oense om hund

Jag och min sambo kan inte enas om det här med att skaffa husdjur. Jag hade hund när jag var liten och vill gärna ha det igen och tror att sonen kommer tycka det är roligt när han blir äldre. Sambons anledning att inte skaffa hund är kostnaden och tid. Hon säger att hon inte har tid att göra något för sig själv nånsin så hur kan man då ha tid med hund. Jag tycker inte att en hund tar så mycket tid och det är dessutom utspritt över dagen. Då säger hon jag har inte ens läst färdigt en bok på två år. Sen pengarna. Samma där behöver inte kosta mycket, hon säger jag har aldrig råd med något till mig själv. Men man kan dra ner någon annanstans tycker jag? Då säger hon att hon varken vill lägga tid eller pengar på en hund så om jag köper en blir det helt mitt ansvar vilket jag tycker låter lite orättvist och fånigt. Sista saken är att sambon haft pälsallergi och pollenallergi men nu finns det hundar som allergiker inte reagerar på och om det är pollen kan man borsta hunden extra noga. Så vad gör man när man absolut inte kan enas??

Vilket jävla trams.

Vilket jävla trams.

Skaffa INTE hund. Du verkar tro att det är något man tar med en klackspark. En hund behöver motion, aktivering, kärlek och tid. En hundvalp behöver omsorg och tillsyn 24/7, den behöver lära sig allting och samtidigt inte bli stressad.

Nu ligger jag själv i soffan med en taxvalp på magen, idag var det uppstigning 05. Att vi inte somnade förän 02 pga prolig hund? Spelar ingen roll, det är bara att gå upp, ut och nosa & kissa utomhus, leka, äta, gosa...

Inte heller kan du börja promenera en hund förän den närmar sig ett år, valpar och unghundar är ju inte lika tåliga och uthålliga.

Ska ni ha en hund, köp en hund som är några år gammal. Men tror ändå inte det håller då det inte verkar finnas tid till hund.

Varför? Vad är tramsigt?

Ett heltidsjobb är det ju inte...många som jobbar har hund.

Nu ligger jag själv i soffan med en taxvalp på magen, .

Okej. Jag hoppas att du redan läst att i princip alla andra tycker att det är en dålig idé för dig att skaffa hund. Men säg att du gör det ändå...

Hur gör du då när det visar sig att din sambo efter ett halvår faktiskt inte klarar av hunden, att hennes allergi blivit värre. Eller hunden blir allvarligt sjuk, måste opereras akut för magomvridning eller dylikt? Poff så ryker minst 5000:- (när försäkringen gått in), och därefter måste någon stanna hemma med hunden för att ta hand om den tills den är frisk. Säg att du tar hand om den som du beskriver här, och din sambo gång på gång får sina skor, kläder och möbler söndertuggade av en understimulerad hund, hur tror du förhållandet påverkas? Om inte alla är med på att skaffa, och även när folk är det fast tar sig vatten över huvudet, så händer det tyvärr ofta att friska och bra hundar omplaceras eller avlivas för att deras ägare inte tänkte igenom saken först och hundägandet plötsligt blivit mer än de var beredda på.

Hur man än försöker så kan hundägandet inte bara gälla en person i familjen, det är inte så det fungerar. Hundhåren sitter på allas kläder, valptänderna tränger igenom allas hud, kisset kommer på era gemensamma mattor, kostnaden drabbar båda om ni har gemensam ekonomi, alla i familjen måste sätta samma gränser för hunden för att den skall må bra, det är inte bara en som kan uppfostra. Och om du inbillar dig att bara du kommer att gå ut med hunden, vem blir då ensam hemma med barnet och får ta lasset hemma? HON! Det kommer att drabba henne oavsett vad du inbillar dig, så hon har all rätt att sätta stopp.

Ni kunde gott diskuterat detta innan ni flyttade ihop och skaffade barn. Det har jag gjort med alla mina tidigare partners. Har de inte velat ha husdjur har vi gjort slut redan innan det blev så seriöst. Nu har inte du gjort det och då får du stå ditt kast, hon vill inte ha hund och då får du avstå, eller lämna henne. Hur hade du känt om det gällde omvänt?

Din sambo verkar ha mycket bättre koll på vad det innebär att ha hund än vad du har, och om hon dessutom är allergisk så är det ju ett val du måste göra.

Sambo eller hund.

Det finns INTE allergisäkra hundar. Det finns hundar som vissa allergiker tål.

Är du fö medveten om att det är olagligt att lämna hunden ensam mer än 6 timmar i sträck? Har du ett arbete som tillåter att du går hem inom 6 timmar?

Eller ska du ha hunddagis? Har du kollat vad det kostar?

Nej jag har inte kollat än. Jag vet att man kan få allergi men det vet man ju först när man provat.

Du, det finns inga seriösa hunduppfödare som skulle tillåta att en familj "testar" valpen för att se om någon i familjen är allergisk. Och det blir än mer osannolikt att förvänta sig att man kommer kunna "prova" flera stycken tills dess att man _kanske_ hittar en som ingen är allergisk mot.

Din sambo vet vi redan är allergisk, så ja.. I hennes fall gäller inte "man kan få", utan hon har. Du och barnet får gå till VC och göra allergitester, då får du även det svart på vitt.

Det är inte enkelt att vara hundallergiker (och pollen!) och samtidigt ha hund. Jag vill mena att det i en sådan situation krävs att man som allergiker verkligen vill, och ser hundägandet som en livsstil man inte vill leva utan. Annars så kommer man inte orka, eller stå ut. Mediciner hjälper bara så långt och ska man underlätta för sig själv så krävs det att man städar varje dag. Alla rum ska dammsugas. Alla mattor plockas bort. Helst ska man inte ha textilmöbler. Detta för att minimera ställen allergenerna kan fästa sig i. Ytor ska torkas av. Kläder som varit i kontakt med hunden måste slängas i tvätten oavsett om det är smutsigt eller inte. Bara i detta så kommer hunden innebära merjobb. Städar man inte varje dag så känner man av det som allergiker. Utan tvekan.

Fällperioden är den absolut värsta, och det är inte ovanligt att inneboende hundar fäller flera gånger om året - eller pendlar mellan att fälla lite hela tiden och jätte mycket. Det är INTE pälsen man är allergisk mot, utan proteiner i hudlagret och när en hund fäller kommer massor utav allergener upp till "ytan". I form av små mjäll och i dom naturliga fetterna i pälsen som skyddar hundens hårstrå ifrån väta & smuts. Att borsta en hund då man är allergisk är verkligen inte att rekommendera. Just på grund utav det där. Också att bada hunden innebär att mer allergener sätts i omlopp - huden "torkar ut" och svara upp genom att producera ännu mera fetter. Så fungerar vår hud också. Där finns ett dyrt hundschampo & balsam som precis kommit ut på marknaden som kan, i bästa fall hjälpa den som är allergisk. Men! Huruvida det kommer hjälpa eller inte beror på exakt vilket/a proteiner man är allergisk mot. Som jag förstått det så fungerar inte denna produkt på allihop.

Att ha päls liggandes överallt med en massa allergener på ytan är inte heller särskilt roligt av olika skäl, och inte bara pga allergi. Lägger man då till pollenallergi i mixen blir det ännu jobbigare. Personligen är jag just nu nästan helt golvad. Hundarna fäller och pollensäsongen har satt igång med rejäl kraft. Receptbelagda mediciner är vad jag måste äta, dom receptfria har upphört att ha effekt på mig. Trots riktigt bra mediciner så märker jag ändå av både hundarna och pollen.

Att jag står ut har med mitt hundintresse att göra. Jag har valt detta, och anser att hundägandet i sig tillför mig så pass mycket livsglädje att konsekvenserna utav att vara allergisk "inte spelar någon roll". Jag har också valt hundras som klarar av att bo permanent utomhus. Vilket mina kommer att få börja göra så fort vi byggt klart hundgårdarna. Jag ser detta som en nödvändighet, dels för att jag ska kunna må bättre överlag men också på grund utav att minska risken att min allergi en dag förvärras. Utsätter man sig konstant för det man är allergisk mot ökar den risken.

Du tycker säkert att detta och mitt förra inlägg är väldigt mycket "pekpinne & predikan". Och då är du inte fel ute. Du erkänner själv att du inte har så stor koll, och man kan också utläsa detta mellan raderna på det du skrivit. Vilket lett till att jag skrivit mina inlägg på just detta sätt. Rak och hård är det enda rätta i vissa fall. När man börjar tänka i banorna att ens motvilliga allergiska sambo ska ge med sig, och är egoistisk när hen inte vill vara involverad förtjänar man en knäpp på näsan och ett bryskt uppvaknande.