BF Januari 2017

Träffade mina föräldrar häromdagen, herregud.. jag visste ju att de inte direkt brinner av intresse för det här barnet men det hade varit schysst att ställa NÅN fråga när jag är i vecka 22. Tidigare kan jag fatta att det kanske var lite känsligare med NIPT osv. De pratade i 20 minuter om sopsorteringen i min stad, att den är sååå dålig, och när jag försökte byta ämne till att vi köpt vagn, att jag varit och lyssnat på hjärtat med doppler, att svärföräldrarna kommer ner med bebikläder osv så var deras ansiktsuttryck ungefär som när någon berättar lite väl mycket i detalj om sin katt. Så snart jag avslutat meningen bytte de ämne till vad grannarna håller på med och hur tvättstugan i mammas nya hyreshus ser ut. 

Jag ger upp. Jag är fascinerad och avundsjuk på tjejer som vill ha med sin mamma under förlossningen, själv hade jag hellre tagit valfri person i väntrummet på BB. När någon har ont eller behöver stöd så blir min mamma arg och otålig och ger upp direkt, kastar upp händerna i luften, går iväg och vill ha en klapp på axeln för att hon är ett jättebra stöd egentligen, bara det att alla är för otacksamma.

Pappa förutsätter att vi ska ge barnet hans mellannamn, för att fyra generationer i hans släkt heter samma. Han är också oproportionerligt glad att det blir en pojke, vilket är irriterande då detta verkligen inte spelar någon roll för oss. Det är som att han tror att det ska bli HANS barn för att det är en pojke "äntligen". Som att mina brorsdöttrar inte riktigt räknas, och med andra ord räknas inte jag heller lika mycket som min bror. Så nej, barnet kommer inte att heta som pappa eller bror eller farfar eller farfarsfar. 

Jag har en fråga till er som har barn sedan tidigare: är det bäst om babyn sover i samma rum som oss i början. Har börjat inreda barnkammaren lite smått och funderat på vart vi ska ha babyns säng. Känns som att det är säkrast om vi har den inne hos oss i vårt sovrum. Hur gjorde ni?

Kul med en uppdatering

3:e Januari, det börjar ju närma sig

Men hoppas att hon vill stanna inne lite till..

Jag hade ont i höfterna och långt ner i ryggen idag, men det försvann efter ett tag, ingen aning vad det var, hade aldrig så när jag var gravid med dottern..

Samma datum som jag. Alla tjatar om att jag ska knipa över nyår, kommer nästan kännas som ett misslyckande om hen kommer tidigare. Försöker avfärda det och komma till sans.

Har också BF 3 januari

Men i torsdags när jag var på UL så såg de att ena tjejen (som också är mindre än sin syster) började tycka att det är lite jobbigt där inne. Så nu på torsdag är det UL igen, då bestäms om de ska sätta igång förlossningen nästa vecka, eller veckan därpå.. Så det blir barn före jul i alla fall hur som helst!

Känner igen det där med att all säger att man ska knipa till 1 jan, men det kändes omöjligt så fort de sa att det var två där inne, så det gav jag upp. Men nu står hoppet till att det inte blir julafton bara hehe. 

Kmora-trevligt med uppdatering från dig du & jag låg ju ganska lika i BF från början.

Nu blev det ju verkligen speciellt för mig med min vattenavgång sedan den 31/10 men ännu är mini kvar i magen och jag kämpar på men snart så är nog dagen kommen då liten vill ut!

Hörni, var känner ni tjejer era sparkar oftast?

När jag var på ul i v33 var bebisen i säte, veckan efter hos BM tyckte hon att bebisen kändes rättvänd igen så har liksom inte funderat vidare på det. Men nu i v37 känner jag enbart sparkar långt ner och ut i ljumskarna och har återigen ett litet bowlingklot som trycker mot revbenen. Känner ni också bowlingklotet ni som har bebisar med huvudet neråt? Känner inget tryck neråt än alls (noll kissnödighet!) så undrar verkligen om det är huvudet som ligger och trycker uppåt?

Ja nu har även vår Nickolaos kommit till världen i v 36+5 fick blödningar mitt i natten men efter halv natt på förlossningen valde jag igångsättning kl 12 och kl 17.07 var han född vägde 3810 gr och var 50 cm lång.

Han mår jättebra ammar suger mkt bra har mest hår av alla sina syskon och jag är helt slut mentalt har kämpat så sen vattenavgången v 31+2!

Det slutade väl tack gode Gud för det!

Låter precis som för mig alltihopa! Säte på TUL, sen hos barnmorskan trodde hon att huvudet eventuellt var neråt, i torsdags låg hon dock i säte. Väldigt stor skillnad i kissnödighet och allt från första dottern och mycket tryck mot revbenen. Våran verkar inte snurra med huvudet neråt, utan hon ligger oftast med det uppåt och några minuter per dag verkar hon spendera på tvärsen. När jag känner sparkar uppåt är det för att hon ligger med benen framför ansiktet.

Jag har ett vändningsförsök bokat nästa fredag, men kommer avboka och välja kejsarsnitt istället. Hoppas och tror dock hon kommer vända sig innan snitt-tiden, på ultraljudet fanns det gott om fostervatten att vända sig i och är ju ännu bara i v36+5.

Hoppas eran ligger rätt nästa vecka! Har du funderat på hur ni ska göra om bebisen ligger i säte, vändningsförsök eller gå direkt på att boka ks?