Hej alla blivande december mammor :)
Fick ett plus på stickan idag och har BF 1 December. Tänkte starta den här tråden så att vi kan följas åt, få råd och peppa varandra.
Så är det någon mer än jag som nyss fått ett plus på stickan? :)
18.51 kom lilla Lovina :D
Gick väldigt fort efter dom tog hål på vattnet, ingen trodde att jag hade krystvärkar än så ingen var beredd haha, undersköterskan fick inte äta middag och bm kom precis och fånga barnet typ ^^
Gjorde hemskt ont men var skönt att få krysta och följa kroppen, fick ha lustgas hela tiden då de gick så fort, hann inte med epidural
Förlorade dock 1,3L blod och fått medicin för de, kommer stanna ett par dagar för att hålla koll på mitt mående, är hel annars ^^
Och bebis mår jättebra!
Grattis till er som fått era små! Man längtar ju inte mindre när man läser det...
Vi testade färdknäppen igår, men det verkar inte som om det hjälpte alls, har inte märkt nåt än... :-/
Ett jättegrattis till de som fått sina små, helt underbart! Eftersom jag fått havandeskapsförgiftning så vill de inte att jag går längre än 40+0, så jag har fått en inbokad igångsättningstid den 16e. Skönt att veta.
Jag har dock en massa sammandragningar, vid vila också, speciellt på natten. De gör inte särskilt ont men trycker väldigt mycket nedåt och har en ilande, stickande karaktär i bäckenet. Men jag får de så himla ofta, och de håller i sig länge, dock oregelbundna. Är det värt att ringa förlossningen och kolla eller är det bara kroppen som förbereder sig? Jag var 2 cm öppen med mjuk tapp på senaste kontrollen.
Ett jättegrattis till de som fått sina små, helt underbart! Eftersom jag fått havandeskapsförgiftning så vill de inte att jag går längre än 40+0, så jag har fått en inbokad igångsättningstid den 16e. Skönt att veta.
Jag har dock en massa sammandragningar, vid vila också, speciellt på natten. De gör inte särskilt ont men trycker väldigt mycket nedåt och har en ilande, stickande karaktär i bäckenet. Men jag får de så himla ofta, och de håller i sig länge, dock oregelbundna. Är det värt att ringa förlossningen och kolla eller är det bara kroppen som förbereder sig? Jag var 2 cm öppen med mjuk tapp på senaste kontrollen.
Finns det ngn som är i v 39+1 ovh är lika orolig som jag är ? Jag är gråtmild. Känner bebisens rörelser. Men det händer inte mycket mer. Tredje barnet beräknad 16/12. Söker tröst och ngn att tala med fran tills förlossningen. ???? Idag var vi på kontroll och kollat cervix. Den har inte böjt sig ber ännu dvs hon kunde inte nå den för då var bm tvungen att dra fram livmodertappen. Och det gör ont! Ngn om liknande händelse?
Jag fick ny tid för igångsättning i torsdags och denna gång behövde jag inte åka gem igen. Fick ballong men inga hormoner pga risk att det skulle bli för stor belastning på mitt gamla snitt. Värkarna kom och blev gradvis starkare. Efter några timmar var jag öppen fyra cm och ballongen ploppade ut. Vid det laget var jag dock redan lite omtöcknad då jag reagerade med illamående på värkarna och spydde en hel del. När ballongen var ute var det daga att "ta hål på vattnet". Det krävdes några försök, men när vattnet väl gick drog värkarna igång på allvar. Tyckte lustgasen hjälpte bra. Fortfarande var illamåendet värre än själva smärtan. Efter ett tag (helt omöjligt minnas tider!) blev det nödvändigt att koppla värkstimulerande dropp då det gick för långsamt framåt. Jag kände mig väldigt begränsad av alla sladdar och slangar. Kunde inte röra mig som jag kände att jag behövde. Illamåendet tilltog igen och det var jättejobbigt att spy eftersom magen var tom sedan länge vid det laget. Jag var ganska omtöcknad och somnade då och då, både sittande och stående mellan värkarna. BM tyckte jag skulle ta epidural, som jag på förhand sagt att jag inte ville, men hon stod på sig att jag behövde det, så tillslut sa jag ja eftersom det kunde ta lång tid från beställning till att läkaren kunde komma och jag tänkte att det kanske skulle bli mycket värre. Narkosläkaren kom dock direkt och satte Eda. Äntligen försvann illamåendet och jag kunde fokusera på värkarna ett tag. Dock tog epiduralen dåligt så efter en timme ungefär var det som om jag inte tagit den, med skillnaden att jag inte kände när värkarna startade utan först när de vuxit i styrka, vilket gjorde att jag kom försent med lustgasen heja tiden. Illamående och kräkningar igen. BM bekymrad då bebisens hjärtljud tydligen påverkades mycket av värkarna. Värkstimulerande droppet sänktes gradvis, men bebisen mådde fortfarande inte så bra som han borde. Utan droppet hade jag fortfarande regelbundna och onda vörkar, men de var korta och ineffektiva. Konstaterades att jag i princip inte öppnat mig mer trots intensivt värkarbete i många timmar. Det, i kombination med att bebisen inte mådde bra, gjorde att man beslutade att avsluta förlossningen med ett akut kejsarsnitt. Edan som jag fått tidigare bedömdes vara effektlös, så jag fick en ny ryggbedövning, spinalbedövning denna gång. Kl 8:37 föddes tillslut vår lille gosse, ungefär ett dygn efter att vi kom in för igångsättning. Att vara vaken under snittet, som ju var akut eftersom det inte var planerat men som i själva verket gick lugnt till, var en häftig upplevelse och något helt annat än det omedelbara urakuta snitt/katastrofsnitt som jag upplevde när mitt första barn föddes. Bebisen mådde fint så fort han kom ut, 54 cm och 3964 g. Nu vilar vi upp oss på BB ett par dagar!
Jag fick ny tid för igångsättning i torsdags och denna gång behövde jag inte åka gem igen. Fick ballong men inga hormoner pga risk att det skulle bli för stor belastning på mitt gamla snitt. Värkarna kom och blev gradvis starkare. Efter några timmar var jag öppen fyra cm och ballongen ploppade ut. Vid det laget var jag dock redan lite omtöcknad då jag reagerade med illamående på värkarna och spydde en hel del. När ballongen var ute var det daga att "ta hål på vattnet". Det krävdes några försök, men när vattnet väl gick drog värkarna igång på allvar. Tyckte lustgasen hjälpte bra. Fortfarande var illamåendet värre än själva smärtan. Efter ett tag (helt omöjligt minnas tider!) blev det nödvändigt att koppla värkstimulerande dropp då det gick för långsamt framåt. Jag kände mig väldigt begränsad av alla sladdar och slangar. Kunde inte röra mig som jag kände att jag behövde. Illamåendet tilltog igen och det var jättejobbigt att spy eftersom magen var tom sedan länge vid det laget. Jag var ganska omtöcknad och somnade då och då, både sittande och stående mellan värkarna. BM tyckte jag skulle ta epidural, som jag på förhand sagt att jag inte ville, men hon stod på sig att jag behövde det, så tillslut sa jag ja eftersom det kunde ta lång tid från beställning till att läkaren kunde komma och jag tänkte att det kanske skulle bli mycket värre. Narkosläkaren kom dock direkt och satte Eda. Äntligen försvann illamåendet och jag kunde fokusera på värkarna ett tag. Dock tog epiduralen dåligt så efter en timme ungefär var det som om jag inte tagit den, med skillnaden att jag inte kände när värkarna startade utan först när de vuxit i styrka, vilket gjorde att jag kom försent med lustgasen heja tiden. Illamående och kräkningar igen. BM bekymrad då bebisens hjärtljud tydligen påverkades mycket av värkarna. Värkstimulerande droppet sänktes gradvis, men bebisen mådde fortfarande inte så bra som han borde. Utan droppet hade jag fortfarande regelbundna och onda vörkar, men de var korta och ineffektiva. Konstaterades att jag i princip inte öppnat mig mer trots intensivt värkarbete i många timmar. Det, i kombination med att bebisen inte mådde bra, gjorde att man beslutade att avsluta förlossningen med ett akut kejsarsnitt. Edan som jag fått tidigare bedömdes vara effektlös, så jag fick en ny ryggbedövning, spinalbedövning denna gång. Kl 8:37 föddes tillslut vår lille gosse, ungefär ett dygn efter att vi kom in för igångsättning. Att vara vaken under snittet, som ju var akut eftersom det inte var planerat men som i själva verket gick lugnt till, var en häftig upplevelse och något helt annat än det omedelbara urakuta snitt/katastrofsnitt som jag upplevde när mitt första barn föddes. Bebisen mådde fint så fort han kom ut, 54 cm och 3964 g. Nu vilar vi upp oss på BB ett par dagar!
Jag fick ny tid för igångsättning i torsdags och denna gång behövde jag inte åka gem igen. Fick ballong men inga hormoner pga risk att det skulle bli för stor belastning på mitt gamla snitt. Värkarna kom och blev gradvis starkare. Efter några timmar var jag öppen fyra cm och ballongen ploppade ut. Vid det laget var jag dock redan lite omtöcknad då jag reagerade med illamående på värkarna och spydde en hel del. När ballongen var ute var det daga att "ta hål på vattnet". Det krävdes några försök, men när vattnet väl gick drog värkarna igång på allvar. Tyckte lustgasen hjälpte bra. Fortfarande var illamåendet värre än själva smärtan. Efter ett tag (helt omöjligt minnas tider!) blev det nödvändigt att koppla värkstimulerande dropp då det gick för långsamt framåt. Jag kände mig väldigt begränsad av alla sladdar och slangar. Kunde inte röra mig som jag kände att jag behövde. Illamåendet tilltog igen och det var jättejobbigt att spy eftersom magen var tom sedan länge vid det laget. Jag var ganska omtöcknad och somnade då och då, både sittande och stående mellan värkarna. BM tyckte jag skulle ta epidural, som jag på förhand sagt att jag inte ville, men hon stod på sig att jag behövde det, så tillslut sa jag ja eftersom det kunde ta lång tid från beställning till att läkaren kunde komma och jag tänkte att det kanske skulle bli mycket värre. Narkosläkaren kom dock direkt och satte Eda. Äntligen försvann illamåendet och jag kunde fokusera på värkarna ett tag. Dock tog epiduralen dåligt så efter en timme ungefär var det som om jag inte tagit den, med skillnaden att jag inte kände när värkarna startade utan först när de vuxit i styrka, vilket gjorde att jag kom försent med lustgasen heja tiden. Illamående och kräkningar igen. BM bekymrad då bebisens hjärtljud tydligen påverkades mycket av värkarna. Värkstimulerande droppet sänktes gradvis, men bebisen mådde fortfarande inte så bra som han borde. Utan droppet hade jag fortfarande regelbundna och onda vörkar, men de var korta och ineffektiva. Konstaterades att jag i princip inte öppnat mig mer trots intensivt värkarbete i många timmar. Det, i kombination med att bebisen inte mådde bra, gjorde att man beslutade att avsluta förlossningen med ett akut kejsarsnitt. Edan som jag fått tidigare bedömdes vara effektlös, så jag fick en ny ryggbedövning, spinalbedövning denna gång. Kl 8:37 föddes tillslut vår lille gosse, ungefär ett dygn efter att vi kom in för igångsättning. Att vara vaken under snittet, som ju var akut eftersom det inte var planerat men som i själva verket gick lugnt till, var en häftig upplevelse och något helt annat än det omedelbara urakuta snitt/katastrofsnitt som jag upplevde när mitt första barn föddes. Bebisen mådde fint så fort han kom ut, 54 cm och 3964 g. Nu vilar vi upp oss på BB ett par dagar!
Grattis Miaairam! Tufft förlopp med ett lyckligt slut. Njut av er bebis.