Sambon arg över arv som är min enskilda egendom

Hur ska man kunna bygga någon sorts vettig relation med någon som döljer väsentliga delar av sig själv. Oavsett om det gäller hälsa, ekonomi, åsikter, känslor etc? Man visar ju vem man är genom att agera och kommunicera om sig själv. Att ha en relation med någon som inte är ärlig är ju som att ha en relation med den personens skugga. Inte den riktiga personen.

De lever inte ärligt med sina ekonomier. Ingen av dom. Men jag har större förståelse för TS än mannen. Hennes oärlighet är av moralisk karaktär (och hon har goda skäl, anser jag efter att ha läst om mannens beteende) medan hans är av snudd på olaglig, eller rentav olaglig.

Det är omöjligt för oss att spekulera i ts mans tankar.

Kontentan är att man låter sin partner leva i en villfarelse genom att undanhålla väsentlig information. Och man undanhåller partnern möjligheten att fatta beslut förankrade i verkligheten.

Man har aldrig goda skäl att vara oärlig. Om man är sann med sig själv gör man slut på en relation där man inte klarar av att vara ärlig. Eller jobbar på sig själv så att man vågar trots allt.

TS man har all information han behöver för att fatta verklighetsförankrade beslut baserade på sin EGEN verkliga och enligt önskemål delade ekonomi sant det gemensamma kontot för fasta och löpande utgifter.Att du inte vill ha en sådan relation är bara ett fult sätt att flytta fokus från det beskrivna problemet till din egen syn på transparens i förhållanden, som anonym (Anna) förklarade på ett ännu bättre sätt.

Fast det bestämmer ju inte du. TS och hennes man tar själv sina beslut hur de vill leva.

Och ändå gör du det själv hela tiden. Du spekulerar i hur han känner det när hon inte berättar, du spekulerar i att han inte kan ta riktiga beslut (dock utan att ge några exempel) om deras ekonomi osv osv.

Nej TS var inte oärlig, det var HENNES privata pengar och är en del av privatlivet. Man kan ha transparens i ett förhållande även om man inte vet "minsta detalj" om allting.

Det du missar att ta i beräkningen är ändå att TS man begick en olaglighet. TS har inte begått några olagliga handlingar.

Ja man kan tycka att det är moraliskt fel mot sambo TS har gjort. Dock är det s.k subjektivt från människa till människa. Vissa har inte problem med att man inte berättar om arv inte ens inom förhållandet. Många skulle inte ens se det som "oärligt".

Men det "moraliska felet" (subjektivt tyckande) som TS KAN ha begått ursäktar eller inte ens kan användas som grund för sambons gärningar som är både olagligt och (även i mina ögon) moraliskt förkastligt. Att snoka i det som är privata.

TS sambo har heller ingen rätt varken laglig (eller moralisk) att kräva en del av hennes arv, det är hennes ENSKILDA egendom, så även om TS var gift med mannen och klausulen "enskild egendom" är skriven så skull han inte ens som, gift kunna ta del i det arvet, eller kräva att få del i det arvet.  Då klausulen "enskild egendom"  gör att det räknas som privat egendom OCH ingår inte bodelningen mellan gifta makar om de skulle skilja sig.

Även om arvet aldrig var "enskild egendom" (det glömts att skriva in som enskild egendom) så skulle han inte ha rätten att kunna kräva del av de pengarna då de är "bara sambos". Då sambolagarna och äktenskapslag skiljer sig mer än vad många tror.

Och med tanke på att TS sambo och TS kom övers om att de "gemensam kostnaderna"  och barnens utgifter skull splittras rakt av 50/50 och TS håller sin del av avtalet, så kan ju sambon knappast gnälla på henne att han inte får konsumera upp HENNES pengar på saker han vill att de skall gå till.

TS har ju egna sparade medel. Vill TS Sambo renovera köket så får han göra det ur egen ficka då TS anser att det inte behövs ännu.
Vill TS man köpa en massa lyxprylar så får han vacker hosta upp det ur egen ficka med på sina sparade medel. TS skall inte behöva leva ett liv som är emot hennes principer med eller utan förhållande bara för att hon har en sur gnällspik hemma som begår olagligheter.

Sedan vad är det TS skall förändra?
TS saknar ju intresse i att lyxkonsumera och vill bara lyfta pengar från kontot i yttersta nödfall. Hon vill klara sig på sin lön i första hand.
Så varför skall hon då ta av sina arv pengar för att uppfylla sambons önskningar om att "leva i sus och dus"  när hon inte har råd för att hon kanske haft oförutsedda utgifter,  lönen för tillfället bara för att hon inte vill att hennes arv pengar skall gå till "nöjen och onödig lyxkonsumtion"?

Den enda förändringen som TS skulle kanske göra är att ta e snabbantning och bli av med övervikten hon har. Tror hon skulle klara sig långt mycket bättre än ha övervikt på XX (sambons vikt) som kräver del i hennes pengar för hans egna höga nöjes skull. Han var ju aldrig villig att dela med sig av sina sparpengar till henne INNAN han fick nys om hennes arv och hur stor den summan var bara för att han ansåg ju också att de s.k "gemensamma utgifterna" och barnen skulle delas 50/50.

Äääähhh. Läste du inte?????? Den första menningen som skrevs står det att hon kom hem från jobbet. Så lön och inkomst har hon, samt var står det att hon har föräldrsrpenning? Jösses va illa med läsförståelsen vissa har.

Ts sambo känner sig säkert sviken, alla hans drömmar om en lyxigare vardag som kunde ha förverkligats med ts pengar. Han vill/kan inte betala för det ensam och ts "har inte haft råd". Men det är bara hans drömmar, ts drömmar och tankar verkar inte värda speciellt mycket, hon ska bara betala minst hälften av hans.

Om han vetat om pengarna hade han antagligen tjatat sig blå om hur han vill spendera dem, ts har undanhållit den informationen för att slippa det tjatet. En förståelig skyddsmekanism, men det säger också en del om relationen.

Mina råd till ts:
1. Se till att få reda på hur han fick veta om pengarna. Gör inga beslut innan dess.

2. Ge honom inga pengar! Han har absolut ingen som helst rätt till minsta lilla krona. Du har ingen skyldighet att förverkliga hans drömmar.

3. Fundera på om du vill fortsätta leva med honom. Om inte, ta det som är ditt och gå.

4. Om du vill ge er relation en chans måste du sätta ner foten;
a) Ni bestämmer gemensamt vilken levnadsstandard ni ska ha, inte bara han.
b) Dina sparpengar är dina och du väljer när, om och hur du spenderar dem. Precis som han gör med sina sparpengar.
c) Ni kommer på förhand överens om en budget för underhållning av barnen eller liknande och han betalar 50% av den, även om en del utnyttjas då han inte är med.