Blir ens liv mindre värt för att man låter föräldrarna vara med?

Nu har jag fått svar på några av mina frågor.. Jag frågade svärdottern häromdagen angående att de inte ville bo i vårt gästrum när barnet föddes och då sa hon att hon tycker det är obekvämt att bo hos någon annan och att hon trivs bäst med att ha sitt eget hem. Så jag sa att det hade ju varit som hennes hem mest hela tiden eftersom vi jobbar heltid båda två så dagtid hade de inte ens sett skymten av oss och hade kunnat göra precis som hon ville. Jag såg att hon blev lite irriterad då men sen frågade hon mig men hur hade du tänkt att vi ens skulle få plats för allting hos oss är ju jättelitet. Badrummet som de har i sin hyreslägenhet rymmer för all del både tvättkorg, skötplats, babysitter och handdukstork och det finns ändå gott om utrymme kvar att gå runt där medans vårt badrum inte ens rymmer en av de sakerna. Så det var där skon klämde. Lite kränkande att hon ser ner på vårt hem så men man får ibland offra utrymme för "lyx" när man har sitt eget hus.

Varför skulle de bott där istället för i eget hem?

Ja det är mindre och därför dög det inte. Men det är så det blir när man har tre sovrum på en våning i ett radhus, det går inte att bygga ut. Konstigt nog gick det bra när fem vuxna och ett barn bodde i huset en period. Jag vill inte att barnet ska få uppfattningen att farmors hem inte är bra. När man åker till farmor är det meningen att det ska vara extra roligt, extra fint och extra gott inte att man knappt får plats i badrummet.

Jag vet att jag skämmer bort dem men jag gör ju det för att de ska vilja komma hit. Jag vill att det ska finnas något här som är bättre än det de har till vardags så att de väljer att vara hos mig.

De äldre barnbarnen tycker om att vara här.

De är barn, det är givet att det är prylar de vill ha.

Jag vill att de ska komma ihåg att jag alltid gjorde mitt yttersta för dem såklart.

Nu överdriver du..så har jag aldrig skrivit. Hon kan men hon är glömsk så hon upptäcker att det inte finns frukost till nästa dag kl 21. Vad har du fått ifrån att hon inte kan ge dem mat??

Men det är ju inte så att hon inte KAN handla utan kanske att hon kommer hem och är jättetrött samtidigt som hon vet att hennes far är ute i något ärende och frågar om han kan svänga förbi affärn eller att vi ändå ska handla åt oss själva och då frågar hon om vi kan ta hennes oxå. Eller att hon har glömt. Det händer givetvis att hon handlar själv oxå.

Barnen kommer nog bara minnas att mormor och morfar hjälpte till ibland tror jag.

De har ju bara henne så troligtvis kommer de inte reflektera över att det kan vara ovanligt.

Dessutom behöver hon inte känna sig sämre jämfört med pappan som har det mycket mycket gott ställt.

Klart de har en pappa. Jag menar hur de uppfattar sin mamma har de inget att jämföra med.