25 16:21:58 följande:

    Fast nu handlar det ju inte bara om vad du tycker utan om vad ni båda tycker om att du har sex med andra, man är två i ett förhållande.


    Jasså är man två, hade jag ingen aning om! Jag älskar med mig själv!
  • Anonym (Fåntratt)
    Hustru skrev 2016-02-25 18:59:28 följande:
    Jasså är man två, hade jag ingen aning om! Jag älskar med mig själv!
    Vad har du aning om då?
    Jag tror faktiskt bara att du är ute efter att provocera, inget annat. INGET annat att komma med, sas.
    Sex för mig handlar heller inte om moral, däremot om relation. R e l a t i o n.
    Jag har vissa krav på mina relationer. Pga det är jag inte otrogen och tycker inte det kan rättfärdigas av att man pratar skit om sin ordinarie partner (som du väljer att använda som strategi för att rationalisera ditt eget ställningstagande - vare sig din story i övrigt är sann eller inte)
    Med otrohet nedvärderar man sig själv, sin ordinarie partner och sin älskare. Sånt vill inte jag hålla på med.
    Det är begripligt att det inträffar, förlåtligt också, tycker jag, men inte ursäktligt. Och varför detta tjat om "moraliskt", "moralpoliser" etc?! Är det för att försöka låta bli att spy på sig själv, typ?
  • Hustru

    Med moralpoliser och moralister syftar jag på de som tror att det alltid är svart och vitt ich att det inte finns gråzoner. Om du hade läst noggrant så ser du också att jag skriver att det inte är den optimala vägen med otrohet. Men helt klart är att förhållanden är olika och att människor gör olika. Har också skrivit att jag hade en helt annan syn tidigare. Beslutet att hitta en sexuell relation utanför äktenskapet har varit långt och är inte något spontant.

    Jag har tidigare förklarat för min man att jag inte är glad och nöjd i vårt förhållande och att sex är en del av detta, jag har sagt att vi inte har ett äktenskap enligt min definition. Han tystnar och blir ledsen men eftersom jag inte tänker hänga ut honom mer här kan jag inte skriva om vad han har gjort. Han vill bara inte bli ensam!

    En relation till en älskare är komiskt nog för mig mycket ärligare, det finns inga tabun att prata om, just för att man har den relation man har. Inga krav, viktigt också att man är överens med syftet av sin relation.

    Ser man på all statistik om otrohet vet jag att jag inte är ensam, där med inte sagt att jag är i majoritet!

  • Anonym (Sviken)

    Kort uppdatering:

    Jag var hos en samtalsterapeut i onsdags och det kändes riktigt bra. Gav mig lite extra kraft och jag sade till min fru att hon behöver ta en paus med den andre, åtminstone om hon vill vara ärlig mot sig själv om att valet står mellan henne själv och oss tillsammans.

    Hon har gått med på det, även om jag naturligtvis inte med 100% säkerhet kan veta utan att i princip stalka henne.

    Sedan har jag surfat runt och läst lite. Bl a köpt en bok av Tomas Böhm -  Kärleksrelationen. Den kan jag faktiskt rekommendera. 

    För mig var det en riktig ögonöppnare. Ett parti där beskrev mig såpass exakt att det var kusligt. Grundorsaken, eller iaf en av orsakerna, till att det gått som det gått är jag med stor sannolikhet lider av konflikträdsla, och att detta bottnar i barndomen. Både skrämmande och förlösande på samma gång. I backspegeln är det ju lätt att inse att det nog med säkerhet är så, och något jag definitivt behöver ta tag i. Känns både inspirerande och tungt på samma gång.

    Men jag känner iaf att jag mår lite bättre för varje dag, men det går fortfarande mycket upp och ner.

Svar på tråden Fru otrogen efter snart tjugo år tillsammans