Sambon arg över arv som är min enskilda egendom

Nej TS var inte oärlig, det var HENNES privata pengar och är en del av privatlivet. Man kan ha transparens i ett förhållande även om man inte vet "minsta detalj" om allting.

Det du missar att ta i beräkningen är ändå att TS man begick en olaglighet. TS har inte begått några olagliga handlingar.

Ja man kan tycka att det är moraliskt fel mot sambo TS har gjort. Dock är det s.k subjektivt från människa till människa. Vissa har inte problem med att man inte berättar om arv inte ens inom förhållandet. Många skulle inte ens se det som "oärligt".

Men det "moraliska felet" (subjektivt tyckande) som TS KAN ha begått ursäktar eller inte ens kan användas som grund för sambons gärningar som är både olagligt och (även i mina ögon) moraliskt förkastligt. Att snoka i det som är privata.

TS sambo har heller ingen rätt varken laglig (eller moralisk) att kräva en del av hennes arv, det är hennes ENSKILDA egendom, så även om TS var gift med mannen och klausulen "enskild egendom" är skriven så skull han inte ens som, gift kunna ta del i det arvet, eller kräva att få del i det arvet.  Då klausulen "enskild egendom"  gör att det räknas som privat egendom OCH ingår inte bodelningen mellan gifta makar om de skulle skilja sig.

Även om arvet aldrig var "enskild egendom" (det glömts att skriva in som enskild egendom) så skulle han inte ha rätten att kunna kräva del av de pengarna då de är "bara sambos". Då sambolagarna och äktenskapslag skiljer sig mer än vad många tror.

Och med tanke på att TS sambo och TS kom övers om att de "gemensam kostnaderna"  och barnens utgifter skull splittras rakt av 50/50 och TS håller sin del av avtalet, så kan ju sambon knappast gnälla på henne att han inte får konsumera upp HENNES pengar på saker han vill att de skall gå till.

TS har ju egna sparade medel. Vill TS Sambo renovera köket så får han göra det ur egen ficka då TS anser att det inte behövs ännu.

Vill TS man köpa en massa lyxprylar så får han vacker hosta upp det ur egen ficka med på sina sparade medel. TS skall inte behöva leva ett liv som är emot hennes principer med eller utan förhållande bara för att hon har en sur gnällspik hemma som begår olagligheter.

Sedan vad är det TS skall förändra?

TS saknar ju intresse i att lyxkonsumera och vill bara lyfta pengar från kontot i yttersta nödfall. Hon vill klara sig på sin lön i första hand.

Så varför skall hon då ta av sina arv pengar för att uppfylla sambons önskningar om att "leva i sus och dus"  när hon inte har råd för att hon kanske haft oförutsedda utgifter,  lönen för tillfället bara för att hon inte vill att hennes arv pengar skall gå till "nöjen och onödig lyxkonsumtion"?

Den enda förändringen som TS skulle kanske göra är att ta e snabbantning och bli av med övervikten hon har. Tror hon skulle klara sig långt mycket bättre än ha övervikt på XX (sambons vikt) som kräver del i hennes pengar för hans egna höga nöjes skull. Han var ju aldrig villig att dela med sig av sina sparpengar till henne INNAN han fick nys om hennes arv och hur stor den summan var bara för att han ansåg ju också att de s.k "gemensamma utgifterna" och barnen skulle delas 50/50.

Ja man behöver inte vara ärlig om någonting i en relation. Problemet här är att ts man levt i villfarelsen om att de varit ärliga. Ts har känt till att mannen levt i en villfarelse men inte gjort någonting för att korrigera detta. Det är klart mannen känner sig sviken och lurad.

Ja man behöver inte vara ärlig om någonting i en relation. Problemet här är att ts man levt i villfarelsen om att de varit ärliga. Ts har känt till att mannen levt i en villfarelse men inte gjort någonting för att korrigera detta. Det är klart mannen känner sig sviken och lurad.

Hur kan han tycka att deras relation bygger på ärlighet när han utan hennes vetskap säljer hennes ägodelar? Du måste skämta?

Och varför spekulerar du i hur hennes man upplever det? Det tyckte ju inte att vi skulle göra. Så här skrev du:

Det är omöjligt för oss att spekulera i ts mans tankar.

Lite som hon kände när han sålde hennes tavla utan lov då? Har man separat ekonomi har man. Varför är det ts ansvar att säga att hon INTE vill tala om hur mycket pengar hon har, och inte hans ansvar att säga att han vill veta vad arvet var på? Hon ville ju att han skulle följa från början, men det ville han inte. Hon tänkte berätta men han sålde hennes tavla utan lov för att köpa tv. Nu har han dessutom snokat reda på hur mycket pengar hon har. Tycker ts har hållit det hemligt av goda skäl och att det är helt förståeligt. Vad spelar pengarna för roll när ts ändå absolut inte vill röra dem? Hon vill att de ska gå till barnens studier och körkort, pension och extra säkerhet. Han vill leva lyxliv tills pengarna är slut, och tjatar som en galning om det, fast HAN nyss ville ha delad ekonomi och retade ts för att han hade mycket pengar sparat. Hur kan du inte förstå att hon inte skröt om hur mycket hon har? Jag förstår det till fullo.