Kalla styvpappa för pappa??

Du tycker på allvar att en treåring skall bo med en människa som varit i barnets liv en kort tid?

Du tycker inte de ska få bygga upp en relation först så barnet kan känna sig trygg?

För mig handlar det här om barnet. Om ett barns rätt till sin pappa, och att få lära känna honom. Det bör alla vuxna inblandade stödja och hjälpa till med, istället för att på olika sätt motarbeta eller försvåra. Att pappan inte blir motarbetad gör det lättare för honom att fortsätta på den inslagna vägen att träffa och umgås med sitt barn. Vilket i sin tur gynnar barnet.

Jättefint att barnet har en fin bonuspappa. Det är guld värt.  Men det ena ska inte behöva utesluta det andra. Det är viktigt att också få en fin relation till sin biologiska pappa. Förr eller senare börjar alla barn att få funderingar på varför en biologisk förälder är frånvarande i deras liv. Här har vi en pappa som inte skött umgänget med sitt barn, eller misskött det kanske är en bättre beskrivning. Men det är ju tack och lov sällan försent att ändra sig, och göra bättring. Vilket jag innerligt hoppas att den här pappan kommer fortsätta göra.

Det gynnar inte barnet på något sätt att "straffa" pappan för att han varit en urusel far. Det gynnar inte barnet med inställningen "han får skylla sig själv". Det gynnar inte barnet om mamman visar sina antipatier mot pappan.  Men däremot gynnar det barnet att ha tillgång till umgänge med sin pappa, och att det ska vara så bra som möjligt. Det är barnets rätt -  inte förälderns.

Nej, pappan har inte funnits i barnets liv hela tiden. Under barnets treåriga liv har pappan valt att vara försvunnen från barnet i 1,5 år, dvs halva barnets liv.

Jag antar/hoppas att inte pappan har lika bråttom som Ts utan självklart bygger upp en stabil relation först.

Pappan har funnits i barnets liv hela tiden, men på senare tid har det blivit kontinuerligt. Om Ts och hennes nya inte motverkar barnets umgänge med sin pappa (!) så kan definitivt varannan vecka fungera inom kort!

Kan även förstå till viss del (även om jag aldrig hade gjort så själv) att det var svårt för pappan när Ts omgående efter separationen inledde en ny relation, blandade in deras unge och flyttade ihop. Kan inte känts bra för pappan och barnet!

När Ts säger "hållit sig borta" så innebär det inte att han inte träffat barnet alls utan att umgänget varit sporadiskt och inte kontinuerligt som senaste halvåret! Stor skillnad anser jag!

Ts skriver att hon och pappan delade på sig innan barnet var ett år. Därefter har pappan varit närvarande till och från sporadiskt. Men nu har han skött umgänget  varannan helg helt enligt alla ramar under en viss kort tid.

Då lät det inte som att pappan varit totalt frånvarande från sitt barns liv, även om det verkar ha varit lite si och så utan nån stabil struktur.

 Men sen skriver ts att han hållit sig borta i 1,5 år. Då undrar jag om det menas att  barnet inte ens sett sin pappa under 1.5 års tid.. eller hur ska man tolka det?

Jag tänker också att innan pappan började ha barnet varannan helg, så borde de väl ha träffats åtskilliga gånger.  För ingen skickar väl  iväg ett barn en hel helg med någon barnet inte känner väl, och känner sig trygg med..