oense om hund

Du låter som en hund vore en leksak. Det är faktiskt en levande varelse. Min partner och jag villl gärna ha hund, men som läget är nu vore det rena rama djurplågeriet att skaffa en nu eftersom varken hon eller jag har tid hand om den på ett kärleksfullt sätt. Men det finns väl inget som hindrar att ni skaffar hund senare vid ett bättre läge. Är det verkligen så viktigt att du måste ha hunden just nu?

Jag får nog hålla med om att antingen blir hunden 100 % ditt ansvar, både när det gäller pengar och omskötsel, eller så blir det ingen hund alls för tillfället.

I min värld är det fruktansvärt ego att ha hund om man jobbar heltid och bara åker hem för en promenad. Det är ett flockdjur. Folk skaffar tyvärr hund för lättvindigt.

Men i så fall är det nästan bara arbetslösa och pensionärer, som kan få ha en hund? 

Tja, eller folk som har barn i lämplig ålder som kommer hem tidigt från skolan, alternativt hunddagis eller en lill-matte/husse utanför familjen.

Jag och sambon har hund tillsammans och det förändrar allt. Om ingen är hemma måste vi planera vem som tar hunden vid den tiden, har han tid till att låta hunden leka av sig, när ger vi maten osv.  Dagar som denna har jag så hemskt dåligt samvete. Jag är jättetrött (hemsk arbetsvecka) och sambon jobbar dygn. Jag gick ut vid sex, sambon vid halv nio innan jobb. Sen fick hunden vara själv. Sambon kom hem vid lunchen vid 13 och gick, gav mat. Sen när jag kom hem så gick jag med hunden (fyra). Det blir ingen långpromenad idag och jag har dåligt samvete. Det blir tjugo minuter här och där. Lek inne och stimulans på andra sett. Sen får han ligga med mig i soffan. 

Det här är ingen vanlig dag i vårt liv då hunden oftast inte är själv alls eller max två timmar per dag. Men du måste förstå att det krävs arbete. Nu har vi en lugn hund men han behöver få träna, umgås och leka. När det inte klickar så får vi båda dåligt samvete så in i norden. 

Om du då inte har en sambo som vill vara med blir det ju ännu svårare. Jag kan ibland bli trött på allt som måste göras men försöker verkligen ge hunden allt. Han är ju trotts allt min bästa vän. 

Okej. Jag hoppas att du redan läst att i princip alla andra tycker att det är en dålig idé för dig att skaffa hund. Men säg att du gör det ändå...

Hur gör du då när det visar sig att din sambo efter ett halvår faktiskt inte klarar av hunden, att hennes allergi blivit värre. Eller hunden blir allvarligt sjuk, måste opereras akut för magomvridning eller dylikt? Poff så ryker minst 5000:- (när försäkringen gått in), och därefter måste någon stanna hemma med hunden för att ta hand om den tills den är frisk. Säg att du tar hand om den som du beskriver här, och din sambo gång på gång får sina skor, kläder och möbler söndertuggade av en understimulerad hund, hur tror du förhållandet påverkas? Om inte alla är med på att skaffa, och även när folk är det fast tar sig vatten över huvudet, så händer det tyvärr ofta att friska och bra hundar omplaceras eller avlivas för att deras ägare inte tänkte igenom saken först och hundägandet plötsligt blivit mer än de var beredda på.

Hur man än försöker så kan hundägandet inte bara gälla en person i familjen, det är inte så det fungerar. Hundhåren sitter på allas kläder, valptänderna tränger igenom allas hud, kisset kommer på era gemensamma mattor, kostnaden drabbar båda om ni har gemensam ekonomi, alla i familjen måste sätta samma gränser för hunden för att den skall må bra, det är inte bara en som kan uppfostra. Och om du inbillar dig att bara du kommer att gå ut med hunden, vem blir då ensam hemma med barnet och får ta lasset hemma? HON! Det kommer att drabba henne oavsett vad du inbillar dig, så hon har all rätt att sätta stopp.

Ni kunde gott diskuterat detta innan ni flyttade ihop och skaffade barn. Det har jag gjort med alla mina tidigare partners. Har de inte velat ha husdjur har vi gjort slut redan innan det blev så seriöst. Nu har inte du gjort det och då får du stå ditt kast, hon vill inte ha hund och då får du avstå, eller lämna henne. Hur hade du känt om det gällde omvänt?

Känner ingen som lämnar sin hund ensam hela dagar med en rastning på lunchen. Alla har dagis, hundvakt eller har med sig hunden på jobbet. Kostar ett par tusen i månaden att ha dagis/dagmatte men att ha hund är ingen rättighet utan nästan bara skyldigheter att tillgodose hundens behov vilket innebär att hunden har en aktiv dag med sällskap, motion och aktivering.

Ja. Och de som tex jobbar hemifrån, eller där man är två som jobbar skift, osv. Det finns en hel del varianter där det fungerar, men inte att alla vuxna i hushållet jobbar heltid samma tider. Visst, man kan ha hunden på dagis då, men det tycker jag personligen blir lite märkligt.
Det är ingen rättighet att ha hund.

Byt sambo och skaffa hund. Din sambo verkar självupptagen och du får förmodligen mer kärlek och uppmärksamhet av en hund. Hunden är människans bästa vän. Den sviker dig aldrig.