Kalla styvpappa för pappa??

Och hur vet du att mamman säger att barnet ska hälsa på " Jonas" och inte pappa lika väl som att jag inte kan veta att det kommer från barnet själv att kalla bonus pappa för pappa.

Visst det kanske är felaktigt av TS att kalla sin sambos föräldrar för farmor och farfar.

Jag tror dock ändå att det mer eller mindre kommit självmant ifrån barnet.

Vem är det som lärt barnet att kalla sin biologiska pappa vid förnamn? Har ts aldrig sagt pappa om barnets far, även innan sambon kom in i bilden? Och hur länge har han funnits där? De har varit tillsammans "ett tag" skriver ts, men hur lång tid är det? Med tanke på hur bråttom en del har med både ihopflyttning och nytt gemensamt barn på gång, så behöver det ju inte vara så värst länge. Vad vet jag!

Helt ärligt vet jag inte. Visst i början när vi va tillsammans så sa jag ju pappa, men då va barnet under året.

Vi har aldrig pratat om biopappan hemma, jag har aldrig nämt han vid förnamm inför barnet heller.

Jag har vuxna söner med sambo/flickvän.
Ingen av dessa tjejer har några barn sedan innan och det kan jag säga, skulle det presenteras en kvinna som har småbarn så skulle jag inte vilja bli kallad för farmor.

Jag är farmor till mina söners barn, andra mäns ungar är inte mina barnbarn.
Rena löjan att hitta på något liknande.

Jag ska bli farmor om några månader. Någon farfar finns inte i livet, han gick bort för ca 20 år sedan. Jag lever med en sambo numera men han kommer inte på några villkor att kallas för farfar!
Båda jag och min son saknar hans pappa mycket trots att tjugo år har passerat och jag skulle inte kunna ta ifrån honom rollen som farfar, rent känslomässigt.
Han hade blivit världens bästa farfar om inte det tragiska hade hänt då för många år sedan.

Men det är ju hur DU känner och vill ha det.

Andra känner förmodligen annorlunda ;)

I TS fall verkar det ju inte finnas någon farmor o farfar att "ta" rollen från heller...

Mina söner har världens bästa morfar. Och de är lyckligt lottade att även ha världens bästa bonusmorfar :)

Han har inte tagit någon roll från min pappa men gör ett väldigt bra jobbat med att dela rollen ;)

Givetvis är hur jag känner, jag kan bara föra min egen talan.

Min egen far dog när jag var tolv år. Efter några år träffade min mamma en man, de flyttade aldrig ihop men var särbos i många år tills han också avled. Jag kallade honom vid namn, mina söner kallade honom för "farbror Torsten".

Jag skulle inte tycka illa om att något litet barn medföljer i mina söners relationer, tro inte det. Men, de blir inte mina barnbarn för det och då vill jag inte kallas för farmor.

Jag tycker det är okej att han kallar styvpappan för pappa! Som sagt hade dom haft en bättre relation så kanske pappa hade varit pappa.

Men pappan har väl inte varit totalt frånvarande från barnets liv sen ni separerade, även om det varit skralt med umgänget, och inte så snyggt skött.? Du berättar att han varit närvarande till och från sporadiskt. Men du har alltså aldrig nämnt pappan för barnet, även innan sambon kom in i bilden? Aldrig haft ett kort på pappan som ni tittat på och du pratat om som pappa?

Innan du träffade din sambo, och vid de tillfällen pappan träffade sitt barn, vem sa du då till barnet att han var, om du inte talade om honom som barnets pappa? Det var alltså inget  "idag kommer pappa och hälsar på"..?

Jag tänker att TS svärföräldrar inte har samma känslor som du - alltså är det inget som hindrar att barnet kallar del farmor och farfar :)

Självklart skall du inte behöva bli kallad något du inte samtycker till.

Tycker inte alls de4 är konstigt att du inte kallar din mammas man för ngt annat än naln med tanke på att du var så gammal. Barnet i TS har dock förmodligen inga minnen av sin pappa från tidigare utan han har ju nyligen kommit in i bilden igen. Sedan är det ju der där med att barnet får välja själv - det hade varit helt fel att tvinga dig att kalla din mammas man för pappa. Du fick välja själv. TS barn får i sin tur välja själv och har gjort ett annorlunda val..

Hade jag varit styvpappa hade jag inte velat att barnet skulle kalla mig pappa, utan vid namn istället. Hade velat att barnet vet mycket väl vem som är pappa och vem som inte är det. Kanske blir konstigt för barnet att "mamma" och "pappa" inte bor tillsammans, men rätt ska vara rätt