Blir ens liv mindre värt för att man låter föräldrarna vara med?
Fiona M skrev 2016-05-09 18:20:13 följande:
Du sa det själv. Nej, det finns ingen anledning att tvinga fram umgänge då.
Inlägg från: Anonym (jag)
|
-
Men inte behöver man undanhålla barnen från släkten för det?? Min man och jag har ett antal systrar och bröder var och de har barn och jag vet ingen som inte gillar att gosa med en tvååring.
-
För att det verkar konstigt att en familj inte umgås med släkten så mycket.Fiona M skrev 2016-05-09 18:30:11 följande:
Det är ett brn, inte en docka som du tycks tro.
Varför skulle sonen anstränga sig för att låta sonen träffa folk han själv inte har intresse av att umgås med? Förklara gärna, för jag förstår inte.
-
Det kan inte vara nyttigt för barnet heller att umgås med så få personer.
-
För att det är sista barnet....allt annat är redan som det är.Fiona M skrev 2016-05-09 18:38:56 följande:
Jag väntar fortfarande TS:
-
För att jag tror att deras barn blir väldigt mammig (och pappig) så som de håller på.Fiona M skrev 2016-05-09 21:41:07 följande:
Men du misslyckades ju där, med alla fyra (om man nu tror det går att lära barn gå och att det gör dem bra på sport) varför tror du alls att du skulle lyckas här, och varför tar du det hårdare?
Sista barnbarnet eller ej, sonen har ju varit glasklar från början med att detta är han och fruns sak, inte din, så varför ens tänka tanken?
(Din och makens tes faller ju helt f.ö...)
-
Vad det är för fel på att bli rädd och springa till mamma?Anonym (lisa) skrev 2016-05-09 22:39:26 följande:
Vad är det för fel på det?
-
Inte ens det vet jag. Hon kanske inte är så karriärinriktad som jag trodde eftersom hon inte vill jobba heltid mm.Fiona M skrev 2016-05-09 23:03:43 följande:
När ska barnbarnet börja på förskola?
Nu får du erkänna att du ljugit om en sak, antingen att frun är "karriärmamma" eller att barnet aldrig träffar andra... (Men ja, man kan ju ha stort umgänge även som föräldraledig)
-
Anonym (förstår på sätt och vis) skrev 2016-05-10 09:39:16 följande:Väntar ..........
Jag har försökt svara på så mycket jag kan hoppas jag att du förstår.
Nej jag har nog inte accepterat att de väljer så, dels för att alla i min familj, och då menar jag mina egna barn, alltid varit såna som vänt sig till mig när de behövt råd eller hjälp. Så plötsligt förändras allt och de väljer att göra tvärtemot vad jag hade föreslagit om jag nu blivit tillfrågad men jag blir ju inte tillfrågad. Så som du förstår känns det som att de motarbetar mig. Som att de vill visa att de anser att jag gjort fel.
Ja det skulle vara trevligt att ha en sysselsättning men jag vet inte vad det skulle vara faktiskt. Jag trivs med att vara den som alla ringer till mer än någonting annat. -
Men jag trodde att hon skulle sätta jobbet först, det var så jag kom på att jag skulle gå ner i tid.Fiona M skrev 2016-05-10 10:18:06 följande:Så... Du medger att du haft fel?
Hon sätter inte karriären först OCH barnet är en del på fsk (de hade båda gått ner i tid eller hur)?
Ser du själv hur fel du framställer dem? -
Vi har ändå alltid haft en dialog om saker och ting. Nej jag är inte lärare, det var meningen att jag skulle bli det men men.Fiona M skrev 2016-05-10 10:22:18 följande:Men... Du skrev ju att sonen blev självständig i 20-årsåldern (hellt normalt) och slutade vända sig till dig för mer än 15 år sen.
Varför skriver du nu om "dina barn"? Det är väl bara dottern du fostrat för att hon inte ska klara sig utan dig?
Varför kallade du dig lärare i den andra tråden? Du sitter här och lägger fram tyckande och fördomar som fakta och blir sur när sonen inte tar till sig råd som är rent felaktiga, och är du likadan som lärare är du rent olämplig.