Blir ens liv mindre värt för att man låter föräldrarna vara med?
Du ville fira hemma hos dig. Frågade du dem var de ville fira?
Du ville fira hemma hos dig. Frågade du dem var de ville fira?
Alltså.... vad ska man säga?
Hur tänkte du att de skulle göra när du efter några månader inte längre betalar mellanskillnaden för den större lägenheten (som är enbart för din skull)?
Tänkte du någonsin på om de skulle vilja att du betalar en del av deras boende?
Tänkte du på om de skulle vilja att ni sover över där?Det är en sak att fråga och komma med förslag. Det du gör är att komma med "befallningar" och presentera färdiga lösningar som passar dig, men där du inte hör efter ifall de är intresserade först.
Det finns olika sätt att fråga på. Du sade till dem att de skulle komma. Istället kunde du frågat dem om de har lust att komma. Kanske ingen skillnad i dina ögon, men för den som får frågan är det en skillnad mellan "ja" och "nej" som svar.
Men frågade du dem var de ville fira? Alltså visade intresse för deras preferenser?
Säger du det?!
Låter taskigt att inte bjuda in farmor till tvåårsfirande. För oss är det självklart att varje barn har ett släktkalas och från att dom fyller ca 3 år även ett barnkalas.
Sen kan inte alla i släkten komma om dom bor för långt bort men barnens mor och far-föräldrar samt fastrar och mostrar med familj är bjudna.
Du och släktingarna bestämmer inte om kalaset. Vad säger du när de "hör av sig till dig"?