Sambon arg över arv som är min enskilda egendom

Men lägg ner nu!

Ni har ingen aning om hur vårt testamente är upprättat och vem som får vad och jag tänker faktiskt inte skriva ut det för ni har inte med saken att göra. Ja, barnen har rätt till laglotten. Och det täcker mitt enskilda arv mer än väl. Det finns ingen orsak för förmyndare att kräva försäljning av huset (vilket enligt advokat inte är möjligt så som vi har skrivet) och varför i hela friden skulle en förmyndare vilja kasta ut barnen på gatan? De ska givetvis bo med sin far. Som har besittningsrätt på sin del av huset plus den del han ärver genom testamentet.

Jag struntar faktiskt i hur lättlästa saker är på internet, jag förutsätter att min advokat har säkrare, bättre faktagranskade källor att luta sig mot. Även Wikipedia och expressen är lättlästa.

Och dom jag redan skrivit finns det livförsäkring. Min.pensionsförsäkring omvandlas dessutom till livförsäkring om jag dör innan den betalats ut till fullo.

Jättetråkigt att tråden kapats med OT-frågor. Kan du inte bara bortse från dem som inte kan respektera tråden och hålla sig till ämnet, TS?

Hur har det gått med samtalshjälpen, har ni haft ert första möte än?

Hej. Jag tänkte uppdatera dem av er som bryr sig.

Vi har träffat både "vår" terapeut men även en av hens kollegor inriktad på ekonomiska problem. Det har kommit fram en del saker från min sambos barndom som han inte själv var medveten om att påverkade honom, och så har vi gått igenom även min bakgrund. Det var väldigt bra med en utomstående som "tolkade" mellan oss, och förklarade varför vissa saker var viktiga för den andra.

I nuläget har vi en stabil period, och barnen är väldigt glada att sambon slutat vara sur och tvär. Skolan och rutinerna i livet går i samma spår som innan, det hjälper förstås till.

Jag har kompromissat lite, vi har tex köpt en ny soffa, men på blocket för 3 500 istället för 18 000 ny i butik (samma modell, men något år och i nyskick, säljaren skulle flytta och trodde den skulle få rum, men när de skulle bära in den fick den inte plats i rummet, så de måste bli av med den genast) och sambon har insett att allt inte måste vara nytt för att vara fint och bra. Plus att det kostar mindre vilket ju är bra för hans sparkonto, för han hamstrar ju dit ännu. Jag har fått en större förståelse för hans behov att göra det, samt för hans behov av "milimeter-rättvisa" och han jobbar med att vara lite mer flexibel i fråga om barnens kostnader. Han har inte heller skrutit med sitt sparande osv sedan han fick insikt i varför det var viktigt för honom. Han har även anlitat en sparkonsult på banken som han diskuterar regelbundet med (stackaren, ibland blir det dagligen) och får feedback på sitt sparande.

Banken har bett oss om ursäkt officiellt, samt visat oss vilka åtgärder de kommer att göra för att undvika att detta händer igen. De har anmält sig själva till någon nationell inspektionsenhet men de har inte hört något från dem ännu. Jag är nöjd med deras agerande i nuläget.

Angående husköp i de fina lvarteten så har sambon backat. Han har pratat lite med grannarna/kompisarna och insett att han inte vill flytta härifrån. Det finns inga "drömhus" i vårt området, alla är byggda inom en 5-års period för några årtionden sedan, och med lite variationer så hittar man lätt i alla våra vänner hus om vi säger så. Däremot så har jag backat lite ang renovering och vi ska börja titta på det, dock inte bara kosmetisk utan även då bygga om en detalj som är lite irriterande. En av våra vänner har gjort det med väldigt lyckat resultat, och det skulle samtidigt göra det lite mer modernt och öppet, och mer praktiskt och smidigt.

Så kontentan är att stormen blåst över, och vi har reparerat alla de största skadorna. Men putsen och snickarglädjen återstår och det är sådant som tar tid.

Låter som om ni hittat en bra kompromiss vad skönt.. Toppen när man får hjälp att leda samtal framåt och får en chans att inse som i din sambos fall varför detta är så viktigt för honom...,

Hej tråden.
Såg "TV-tavlan" till salu hos ett auktionshus och blev att tänka på tråden.
Jag och sambon hänger ihop fortfarande. Vi bor kvar i samma hus, men det är både renoverat och ombyggt. Under pandemin blev äldsta barnet och några kollegor permitterade och då hen är i byggbranschen tog vi chansen att ge dem jobb.
Barnet med specialbehov har tyvärr fått svårare att klara sig självständigt samtidigt som assistans och stöd minskats ner, så jag har använt av arvet för att bekosta det samhället inte står för.
Yngsta barnet bor hemma fortfarande och går gymnasiet.
Jag läste i tråden nu, och ser vilket liv det var om arv och testamenten mm. Jag hade lite saker om bakfoten, men i det stora hela rätt då testamentet är skrivet så att den efterlevande får sitta kvar i orubbat bo. 
Det tog länge för oss att hitta tillbaka till varandra, där var parterapin ett otroligt stöd.
Sambon förlorade sin mamma under pandemin, så svärfar är ofta hos oss och vi letar efter en lämplig lägenhet åt honom, då han inte riktigt orkar sköta om deras gamla tvåvåningshus längre. Det finns fina radhus i ett plan några kvarter ifrån oss, bostadsrätter så vi kommer troligtvis få hjälpa till ekonomiskt då deras hus är i dåligt skick, och det är okej för mig. Mina farhågor om att jag skulle förslösa arvet om jag började lyfta ut det, har inte infriats.
Vi har gått ner till en bil då vi inte längre behöver (eller kan) skjutsa på spec barnet, och sambon har skaffat elspark som han åker till jobbet på. Ja, han ser störtlöjlig ut, men det är lätt att få rum i jobbets cykelrum och han slipper rusningstrafiken, bara susar förbi. Det var en sån sak han köpte för sins pengar. Lådcykeln för att cykla med spec barnet delade vi lika på, det är fortfarande principiellt viktigt för sambon.
Hoppas ni alla har det bra!

Har bara skummat lite i denna långa tråd. Jag tycker att du har haft helt rätt inställning till det ekonomiska. Jag är i en liknande sits: Min fru vet att jag har mycket pengar, men inte hur mycket. Det är min enskilda egendom och hon har aldrig krävt att få del av det på något sätt. Jag har använt en del till gemensamma dyra saker så som husrenoveringar, men det har varit helt på mitt initiativ.

Vår "vardagsekonomi" baseras helt och hållet på våra löner, vi blandar inte in sparpengar där.

Min fru kommer för övrigt att få ärva en hel del efter sina föräldrar. Jag tänker försöka se till så att det blir hennes enskilda egendom.