Barnet kommer VARJE natt

TS, läs på lite om hur sexåringar fungerar. Det händer massor i deras kroppar och knoppar. Att för en period behöva extra närhet är inget ovanligt eller konstigt. Det kanske känns lättare att veta att det går över och att det är samma för många andra.

Bott ihop i ca 3 år. Barnet är 6 år. 
Han tycker barn har rätt att komma in till de vuxna om de vaknar på natten. Jag har inte satt mig emot det, att det kan hända en gång i månaden eller så. Men nu när det pågått under flera veckors tid är jag snarare rädd att det ska bli något som kommer fortsätta på obestämd framtid. Jag vill inte att hon ska sätta i rutin att direkt komma in till oss. Jag tycker absolut att barn ska få komma in till sin förälder, och få tröst om det behövs. Men när sängen är liten och jag själv inte tänker flytta på mig (jag vägrar rucka på min egen sömn natt eller natt pga det, speciellt inte när det finns andra alternativ) så tycker jag att de kan lösa den angelägenheten genom att tillsammans lägga sig i hennes säng. Problemet löst för alla. Men helst av allt vill jag ju att hon ligger i sin och vi i vår. Utan att bli störda.

Jag förstår det också, men jag ser inte att det enda alternativet är att barnet kommer in till oss och att pappan flyttar till soffan och att jag blir kvar med barnet. Det kan lösa sig genom att pappan lägger sig med barnet.

Jag tycker också han borde det, men han gör det inte trots att jag gång på gång påtalar problemet.

Varför sover du och din sambo tillsammans?

Du tror inte att ett barn på 6 år har ännu större behov än vad ni två har av att samsova? Inte hennes fel att ni inte ordnat en lösning. Kör en 90-säng till och skjut intill er säng. Vips, alla får plats!

Men då får du väl handgripligen dra in honom (och dottern) i dotterns rum när hon vaknar. Jag förstår att du inte vill få din sömn störd. Din sambo gör det enklast möjliga för honom. Sätt ner foten och stå på dig. Ställ till en scen, gråt, skrik, manipulera, sexvägra, be på dina bara knän, flytta,  ja gör det som krävs för att få din sambo att ta sitt föräldraansvar. 

Det kanske hon har, behov av att samsova mer än vad vi har. Inte mitt problem dock, då jag inte är hennes förälder och jag inte vill sova med henne. Ser han inte till hennes bästa (vilket är att få sova med sin förälder?) så ser inte jag vad jag kan göra åt det. Jag sätter inte i system att flytta från min säng för att hon kommer och alla inte får plats. Då får de flytta till hennes säng.

Haha, jag ser inte hur jag skulle tjäna på att sexvägra. Han gör som han vill och har enorma problem att kompromissa. Ibland orkar man inte ta diskussionen mitt i natten. Men alla förlorar ju på det i slutändan för jag blir irriterad då och på morgonen, och han löser det inte men blir irriterad för att jag blir irriterad och inte tänker på barnet.

Känner mig tudelad i frågan. Å ena sidan förstår jag dig ts. Du vill inte samsova och blir störd av det.
Å andra sidan förstår jag pappan då jag själv har ett barn som inte kan sova själv och det är inte så lätt att bara fösa iväg en liten.
Jag känner lite grann att "så här är det när man träffar en ny med barn sen innan". Om du själv får barn någon gång ts kommer du lättare att förstå din sambo tror jag.
Under tiden måste ni komma fram till en kompromiss som funkar för er båda.
Att pappan går med barnet till dennes säng och sover där är väl enklaste vägen att gå.

Våra barn kommer sällan in till oss numer, de är nio och sju. När det händer får de sova hos oss. 
Men när de var yngre och det blev en vana att gå in till oss varje natt gick en av oss tillbaka med barnet till hennes rum och lade oss med henne i hennes säng. Maken var vaken tills barnet somnade och kom sedan in till oss, jag brukade somna och sova resten av natten hos barnet. Jag har läst en del barnpsykologi och som förälder "tankar " man saker med trygghet som gör att barnet tar med sig lite av föräldern när de tar med sig gosedjuret som föräldern hållit i en stund innan. Jag tänker att samma sak gäller sängen, om jag ligger i barnets säng tankar jag den med min trygghet så att barnet känner att det kan vara tryggt i sin egen säng och inte bara i vår.

Våra har fått 90-sängar när de flyttade ur spjälsängen just för att vi ska kunna lägga oss hos dem. 

Jag tycker att din man smiter från ansvaret, ta ett snack med honom om att det är hans ansvar att hjälpa dottern att känna sig trygg på natten, inte ditt. 

Kanske behöver ni köpa en ny säng till henne som hon kan sova i tillsammans med sin pappa.