BF Januari 2017

Det är 10 arbetsdagar efter NIPT nu och vi har inte fått svar än. Vi går på nålar nu och irritationen är rätt så hög. Min sambo fokuserar för mycket på att vi inte kan boka flygbiljetter för att hälsa på hans föräldrar förrän vi vet, eftersom vi kommer att avbryta graviditeten om vi får svaret att fostret har en trisomi.

Idag blev jag rätt lack på det eviga tjatet om den här resan då jag tycker att det är irrelevant, han kan träffa sina föräldrar när som helst - han kan ta en vecka sjukledigt i augusti om det nu känns så desperat att ses. Om vi inte behåller det här barnet så blir vi barnlösa - vi kommer inte försöka fler gånger, jag fyller 41 i år och tycker att det räcker med risker som det är. Och dessutom göra en sen abort med allt vad det innebär, jag har ju redan gjort en pga MA så jag vet precis. Jag har ständig ångest för ett dåligt resultat och att öppna den där hemsidan och kolla provsvaret varje kväll är alltid skitjobbigt. Potentiellt kommer den här sommaren att bestå av veckor av efterblödningar för mig och sorg för oss båda, som förra året.  

Jag har sagt i mer än en månad att planerna för sommaren förmodligen kommer att bli ganska lösa i och med detta, och han har varit helt införstådd med det - tills nu när han har semester, då är han plötsligt jätteirriterad för att inget är säkert och att vi inte vet vad vi kommer att göra i övermorgon knappt, eftersom jag dessutom väntar på en kallelse till sjukhuset för några tester. Här går jag med foglossning, högt blodtryck, kissar hela tiden och huffar och puffar när jag är ute och promenerar i snigelfart. Liksom, det är det här barnet det gäller nu, ursäkta att vi inte sitter på flyget. Jag orkar inte höra en gång till att det är irriterande att inte veta, det är noterat och jag kan inte göra nånting åt det. Jag tycker ändå att jag gör så gott jag kan, vi har åkt på utflykter och gjort grejer nästan varenda dag sen hans semester började och vi försöker verkligen komma ut, men jag kan inte pausa min graviditet tills semestern är slut och sen återuppta den, den sitter där den sitter. 

Ja.. iofs sa BM som gjorde NIPT på mig att det var 10-14 arbetsdagar som gällde, labbet ligger på Karolinska så de får väl in prover från hela landets privata kliniker. Går det längre än 14 dar får vi ju ringa, men jag vill helst inte höra resultatet över telefon om jag kan slippa det.

Tack så mycket för lyckönskningar, på nåt sätt känns det ju ändå som att det borde gå bra. Jo, du har ju rätt, det är hans sätt att hantera oron, jag vet ju det egentligen. Så störigt bara, när det blir för mycket sånt. Men idag sa han till sin mamma över telefon varför vi skjuter upp att boka flyg, han var så inne på att vi skulle berätta hemma hos dem men jag vill inte ha den pressen också, så som det är nu. Klart det är roligare att berätta över en tårta, men det kanske inte är hela världen om vi firar lite senare, även om det inte blir en överraskning. Så nu kan han väl tagga ner lite ett par dar. 

Fostersvar - Jag är så himla dålig på att prata i telefon i såna situationer bara, jag har så lätt för att börja gråta. Men kanske om jag stålsätter mig. Känner jag mig själv rätt kommer jag att skjuta upp det tills svaret kommer.. så jag hoppas det kommer snart. 

Ja, det är inte så kul att veta att det är sista rycket, men det går nog det också om det blir så. Vi vill så klart jättegärna ha det här barnet och det skulle vara skitkul att bli föräldrar, men jag har liksom aldrig riktigt sett föräldraskap som en självklar del av mitt liv, så det vore inte världens katastrof om det inte blir så, alltså själva barnlösheten. Sen är man alltid jätteledsen över missfall oavsett, eftersom det ändå är drömmar man burit på.

Men hoppas hoppas! Tack så mycket för stöd!

Haha! Så roligt, men vad störigt för dig! Jag hade typ kokat!

Jag fick tillfälle att bryta ihop i telefon redan ikväll faktiskt, för NIPT-barnmorskan hade ringt mitt röstsvar medan jag var ute och då tog jag för givet att provet var avvikande (bara normalsvar visas på webben, tror jag) och började såklart tokböla på en gång, likadant min sambo började också gråta, så när hon ringde upp mig en halvtimme senare kunde jag knappt prata och han satt liksom och hulkade i bakgrunden. Hon bara, hallå, jag hör dig lite dåligt? 

Svaret var iaf att det fanns inget svar, fostret hade inte lämnat ifrån sig något DNA, vilket händer väldigt sällan men tydligen händer det. Toppenkul verkligen. Så nu kunde jag antingen göra ett test till gratis, vänta två veckor till och hoppas att fostret släppt ifrån sig DNA den här gången, men det är bara ca 50 % chans att det går på andra försöket, eller också kan vi göra ett invasivt test direkt. Men jag vill inte göra något invasivt test utan nån indikation på att något är fel, vilket ju iofs är exakt samma som att inte göra fosterprov överhuvudtaget och bara hej och hå, hoppas ungen är frisk. Bara det att det råkade kosta oss 6500, rakt i sjön, plus extra ångest. Det är för sent för KUB. 

Precis i början av graviditeten ville jag inte testa nånting alls, jag ville liksom bara ge den här graviditeten en chans att vara normal helt på egen hand. Borde kanske gått på den känslan från början, det hade varit billigare om inte annat..  

Ja, fantastiskt drygt. KUB testar inte fostrets DNA (och inte mammans heller), KUB testar papp-A som är ett plasmaprotein och fritt beta-HCG som är ett annat protein (tror jag) och båda har bara med moderkakan och mammans blod att göra. Hur bra moderkakan fungerar och hur mycket gravidhormon man har i blodet, om jag fattat det hela rätt. Båda värdena kan ge en indikation på att något är dåligt, i kombination med en bred, vätskefylld nackspalt, men problemet är att en del mammor har "dåligt blod" utan att det betyder något. Äldre mammor har ofta "dåligt blod" och det måste inte betyda trisomi eller någon stor risk för fostret. Likadant med nackspalten - en del foster har mycket vätska i nacken och det betyder antingen inget eller t.ex hjärtfel. Så man lägger ihop de här två värdena, plussar på mammans ålder och möjligen rökning och vikt (minns inte), och ut kommer en statistisk risksiffra. Har man bra blod och bra nackspalt behöver man ju inte gå vidare. Har man dåligt blod och dålig nackspalt kan det betyda lite allt möjligt, oftast dåligt men inte nödvändigtvis en trisomi. 

NIPT ger däremot 99,5 % säkert svar, inte statistiskt utan individuellt - om man nu får ut nåt DNA att analysera vill säga! 

Jaha. Ja, det slutar väl förmodligen med att vi bara hoppas på det bästa, utan att få veta något. Vi gör nog om testet imorgon, men det är liten chans att det ger något resultat. 

Jaaaaaaaa! Fick äntligen svar på NIPT ikväll och fostret har normal kromosomuppsättning! Vill sjukt gärna klicka på "visa kön"-knappen men har lovat vänta tills min sambo kommer hem senare. Iiiih! Jag är så himla lättad! ÄNTLIGEN efter en månads orolig väntan! 

Hej i värmen!

Idag har jag varit och lyssnat på hjärtljud 140 slag/min v 17+3 då jag och min ena dotter råkade ut för en otäck bilolycka i torsdags-vi hade som tur var änglavakt en drogpåverkad körde över på fel sida lastbil väjde vi låg efter lastbilen såg ingenting klarade oss någorlunda bilen värre vi är så klart chockade mindre blessyrer men mitt RUL blir tidigare lagt med 10 dgr så den 1/8 blir det av.Ska bli så skönt att få återse bebisen vår efter vad som hänt och är väldigt tacksam över att vi hade turen på vår sida!

Fattar att det känns förjävligt, blod vill man ju aldrig se när man är gravid liksom, trots att det är väldigt vanligt utan att betyda missfall. Känner du bebisen eller har en doppler? Så du i alla fall slipper oroa dig för det. Lovar att det bara är ett blodkärl eller livmodertappen som jäklas!

Kmora-åh vad jobbigt för dig hoppas det inte är ngt allvarligt och att det ser bra ut på RUL.

Då borde man få en förklaring till blödningen.

Mina sista barn är två tvillingpojkar födda juni 2015 och innan dom två har jag tvillingflickor födda nov 2013-du kommer klara det jättebra ska du se!