Kalla styvpappa för pappa??

Jag tänker gå emot strömmen och tycka att det är bra att ni inte pratar så mycket om en biopappa som kommer och går som han själv känner för.

Att bygga upp ett föräldraförtroende är ingenting ni kan göra åt biopappan, det måste han göra själv, och hur mycket ni än peppar för pappan kommer treåringen ändå att dra sina egna slutsatser. Det värsta som kan hända är att ni peppar upp papparelationen och sedan drar pappan igen. Då har treåringen plötsligt ingen vuxen han kan lita på.

I ditt ställe skulle jag säga åt biopappan att "pappa" är ett epitet man måste förtjäna från ett barn, och att ingen annan än barnet kan bestämma vem eller vilka som förtjänar det. Den som finns där och inte sviker är den som barnet kommer att se som förälder, övriga är bara randomvuxna som kommer och går. Som vikarier på dagis ungefär. Säg även att den dag han bevisat att han tänker vara pappa så kommer du att börja kalla honom det.

Har ett barn på 3 år.

Jag och biopappan gick isär innan barnet fyllde ett, biopappan har varit närvarande till och från sporadiskt.

Även under förhållandet så va biopappan inte speciellt delaktig.

Nu har biopappan faktiskt skött umgänget varannan helg helt enligt alla ramar under en viss kort tid.

Men biopappan kom för ett tag sen och tycker det är fel att barnet säger pappa till min "nya" och kallar bion för förnamn och ville att det skulle upphöras....

(är förlovad, väntar första gemensamma och sambos med den nya och varit tillsammans ett tag nu)

Själv känner jag bara nej.. Varför då?

Hade exet skött sina kort rätt och inte hållt sig borta i totalt 1,5 år så hade jag varit mer förstående..

Min nya tar papparollen mer än bion, han tröstar vid gråt, hämtar på dagis osv.

Han är mer pappa än vad bion någonsin kommer bli.

Dessutom har barnet själv valt att säga pappa, det är liksom inget vi har präntat in..

Däremot har vi sagt farmor och farfar till mina svärföräldrar.

Men vad säger man till exet? Vill inte dra igång något bråk heller, men vill inte heller börja krångla med "namnbyten" osv.

Vi tänker lika..

"Anyone can be a father, but it takes someone special to be a dad"

Bion betalar enbart underhåll och vägrar stötta upp på annat som t.ex barnförsäkring osv.

Kan aldrig komma med en spontanköpt tröja, skor, gosenalle, leksaker lr liknande. (underhållet ni vet)

Medans min sambo kan komma hem från en stor handling från mataffären och ha med sig ett par nya regnstövlar/skor till dagis då det va rea på dom...

Säger lite hur olika de prioriterar...

Jag tänker gå emot strömmen och tycka att det är bra att ni inte pratar så mycket om en biopappa som kommer och går som han själv känner för.

Att bygga upp ett föräldraförtroende är ingenting ni kan göra åt biopappan, det måste han göra själv, och hur mycket ni än peppar för pappan kommer treåringen ändå att dra sina egna slutsatser. Det värsta som kan hända är att ni peppar upp papparelationen och sedan drar pappan igen. Då har treåringen plötsligt ingen vuxen han kan lita på.

I ditt ställe skulle jag säga åt biopappan att "pappa" är ett epitet man måste förtjäna från ett barn, och att ingen annan än barnet kan bestämma vem eller vilka som förtjänar det. Den som finns där och inte sviker är den som barnet kommer att se som förälder, övriga är bara randomvuxna som kommer och går. Som vikarier på dagis ungefär. Säg även att den dag han bevisat att han tänker vara pappa så kommer du att börja kalla honom det.

Ditt ex kommer alltid att vara biopappan. Men eftersom han valde att vara passiv som pappa får han allt finna sig i att spela andrafiolen när det gäller att bli kallad pappa. Att han kommer i efterhand och tycker och kräver saker är bara patetiskt.