Blir ens liv mindre värt för att man låter föräldrarna vara med?
Anonym (jag) skrev 2016-05-09 18:11:50 följande:
Ja precis det var bara de tre.
Inlägg från: Fiona M
|
-
Låter fullt normalt för en 1-åring.
-
Du får acceptera att din son inte tycker de är tillräckligt intressanta och gå vidare.Anonym (jag) skrev 2016-05-09 18:13:17 följande:
Gäller det även om resten av släkten knappt får chansen att lära känna dem?
Släpper du det inte utan fortsätter försöka styra kommer de -med all rätt -fjärma sig allt mer från dig. -
Det är ett brn, inte en docka som du tycks tro.Anonym (jag) skrev 2016-05-09 18:28:26 följande:
Men inte behöver man undanhålla barnen från släkten för det?? Min man och jag har ett antal systrar och bröder var och de har barn och jag vet ingen som inte gillar att gosa med en tvååring.
Varför skulle sonen anstränga sig för att låta sonen träffa folk han själv inte har intresse av att umgås med? Förklara gärna, för jag förstår inte. -
Ja, då får du ju ta på dig det misslyckandet eftersom du uppfostrat sonen...Anonym (jag) skrev 2016-05-09 18:31:37 följande:
För att det verkar konstigt att en familj inte umgås med släkten så mycket.
Personligen anser jag inte att blodsband ger umgängesrätt, utan man umgås med de man tycker om, och jag skulle inte så mycket som höja på ögonbrynen över att ngn inte umgås med avlägsen släkt. -
Hur bra insyn har dubi deras vardag? Ganska liten skulle jag gissa på.Anonym (jag) skrev 2016-05-09 18:33:21 följande:
Det kan inte vara nyttigt för barnet heller att umgås med så få personer.
Dessutom behöver en 2-åring inte ett helt menagerie med folk, och absolut inte avlägsen släkt att enbart träffa på kalas. -
Vad som däremot INTE är nyttigt är att du helt saboterat din dotters föräldraroll, men den biten verkar du inte ens reflektera över.Anonym (jag) skrev 2016-05-09 18:33:21 följande:
Det kan inte vara nyttigt för barnet heller att umgås med så få personer.
-
Jag väntar fortfarande TS:
Fiona M skrev 2016-05-09 14:45:20 följande:Du missade att svara TS:
Ja, men du har ju haft din chans, fyra stycken dessutom.
Du misslyckades där, varför funderar du inte på den biten (som i att det inte går att lära ngn att gå...) utan fokuserar på att du inte får möjligheten med den yngste?
-
Men du misslyckades ju där, med alla fyra (om man nu tror det går att lära barn gå och att det gör dem bra på sport) varför tror du alls att du skulle lyckas här, och varför tar du det hårdare?Anonym (jag) skrev 2016-05-09 21:26:35 följande:För att det är sista barnet....allt annat är redan som det är.
Sista barnbarnet eller ej, sonen har ju varit glasklar från början med att detta är han och fruns sak, inte din, så varför ens tänka tanken?
(Din och makens tes faller ju helt f.ö...) -
Det du kan jobba på är relationen till både dottern och sonen.
Är du villig att göra det istället för att bara vilja styra och ställa? -
Relationen ja, fast misslyckandet jag frågar om är det att TS är bitter över att hon inte fick "lära" barnbarnet gå så att han skulle bli bra på sport...Anonym (-) skrev 2016-05-09 21:38:42 följande:Relationer är inte statiska. Du har chans att ändra på hur det är. Om du vill. Om du vågar.