Vad är bra med mångkultur?

När jag hör politiker och journalister prata om mångkulturellt samhälle tänker jag direkt att de vill vurma för invandringen. Men blir samhället mångkulturellt genom ökad invandring. På sikt kan det bli så att våran kultur och tradition dör ut och kvar blir någon slag monokultur som ingen känner sig hemma i. Vill jag uppleva asiatisk kultur reser jag till Asien och vill jag uppleva afrikansk reset jag till Afrika etc. Så jag är för mångkultur. Men vill uppleva olika kulturer så reser jag runt och upplever dem.

* Inte direkt sant faktiskt - när Sverige gick över till att bli ett rikt industriland så krävdes det rätt mycket flyktingar. Sverige var befolkningsmässigt magert, med en miljon ur en redan liten befolkning som flytt till "amerikat" inte ens hundra år tidigare. Det är tvärtom just med invandring och flyktingvågor som Sverige blev starkt - Sverige mottog många från Finland, från Ungern (både under världskriget tack vare Wallenberg och senare under revolten -56) och från många andra länder. Detta bidrog till ett entreprenörskap och till internationella kontakter.

Sedan ska vi inte glömma att Sverige faktiskt inte var monokulturellt ens innan dess - judar, romer, samer, vallonättlingar, finskar - det fanns många folkslag i Sverige, och då generaliserar jag och räknar inte de många kulturer som rymms inom det som kallas svenskt, med gutar, norrlänningar, dalmasar, värmlänningar, jämtar, göteborgare etc.

* Det finns inget tvivel om att mångkultur skapar handel. Det finns ingen efterfrågan på sådant som folk inte vet finns - innan indier startade indiska restauranger visste ingen att de ville ha indisk mat. Samma sak med grekisk, japansk, kinesisk, mongolsk, persisk, eritreansk etc etc etc. Tillgången skapade efterfrågan, helt enkelt. Och med det har också många specialistbutiker skapats, butiker som säljer just asiatiska matvaror, olika sorters teer, näröppetbutiker som säljer importerade varor från världens alla hörn... sådant fanns inte förr, och kunde inte finnas eftersom ingen visste att de fanns. Kaffet kom ju till Sverige via Karl XII, som lärde sig sedvänjan i Turkiet. Ingen i Sverige visste om att det fanns, och efterfrågan existerade därför inte innan tillgången presenterades. Detta gäller förstås inte bara matvaror, utan också mycket annat.

* Nej. Engelska är lingua franca, men om du får ett handelsbesök från, säg, Polen eller Iran, är det inte trevligare om personen som kommer för att undersöka handel med ditt företag faktiskt kan svenska flytande, och vet hur att föra sig i Sverige? Minskar inte risken för missförstånd och onödiga misstag med det? Det finns skäl till att företag som har koll söker folk som har lite annan bakgrund, just av de skälen.

* Rinkebys rykte är massivt överdrivet. Jag bor inte så långt därifrån, och har gjort det praktiskt taget hela mitt liv. Jag säger inte att det inte finns problem, det finns det, men det är inte på den nivå som en del försöker göra gällande. Problemen är dessutom sociala - de hade troligen funnits även om området varit ursvenskt och fyllt till bredden med blonda och blåögda. När jag var fjortis var problemen inte lika illa, men de fanns - folk slogs, bråkade, söp och betedde sig illa, och då var det ursvenskar och finnar som stod för problemen.

Tänk så här: långtifrån alla invandrare bor i sådana områden. De framgångsrika flyttar till finare områden, och där finns sällan de här problemen, alltså beror inte problemen på att det är invandrare som bor där, utan på just sociala omständigheter.

Samhället ska tillhandahålla ett ramverk att hålla sig till i form av lagstiftning. Våld och stympning t ex ska rimligen vara förbjudet.
Hur människor väljer att leva därutöver är inte en fråga för politiken.
Ett mångkulturellt samhället är inget man kan välja bort. Det är bara genom olika grader av statligt förtryck som man kan likrikta människors levandssätt.
Den nya teknologin gör att människor inte nödvändigtvis har sina grannar eller arbetskamrater som referensgrupp längre, vilket tidigare var fundamentet för hur du levde. Livsstilar kan färdas över kontinenter eller utvecklas i diskussionsgrupper på nätet. Människor startar egna skolor, bygger egna kyrkor och startar egna företag.
Nationalstaten som normgivare för livsstil och kultur är en nostalgigrej, men det är inom ramen för den föreställningen som de hetsigaste debatterna förs. Vilka böcker man ska läsa i skolan, vem som ska var julvärd i SVT, vilka seminarier som är lämpliga att ha eller inte på ett statligt muséum. Bortsett från de som dras tvångsmässigt till den här typen av konflikter så är dessa frågor HELT ointressanta för 95% av alla människor. De lever sina liv som de vill i alla fall.
Det finns också en "alla ska med"-tanke som är problematisk i sammanhanget. Det är också en rest av det gamla kollektivistiska samhället. Ett öppet, liberalt samhälle ger dig möjligheten att vara hur progessiv du vill men också att vara hur reaktionär du vill. Den enda rimliga hållningen till t ex månggifte tycker jag är att människor ska få gifta sig hur man vill. Vi kan tycka att det är en gammal patriarkal grej som hör det förgångna till, men det är inte statens sak att visa folket vilken riktning framtiden ligger i.

Átt fråga sig "vad är bra med mångkultur" är ungefär som att fråga sig "vad är bra med yttrandefrihet". Den finns där nu. Monokulturen hör dåtiden till, ungefär som slaveriet.