Min man gömde testamentet

När du skickar in skilsmässopappren - se till att leta upp alla bankkonton, aktier och fonder som din man sitter på. Och glöm inte att det är ansökningsdatumet som gäller. Plockar han ut några större summor därefter, är det från hans egen halva. Din jurist har säkert koll på hur man driver igenom detta.

Precis pga detta tycker jag att ts ska ansöka om skilsmässa utan att informera maken. Så det är inkommet och registrerat innan maken hinner ta ut och gömma undan pengar av dert de skall dela på.

Kan det inte vara så att både du och din man lägger väldigt stort värde i ekonomisk trygghet och han har fått panik när han förstår att han kommer ärva mycket mindre än du? Han kanske ser framför sig en gemensam framtid där han lever på en vanlig pension och du äger förmögenheter.

Hur ser du själv på att dela allt om han har lite och du har mycket? Jag menar inte att det är ok att göra det han gjort ändå men kanske behöver ni prata om vad ni önskar av den andre och vad ni hoppas på av livet?

Bra skrivet. Jag skulle nog själva bli ledsen om min make hade pengar och såg det som en självklarhet att inte dela med sig.

Det verkar dock på ts som att du gärna skulle delat med dig såvida inte din make undanhållit dig detta...

Citerar ts
"Till dig som undrade om jag misstänker att min man har samma personlighetsstörning som sin mor; svar ja. Åtminstone tydliga tendenser till det. De har alltid funnits där men blivit mycket mycket tydligare nu de senaste åren.
Han beter sig omoraliskt på sin arbetsplats , han är närig och småful. Menar att han har rätten att göra detta osv. Har en egen hemmasnickrad moral som passar honom.

Naturligtvis kan han bara säga att han inte visste något om jag skulle hitta det. Lätt att förklara bort. Tyvärr har jag känt på mig och ibland kunnat bevisa att han har varit oärlig vad det gäller ekonomi tidigare, egoistisk och tänker på sig själv först. Ljuger om hur mycket han tjänar ibland och stoppar undan till sig själv. Sparar i aktier och utesluter mig ur dina egna grejer...

Regelbundet säger han; " bara så du vet , jag har rätt till hälften av vad du äger", ibland med en min som är lite äcklig.
Det som har drivit mig är att jag kände min pappa. Han skulle aldrig ha sagt att det var enskild egendom om det inte var det. Det har gjort mig gråhårig detta sökande"

Tycker du det stämmer in i den bilden som du målar upp. Jag är mest förvånad att ts fortfarande lever med honom och gifte sig med honom

Enskild egendom gör man som man själv vill med, det ger möjlighet att välja. Välja att dela den med någon man älskar och trivs med, men även att behålla den för någon annans girighet.

Men om arvet inte är enskild egendom försvinner valfriheten, partnern som man av olika anledningar inte vill dela allt med ändå kan roffa åt sig hälften.

Finns alldeles för många skilsmässor där man bråkar vid bodelning. Enskild egendom och äktenskapsförord minskar risken

Till Jenina;
Helt riktigt! Under dessa sista år då vi varit gifta har jag sett det som en självklarhet att dela med mig av mitt kapital. Jag har tagit pengar till investeringar i huset, bergvärme, stenläggning på framsidan etc. Saker som på sikt och vid en försäljning höjer husets värde. Huset är en gemensam tillgång och ger honom mer i fickan vid skilsmässa. Har inte diskuterat det. Som jag skrev längre upp i ett inlägg; då vi diskuterade att gifta oss för många år sedan och det kom upp att mitt framtida arv var enskilt och min man menade att "då är det ingen idé att vi gifter oss", tyckte jag att han gott kunde skriva sitt kommande arv som enskilt också. För balans och rättvisa helt enkelt.
Jag är inte snål men litegrann måste du se om ditt hus och det är viktigt för mig att de pengarna blir mina barns. Senare år har han visat tydliga tendenser på att ha ett bedrägligt beteende och det har gjort att mina varningsklockor har ringt. Hade någon ställt frågan för 10 år sedan hade jag nog känt annorlunda
Till Sextiotalist;
Tack för ditt inlägg/ sammanfattning! Det handlar om att jag inte litar på honom. Han blir värre och värre hela tiden. Vad det gäller att skilja mig så har jag övervägt det i åtminstone två år, mest på grund av supandet.
Det kanske kan uppfattas som att vi har pengar på hjärnan båda två, men då är det inte. Rätt ska vara rätt , och återigen av respekt för mina föräldrar, har jag velat få ordning på ekonomin. Ska denna bedrägliga typ ha rätten till dem?
Naturligtvis skiljer jag mig nu men tar en sak i taget . Och framkommer det dessutom att fin man och fina barns far medvetet försöker blåsa dig , ja då blir jag inte generösare. Som sagt, hade han vart hygglig då hade jag inte ens suttit här nu

Hej TS
Jag tror jag läste en tråd av dig för ngt år sedan som just handlade om din man, hans supande och det glidiga beteendet på jobbet- han hade fått en annan tjänst på jobbet och tyckte att det var ett nerköp och att han kompenserade sig genom att ta hem saker från jobbet han inte hade rätt till osv

Arbetsmyran
Ja det kan ha varit min tråd du läste. Det verkar stämma i tiden.
Som du ser nu då så är det här vi har hamnat

Sextiotalist: det du citerar sätter självklart saken i annat ljus. Kan utan att skämmas säga att jag inte läst mer än TS och senaste sidan - 18 sidor kändes lite mastigt att ta sig igenom. ;)