• Anonym (Lite velig.)

    Kalla styvpappa för pappa??

    Har ett barn på 3 år.

    Jag och biopappan gick isär innan barnet fyllde ett, biopappan har varit närvarande till och från sporadiskt.

    Även under förhållandet så va biopappan inte speciellt delaktig.

    Nu har biopappan faktiskt skött umgänget varannan helg helt enligt alla ramar under en viss kort tid.

    Men biopappan kom för ett tag sen och tycker det är fel att barnet säger pappa till min "nya" och kallar bion för förnamn och ville att det skulle upphöras....

    (är förlovad, väntar första gemensamma och sambos med den nya och varit tillsammans ett tag nu)

    Själv känner jag bara nej.. Varför då?

    Hade exet skött sina kort rätt och inte hållt sig borta i totalt 1,5 år så hade jag varit mer förstående..

    Min nya tar papparollen mer än bion, han tröstar vid gråt, hämtar på dagis osv.

    Han är mer pappa än vad bion någonsin kommer bli.

    Dessutom har barnet själv valt att säga pappa, det är liksom inget vi har präntat in..

    Däremot har vi sagt farmor och farfar till mina svärföräldrar.

    Men vad säger man till exet? Vill inte dra igång något bråk heller, men vill inte heller börja krångla med "namnbyten" osv.

  • Svar på tråden Kalla styvpappa för pappa??
  • Fånga dagen

    Ursäkta, men jag måste bara fråga...... tror barnet att din sambo ÄR den biologiska pappan?

  • Anonym (Hmm)

    Sen måste jag säga att det är extremt snabbt jobbat (desperat?) att hinna träffa ny, förlova sig, flytta ihop och skaffa ny unge när man har en liten bebis och ett sprucket förhållande. Allt inom 1-2 år!

  • Anonym (Lite kluven)

    Jag tycker normalt att barn får bestämma själva. Och om bonusföräldrar är okej med att kallas mamma/pappa så är det då okej.

    Men då jag själv har en vännina som påminner om dig ts, där hon träffade en ny man när barnet var runt 1 och barnet kallar den killen för pappa för att mamman och bonuspappan vill det, alltså lärt barnet att säga pappa om bonusen trots att barnet har en närvarande biopappa så vet jag inte alltså.. Barnet är så litet och ni borde varit tydliga med de olika rollerna, när barnet kan förstå så är det liksom upp till barnet.

    men hur som, detta barn som min väninna har är 6 år nu, och fick nyligen veta att pappaThomas inte är hennes pappa utan hennes låtsaspappa. Du kan tänka dig situationen va? När hon förstår skillnaden, en person hon trott var hennes pappa pga att ingen riktigt förklarat för henne, inte är hennes riktiga pappa. 

    Jag tycker inte att man ska förvirra barn, men på samma gång ska barnen, om det känns rätt för dom och bonusen kunna kalla en annan mamma/pappa. Men då gäller det att man förklarar för barnet.

    Denna mamma och bonuspappa har heller inte berättat för ytligt bekanta att han inte är biologisk pappa till barnet, så när det har uppdagats att han inte alls är pappa så har det också blivit konstigt. 

    Så som sagt, är kluven. Kan förstå om biopappan tycker att det är jobbigt, och risken finns ju att han eller någon i hans närhet kanske berättar för barnet att nej xxx är inte din pappa på riktigt. Och tänk dig själv ett barn som har en förälder ena dagen och dagen efter är det inte ens riktiga förälder. För ett litet barn är det ganska tufft. Så förstår dom skillnaden så är det okej, annars bör man vara väldigt tydlig med vilka roller de olika vuxna i barnets liv har. Vad händer om ni separerar? Är han fortfarande hennes pappa med umgänge osv? 

  • Anonym (S)

    Ni kan väl säga till barnet att "Nu ska du till din riktiga pappa".Barnet måste ju tidigt veta vart hon/han kommer ifrån.

  • Anonym (Två pappor)

    [qwuote=76795585][quote-nick]Anonym (S) skrev 2016-07-13 18:07:38 följande:[/quote-nick]Ni kan väl säga till barnet att "Nu ska du till din riktiga pappa".Barnet måste ju tidigt veta vart hon/han kommer ifrån.[/quote]

    Håller med. Även om "riktig pappa" kan låta fel. Berätta när ni åker till biopappan att "nu ska vi hälsa på din pappa". Kanske kan ni läsa någon syskon-blir-till-bok typ vilda bebben och förklara vem som är pappa till barnet och syskonet, men förklara att bonuspappan älskar lika mycket osv.

    Sedan får barnet avgöra själv vad hen vill kalla bio- och bonuspappan.

  • Haskel
    Anonym (Lite velig.) skrev 2016-07-13 14:38:43 följande:
    Jag är inte bitter för 5 öre.

    Förstår dock inte vitsen med att prata om bion/exet inför en treåring?!
    Oavsett vad som är rätt eller fel, så prova att vända på det hela.

    Hur/vad hade du känt om ditt barn nämnde dig vid namn, och deras bonusmamma, för mamma?

    Vidare tror jag inte att ni har präntat in något i barnet. Däremot är jag säker på att ni påverkat. 
    Mitt ex sa exempelvis att de skulle fråga pappa, när hon menade deras bonus. Nu var mina 3 och 5 när det hände. De ville inte åka till sin mamma mer sen. Hade de varit yngre, hade de sannolikt inte förstått. Vad de då tyckt när de blivit äldre, har jag ingen aning om.
  • Anonym (My)

    Det är ditt ansvar att lära barnet vem som är pappa och särskilt nu när han är delaktig i barnets liv. Hur tror du det blir i framtiden annars? Pappa är pappa och din sambo är bonuspappa.

  • Anonym (Tyckaren)

    Jag tänker gå emot strömmen och tycka att det är bra att ni inte pratar så mycket om en biopappa som kommer och går som han själv känner för.
    Att bygga upp ett föräldraförtroende är ingenting ni kan göra åt biopappan, det måste han göra själv, och hur mycket ni än peppar för pappan kommer treåringen ändå att dra sina egna slutsatser. Det värsta som kan hända är att ni peppar upp papparelationen och sedan drar pappan igen. Då har treåringen plötsligt ingen vuxen han kan lita på.
    I ditt ställe skulle jag säga åt biopappan att "pappa" är ett epitet man måste förtjäna från ett barn, och att ingen annan än barnet kan bestämma vem eller vilka som förtjänar det. Den som finns där och inte sviker är den som barnet kommer att se som förälder, övriga är bara randomvuxna som kommer och går. Som vikarier på dagis ungefär. Säg även att den dag han bevisat att han tänker vara pappa så kommer du att börja kalla honom det.

  • Anonym (Tyckaren)
    Anonym (Tyckaren) skrev 2016-07-13 20:20:38 följande:

    Jag tänker gå emot strömmen och tycka att det är bra att ni inte pratar så mycket om en biopappa som kommer och går som han själv känner för.
    Att bygga upp ett föräldraförtroende är ingenting ni kan göra åt biopappan, det måste han göra själv, och hur mycket ni än peppar för pappan kommer treåringen ändå att dra sina egna slutsatser. Det värsta som kan hända är att ni peppar upp papparelationen och sedan drar pappan igen. Då har treåringen plötsligt ingen vuxen han kan lita på.
    I ditt ställe skulle jag säga åt biopappan att "pappa" är ett epitet man måste förtjäna från ett barn, och att ingen annan än barnet kan bestämma vem eller vilka som förtjänar det. Den som finns där och inte sviker är den som barnet kommer att se som förälder, övriga är bara randomvuxna som kommer och går. Som vikarier på dagis ungefär. Säg även att den dag han bevisat att han tänker vara pappa så kommer du att börja kalla honom det.


    Ska tillägga att jag tycker att ni måste vara tydliga mot barnet att bonuspappan inte är pappa till barnet, men att han gärna är det under den tid som barnet bor hos er.
    Ex. Min dotter har ingen pappa, men hon får låna sin brors pappa när de träffas. Hon är tre år och har full koll på att det inte är hennes riktiga pappa, men väljer ändå att kalla honom pappa när de träffas.
  • Benbrott
    Anonym (Lite velig.) skrev 2016-07-13 10:15:48 följande:

    Helt ärligt vet jag inte. Visst i början när vi va tillsammans så sa jag ju pappa, men då va barnet under året.

    Vi har aldrig pratat om biopappan hemma, jag har aldrig nämt han vid förnamm inför barnet heller.


    Förlåt, men vilken j-a bullshit, klart du vet det, sluta tramsa dig.
Svar på tråden Kalla styvpappa för pappa??