• Madeeleenee

    Utredning på gång, stötta varandra?

    Jag 28 år utan barn och min sambo 36 med två barn ska äntligen få börja en utredning angående barnlöshet. Känns så skönt då jag varit utan p piller i snart ett år utan resultat, har väldigt oregelbunden mens, ca 50 dagars intervall. Har bara märkt av ägglossning två gånger, sekret, smärta och positivt äl test. Har känts så hopplöst, full av skam då jag är säker på att det är mig det är fel på eftersom han har två barn sen tidigare. Jag blev gravid när jag var 17 vilket slutade i en tidig abort i vecka 8-9. Har aldrig haft dålig samvete eller mått särskilt dåligt utav detta då det var rätt beslut. Förrän nu. Kan ju inte låta bli att tänka att jag försatt min chans, vilket jag vet inte är sant eller något jag ska känna... Men kan ju inte låta bli. Vi testade oss för klamydia båda två för ett par veckor sedan och det var negativt, skönt det iaf! Man har ju läst skräckhistorier om den sjukdomen och dess följder...

    Min syster har två barn och själv har jag två syskon, både mamma och syster blev gravid direkt med samtliga barn... Pratade nyss med kvinnokliniken och de ska skicka hem hälsodeklaration och information. När vi fyllt i dessa och tagit de prover som behövs kommer vi få träffa en läkare. Känns sååå skönt att äntligenfånhjälp istället för att grubbla själv under sömnlösa nätter..

    Någon som är i en liknande sits och vill följas åt? Eller genomgått en utredning och vill berätta? Allt är välkommet!

    Kram på er!

  • Svar på tråden Utredning på gång, stötta varandra?
  • Hormonkarusellen
    Ellencassandra skrev 2018-01-23 11:53:30 följande:

    Ååhh usch vad hemskt. Förstår exakt dina känslor. Gud vad irriterad man blir när folk klagar speciellt om de vet vad man själv går igenom.. å när hon blir gravid flera ggr utan att vilja ha det så kanske man ska skydda sig lite bättre då.. aa jag vet inte. Man e ju väldigt känslig också. Men det är ju inte konstigt.

    Ang din bästa vän.. åh va jobbigt :( vad tråkigt att hon inte verkar förstå att du tycker det är jobbigt å inte vill höra allt det där. Speciellt när det är ens bästa vän. Min har också två barn men hon är ändå väldigt försiktig med vad hon säger å hon lyssnar mycket å låter mig prata.

    Sen har man andra vänner som tycker man e lite löjlig som oroar sig så mkt "det kommer gå bra. Försök å ta det lite lugnt" å som inte alls förstår när jag blir ledsen om någon annan bekant blivit gravid. Klart jag kan bli glad för deras skull men blir ledsen för min skull.

    Jag har testdag 30/1 men ska nog testa den 28e för vill testa på söndagen å kunna sörja en dag än å ta testet precis innan man ska till jobbet.. kommer inte orka jobba då..


    Förstår er precis. Man är allergisk mot gnäll över jobbiga barn. Tänk att folk dels är så oförstående, de som vet, och dels att folk har så dålig känsla för när man ska hålla tyst. Jag har en kollega som alltid vill umgås, jag ska passa hennes barn, och lyssna på hennes gnäll. Jag har börjat säga att det inte passar och att jag inte kan, men hon ger sig inte. Och hon förstår inte när man säger nej! Och jag vill verkligen inte berätta för henne vad jag går igenom, det är en sån person som du inte vill ha delaktig i detta alls...

    imorgon är det sprutskola hos läkaren och spritstart på kvällen... jag är så nervös!
  • Ellencassandra
    Hormonkarusellen skrev 2018-01-23 15:31:06 följande:
    Förstår er precis. Man är allergisk mot gnäll över jobbiga barn. Tänk att folk dels är så oförstående, de som vet, och dels att folk har så dålig känsla för när man ska hålla tyst. Jag har en kollega som alltid vill umgås, jag ska passa hennes barn, och lyssna på hennes gnäll. Jag har börjat säga att det inte passar och att jag inte kan, men hon ger sig inte. Och hon förstår inte när man säger nej! Och jag vill verkligen inte berätta för henne vad jag går igenom, det är en sån person som du inte vill ha delaktig i detta alls...

    imorgon är det sprutskola hos läkaren och spritstart på kvällen... jag är så nervös!
    Ja men precis.. då förstår jag dig att du inte har lust att berätta för henne vad du går igenom..

    Ang gonal f så kan jag lugna dig med att den är såå lätt att ta! Det e nervöst såklart i början men den e lätt å sticka med. Ingen tjock nål som på flera andra jag har behövt ta. Det kommer gå strålande! :)
  • Hormonkarusellen
    Ellencassandra skrev 2018-01-23 15:49:28 följande:

    Ja men precis.. då förstår jag dig att du inte har lust att berätta för henne vad du går igenom..

    Ang gonal f så kan jag lugna dig med att den är såå lätt att ta! Det e nervöst såklart i början men den e lätt å sticka med. Ingen tjock nål som på flera andra jag har behövt ta. Det kommer gå strålande! :)


    Haha skrev spritstart... men jag kanske får ta en hutt innan första sprutan om det är för nervöst

    Hur mådde du av gonal? Mins kollegor klagar på mitt humör, tycker jag är tyst och tråkig. Nervös kallas det... men tänkte om de får tillbaka med ett sabla humör när jag börjar, eller om man ska passa sig så man inte störtgråter om någon skulle säga igen att jag är tråkig
  • Ellencassandra
    Hormonkarusellen skrev 2018-01-23 16:14:49 följande:
    Haha skrev spritstart... men jag kanske får ta en hutt innan första sprutan om det är för nervöst

    Hur mådde du av gonal? Mins kollegor klagar på mitt humör, tycker jag är tyst och tråkig. Nervös kallas det... men tänkte om de får tillbaka med ett sabla humör när jag börjar, eller om man ska passa sig så man inte störtgråter om någon skulle säga igen att jag är tråkig
    Hahahah ja en liten shot kanske skulle lugna ner ;)
    Jag mådde bra av gonal f. Alltså jag blir som en annan människa när jag närmar mig ägglossning. Blir glad å pirrig å lite kåt haha å när jag tog gonal f så fördubblades det verkligen. Då växer det ju ännu mer ägg å så. Så för mig var det positivt bara. Så hoppas det blir så för dig med ;)
    Sen fick jag nästa behandling ta en till spruta om dagen å det var lite jobbigare.
  • prickblomma81

    Hej!

    Fyller 37 år i år och jag och min sambo försöker få vårt första barn. Genomgått utredning som dels visade lågt amh-värde (0,5) men också dåliga spermier hos min sambo och kliniken rekommenderade ivf. Hur har det varit för er andra när ni gjort utredning? Stannar de när de hittar en trolig förklaring till barnlösheten? För jag har ju inte gjort någon spolning av äggstockarna och inte heller kollat progesteronprov för att se om jag ens har någon ägglossning..

  • Gylleneprinsessa

    Jag känner verkligen igen mig i att det är jobbigt med alla gravida runt en. Min förra kollega hann både bli gravid "väldigt snabbt" enligt henne själv och föda barnet under all den långa tid som jag själv har kämpat och kämpat utan resultat. Jag kan räkna upp hur många som helst i min närhet som blivit gravida under den tid vi försökt. Det känns verkligen jobbigt när alla kollegor pratar om sina barn och man själv inte kan göra annat än att le. Man kan ju inte säga "usch så avundsjuk jag är på dig, jag och min sambo har väldigt svårt att få barn och det gör mig jätteledsen".

    Jag var in på mödravårdscentralen idag för cellprovtagning och såg inte annat än magar. :(  Sedan sade hon som jag träffade en massa läskiga saker om att jag kan ha för svag ägglossning. Varje månad det inte blir något känns lite bortslösad. Det är knappt två månader kvar tills vi ska påbörja vår utredning och det känns som en eeeeeeevighet dit. Jag vill vara färdigutredd och gravid nu!

  • Ellencassandra
    prickblomma81 skrev 2018-01-24 19:17:19 följande:

    Hej!

    Fyller 37 år i år och jag och min sambo försöker få vårt första barn. Genomgått utredning som dels visade lågt amh-värde (0,5) men också dåliga spermier hos min sambo och kliniken rekommenderade ivf. Hur har det varit för er andra när ni gjort utredning? Stannar de när de hittar en trolig förklaring till barnlösheten? För jag har ju inte gjort någon spolning av äggstockarna och inte heller kollat progesteronprov för att se om jag ens har någon ägglossning..


    Hm hos oss hittade de ju inget fel så vi fick gå igenom alla undersökningar.. men vet inte om de tänker så att om din kille har sämre spermier så kanske det inte går naturligt utan måste ske genom ivf. Och i kombination med ditt amh värde så är det nog lättast med ivf.
    Men be annars om att få göra resterande undersökningar, det kan de väl inte säga nej till.
  • Hormonkarusellen

    Nu har jag tagit första sprutan gonal f. Det gick väl inte jättebra kanske, min sambo fick ta den tillslut. Jag började hyperventilera och gråta hysteriskt, höll på att svimma... det gick bara inte. Så han fick göra det. Modiga mannen min, jag hade aldrig satt en spruta i honom när han gråter i panik. Han sa att det var den lilla insatsen det, han tar den imorgon med. Så tacksam. Nu hoppas vi på att denna plågan ger snabba resultat!

  • Upprepade missfall
    Hormonkarusellen skrev 2018-01-24 21:27:14 följande:

    Nu har jag tagit första sprutan gonal f. Det gick väl inte jättebra kanske, min sambo fick ta den tillslut. Jag började hyperventilera och gråta hysteriskt, höll på att svimma... det gick bara inte. Så han fick göra det. Modiga mannen min, jag hade aldrig satt en spruta i honom när han gråter i panik. Han sa att det var den lilla insatsen det, han tar den imorgon med. Så tacksam. Nu hoppas vi på att denna plågan ger snabba resultat!


    Fy vad hemskt det låter, men jag tror på denna månad för er! Tror du emlasalva kan hjälpa eller skulle det vara samma sak? För mig blir det nästan värre att ta sprutor när jag har på emlasalva, för jag tycker det är ännu obehagligare att inte känna när sprutan går igenom.. För mig är det ju inte smärtan som är det läskiga med sprutor, utan tanken på att något går igenom huden och allt. Är det samma för dig?
  • Upprepade missfall
    prickblomma81 skrev 2018-01-24 19:17:19 följande:

    Hej!

    Fyller 37 år i år och jag och min sambo försöker få vårt första barn. Genomgått utredning som dels visade lågt amh-värde (0,5) men också dåliga spermier hos min sambo och kliniken rekommenderade ivf. Hur har det varit för er andra när ni gjort utredning? Stannar de när de hittar en trolig förklaring till barnlösheten? För jag har ju inte gjort någon spolning av äggstockarna och inte heller kollat progesteronprov för att se om jag ens har någon ägglossning..


    Hos oss hittades inte heller orsak så jag vet inte. Men jag tänker att om dom funnit orsak hos både dig och mannen så bedömmer dom nog era odds så dåliga för att lyckas på egen hand att det är bättre att gå direkt till ivf. Särskillt dåliga spermier är ju svårt att ens göra något åt.
Svar på tråden Utredning på gång, stötta varandra?