• Anonym (Hon)

    Sambon arg över arv som är min enskilda egendom

    Min sambo var fly förbannad i fredags när jag kom hem från jobbet (han har semester). Han har på något vis kommit åt mina kontosaldon (vi har inte dosa så jag vet inte hur) och sett ett sparkonto med väldigt mycket pengar.

    Han kräver nu att få del av dem.

    Han.är helt rabiat eftersom han velat renovera hemma men jag har tyckt att det är onödigt då allt fungerar och vi totalrenoverade när vi flyttade in för 10 år sedan. Jag har även sagt att vi inte har råd.

    Vi har halvt gemensam ekonomi, dvs alla gemensamma kostnader betalas från ett gemensamt konto dit vi lägger in pengar varje månad, men i övrigt har vi ansvar för våra egna kostnader. Han är ganska skrytig av sig om hur mycket han har på sparkontot, jag tror alla vi känner vet hur mycket det finns.

    Han tycker även om att pika mig för att jag aldrig har pengar över. Jag har varit föräldraledig och tja, han tjänar bättre helt enkelt.

    Pengarna på mitt "hemliga" sparkonto är enskild egendom genom arv efter mina morföräldrar. De hade testamente där allt utöver laglotten skulle delas mellan min mamma och mig. Det var ett herrans liv på min mammas syskon då det var mycket pengar, men morfar (som dog sist) hade bifogat ett brev där han tydligt skrev att de får skylla sig själva då de inte ens ringt på födelsedagar och jul, utan lämnat allt ansvar på att ta hand om dem på oss. Vi bor alla i samma kommun så inget avstånd att tala om.

    Iallafall så har min sambo trott att de saker jag fick i bodelningen kom från min mammas arvslott och även den peningsumma som vi använde till en södernresa för några år sedan.

    Jag har ansett att vi inte behövt mer pengar än vi har, och tänkt att det är bättre att ha dem i ett långsiktigt sparande tills de behövs, tex när barnen är äldre och ska bil och körkort, studiebostad osv.

    Min sambo vill leva "så fint det bara går" och är nu jättesur för att jag bedragit honom ekonomiskt (hans ord) och tvingat honom att leva i slummen...

    Vi bor i ett helt normal medelklassområde med bra skola, trygga resvägar och bra kollektivtrafik. Jag och barnen trivs och har många vänner.

    Det gjorde/hade han med tills i fredags då han insåg att med mitt arv kan vi köpa ett hus i stans finaste kvarter, eller tagit över mina morföräldrar hus. Jag tror eg det handlar om deras hus. Det var stort, enormt faktiskt, och med gamla anor. Han har alltid fått något drömmande i blicken när vi pratat om huset. Dock ville jag aldrig ha det trotts alla underbara minnen då jag vet vad det kostat genom åren bara i underhåll och uppvärmning.

    Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera hans ilska, eller få honom att förstå. Min mamma bara skrattade och tyckte att det var rätt åt honom, och att han nog var mest sur för att hans "stooora sparkonto" bara är en droppe i havet i jämförelse med mitt.

    Jag vill dessutom inte spendera dessa pengar i onödan. Vi har ju allt vi behöver just nu. Äsch, jag skulle bara vilja hitta något sätt att få honom att förstå.

  • Svar på tråden Sambon arg över arv som är min enskilda egendom
  • Anonym (Anna)
    Anonym (Vickan) skrev 2016-07-26 10:08:48 följande:
    Orkar inte skriva långa psykologiska haranger om varför öppenhet och ärlighet är viktiga saker i en hälsosam relation. Trodde också att det var så pass självklart att det inte behövdes förklaras.

    Jag hoppar inte på ts. Jag ifrågasätter bara hennes inställning om att hon skulle vara felfri. Enligt mig har deras relation haft problem länge och att de båda bidragit till problemen, på olika sätt.
    Hon lever efter de regler som de gemensamt bestämt sig för. Och enligt de reglerna så har TS inte gjort fel. Ändå kritiserar du henne. Var finns din respekt för andras sätt att leva?

    Det är du som tycker att de ska leva på ett annat sätt, bara för att du tycker det passar dig bättre. Du använder denna TS, som handlar om makens olagliga intrång på hennes privata konton och hans skeva inställning till hennes ekonomi, för att diskutera öppenhet i ett förhållande. Starta en egen tråd för det istället då. 

    Konstigt att du bara kritiserar TS, varför inte kritisera mannens beteende? För öppenhet går väl åt båda håll?
  • Anonym (Vickan)
    Anonym (Anna) skrev 2016-07-26 10:20:12 följande:

    Hon lever efter de regler som de gemensamt bestämt sig för. Och enligt de reglerna så har TS inte gjort fel. Ändå kritiserar du henne. Var finns din respekt för andras sätt att leva?

    Det är du som tycker att de ska leva på ett annat sätt, bara för att du tycker det passar dig bättre. Du använder denna TS, som handlar om makens olagliga intrång på hennes privata konton och hans skeva inställning till hennes ekonomi, för att diskutera öppenhet i ett förhållande. Starta en egen tråd för det istället då. 

    Konstigt att du bara kritiserar TS, varför inte kritisera mannens beteende? För öppenhet går väl åt båda håll?


    Jag kritiserar ts för att det är hon som startat tråden. Vad tjänar det att kritisera mannen när han ändå inte läser tråden? Ts måste utgå ifrån sig själv. Om hon vill ha en bra relation med sin man eller med någon annan man måste hon börja med sig själv. Man kommer nämligen ingen vart med att bara skylla en relations fall på den andra partern.

    Tror att ts egentliga problem inte är oärlighet, även om det manifesterat sig som det, utan med att lita på att hon klarar av att upprätthålla sina personliga gränser.
  • Anonym (Vickan)
    Anonym (Anna) skrev 2016-07-26 10:20:12 följande:

    Hon lever efter de regler som de gemensamt bestämt sig för. Och enligt de reglerna så har TS inte gjort fel. Ändå kritiserar du henne. Var finns din respekt för andras sätt att leva?

    Det är du som tycker att de ska leva på ett annat sätt, bara för att du tycker det passar dig bättre. Du använder denna TS, som handlar om makens olagliga intrång på hennes privata konton och hans skeva inställning till hennes ekonomi, för att diskutera öppenhet i ett förhållande. Starta en egen tråd för det istället då. 

    Konstigt att du bara kritiserar TS, varför inte kritisera mannens beteende? För öppenhet går väl åt båda håll?


    Jag har inte koll på hela tråden. Men har ts och mannen kommit överens om att inte vara öppna och ärliga med varandra om sina respektive ekonomier?
  • Anonym (Anna)
    Anonym (Vickan) skrev 2016-07-26 10:27:29 följande:
    Jag har inte koll på hela tråden. Men har ts och mannen kommit överens om att inte vara öppna och ärliga med varandra om sina respektive ekonomier?
    De har separat ekonomi och inte tillgång till varandras konton.

    Och då blir det inte oärligt enligt mig att inte berätta exakt vad man har på sitt konto. 
  • Vinnevi

    Nu förstår jag av tråden att du och din sambo har andra problem och att det jag ska skriva nu bara är ett sätt att se på saken. Men trådstarten väckte minnen hos mig som jag tänkte kanske ändå passade som input här.

    Min exman gjorde nämligen som du och för mig var det en (av flera !) anledningar till att jag valde att lämna. inte för att jag var sur över att jag inte fått leva det där flotta livet utan för sveket lögnen och misstroendet. Och den oro han hade kunnat bespara mig.

    För oss var situationen sån att han redan när vi träffades hade det bättre ställt än mig medan jag arbetade mig uppåt mot hans nivå under förhållandet (pluggade när vi träffades medan han var på toppen av sin karriär, så medan han gick lite neråt ökade min lön allt eftersom) När vi var nykära och han fortfarande hade en bodelningsdiskussion med sitt ex dog hans pappa som bodde utomlands. Jag tänkte inte en tanke på arv då utan var bara så ledsen för hans skull. Så gick åren, vi köpte hus och hade det bra. Men hans ex och han fortsatte i år ut och år in att bråka om bodelningen, det blev stora advokatkostnader och tvisten rörde stora pengar och jag (som kan juridik) såg att han förmodligen skulle förlora även om han aldrig ville lyssna på mig. Så den där tvisten blev ett problem för mig. jag låg vaken om nätterna och funderade på hur det skulle gå hur vi skulle klara det om han förlorade.
    Och han förlorade ju såklart. Och jag ägnade ännu mer tid att oroa mig fundera på lösningar och var beredd att offra ala mina egna besparingar.

    Och under all den här tiden fanns det alltså ett arv från hans pappa. Ett arv som han inte berättade för mig om, ett arv som täckte hela hans förlust och lämnade mycket kvar. Varje ekonomisk oro jag nånsin haft var helt onödig. All den tid jag ägnat åt att fundera över det hade han kunnat bespara mig. När jag var beredd att dela allt med honom undanhöll han saker för mig. Det var ett enormt svek som inte hade nåt med vilja att leva lyxliv att göra.

    Kan din sambo känna sig sviken?

  • nernu

    Nu hade jag aldrig kunnat leva med en människa som pratar om pengar på det viset från början... Men jag har också arv som är enskild egendom. Vi är gifta och jag ser det som våra pengar som vi gemensamt kommer att använda. Min man tjänar betydligt mer men jag äger (har skrivit den på honom också nu) vår bostad. Hur funkar det hos er? Hur lite bidrar du med? Om det är så att han får betala mycket mer till det gemensamma för att du inte har råd känns det ju märkligt att du sitter inne på en massa pengar. Ännu märkligare är att du inte berättar det. Hur kommer det sig att du håller en så stor sak hemlig?

  • Anonym (Vickan)
    Anonym (Anna) skrev 2016-07-26 10:31:23 följande:

    De har separat ekonomi och inte tillgång till varandras konton.

    Och då blir det inte oärligt enligt mig att inte berätta exakt vad man har på sitt konto. 


    Ts man levt i en villfarelse om att han känt till ts ekonomiska situation. Ts har vetat detta men inte korrigerat detta. Ts man verkar med andra ord trott att de lever öppet och är ärliga med sina respektive ekonomier. Har ts någonsin berättat för sin man om att hon inte vill vara öppen om sin ekonomiska situation?
  • Anonym (Vickan)
    Vinnevi skrev 2016-07-26 10:40:22 följande:

    Nu förstår jag av tråden att du och din sambo har andra problem och att det jag ska skriva nu bara är ett sätt att se på saken. Men trådstarten väckte minnen hos mig som jag tänkte kanske ändå passade som input här.

    Min exman gjorde nämligen som du och för mig var det en (av flera !) anledningar till att jag valde att lämna. inte för att jag var sur över att jag inte fått leva det där flotta livet utan för sveket lögnen och misstroendet. Och den oro han hade kunnat bespara mig.

    För oss var situationen sån att han redan när vi träffades hade det bättre ställt än mig medan jag arbetade mig uppåt mot hans nivå under förhållandet (pluggade när vi träffades medan han var på toppen av sin karriär, så medan han gick lite neråt ökade min lön allt eftersom) När vi var nykära och han fortfarande hade en bodelningsdiskussion med sitt ex dog hans pappa som bodde utomlands. Jag tänkte inte en tanke på arv då utan var bara så ledsen för hans skull. Så gick åren, vi köpte hus och hade det bra. Men hans ex och han fortsatte i år ut och år in att bråka om bodelningen, det blev stora advokatkostnader och tvisten rörde stora pengar och jag (som kan juridik) såg att han förmodligen skulle förlora även om han aldrig ville lyssna på mig. Så den där tvisten blev ett problem för mig. jag låg vaken om nätterna och funderade på hur det skulle gå hur vi skulle klara det om han förlorade.

    Och han förlorade ju såklart. Och jag ägnade ännu mer tid att oroa mig fundera på lösningar och var beredd att offra ala mina egna besparingar.

    Och under all den här tiden fanns det alltså ett arv från hans pappa. Ett arv som han inte berättade för mig om, ett arv som täckte hela hans förlust och lämnade mycket kvar. Varje ekonomisk oro jag nånsin haft var helt onödig. All den tid jag ägnat åt att fundera över det hade han kunnat bespara mig. När jag var beredd att dela allt med honom undanhöll han saker för mig. Det var ett enormt svek som inte hade nåt med vilja att leva lyxliv att göra.

    Kan din sambo känna sig sviken?


  • Anonym (Anna)
    Vinnevi skrev 2016-07-26 10:40:22 följande:

    Nu förstår jag av tråden att du och din sambo har andra problem och att det jag ska skriva nu bara är ett sätt att se på saken. Men trådstarten väckte minnen hos mig som jag tänkte kanske ändå passade som input här.

    Min exman gjorde nämligen som du och för mig var det en (av flera !) anledningar till att jag valde att lämna. inte för att jag var sur över att jag inte fått leva det där flotta livet utan för sveket lögnen och misstroendet. Och den oro han hade kunnat bespara mig.

    För oss var situationen sån att han redan när vi träffades hade det bättre ställt än mig medan jag arbetade mig uppåt mot hans nivå under förhållandet (pluggade när vi träffades medan han var på toppen av sin karriär, så medan han gick lite neråt ökade min lön allt eftersom) När vi var nykära och han fortfarande hade en bodelningsdiskussion med sitt ex dog hans pappa som bodde utomlands. Jag tänkte inte en tanke på arv då utan var bara så ledsen för hans skull. Så gick åren, vi köpte hus och hade det bra. Men hans ex och han fortsatte i år ut och år in att bråka om bodelningen, det blev stora advokatkostnader och tvisten rörde stora pengar och jag (som kan juridik) såg att han förmodligen skulle förlora även om han aldrig ville lyssna på mig. Så den där tvisten blev ett problem för mig. jag låg vaken om nätterna och funderade på hur det skulle gå hur vi skulle klara det om han förlorade.
    Och han förlorade ju såklart. Och jag ägnade ännu mer tid att oroa mig fundera på lösningar och var beredd att offra ala mina egna besparingar.

    Och under all den här tiden fanns det alltså ett arv från hans pappa. Ett arv som han inte berättade för mig om, ett arv som täckte hela hans förlust och lämnade mycket kvar. Varje ekonomisk oro jag nånsin haft var helt onödig. All den tid jag ägnat åt att fundera över det hade han kunnat bespara mig. När jag var beredd att dela allt med honom undanhöll han saker för mig. Det var ett enormt svek som inte hade nåt med vilja att leva lyxliv att göra.

    Kan din sambo känna sig sviken?


    Vad menar du att TS man oroar sig för? Skriver TS att de har ekonomiska problem? Tvärtom så verkar TS man inte ha några problem alls med att spendera. I deras förhållande är det TS som tänker på framtiden, inte hennes man.
  • nernu

    Läste inte hela tråden. Ser nu att han verkar vara smått sjuk. Skicka honom på terapi.

Svar på tråden Sambon arg över arv som är min enskilda egendom