• Äldre 8 Sep 15:27
    36357 visningar
    83 svar
    83
    36357

    Hur ser ditt liv ut som ensamstående förälder?

    Hur ser ditt liv ut som ensamstående förälder?


    Är du mamma eller pappa?


    Har du valt det ensamstående livet själv? Om inte vad hände?


    Om ni inte har läst Tilde Frölings fina text som riktar sig till alla er ensamstående mammor och pappor ? så gör det här: www.familjeliv.se/blogg/tildefroling/2016/09/06/ensamstaende/

    Men vi vill höra din historia också, kommentera och kommunicera med andra som dig här. Vi finns!Kämpa alla ni ensamstående, ni är hur grymma som helst!


    Hur ser ditt liv ut som ensamstående förälder?
  • Svar på tråden Hur ser ditt liv ut som ensamstående förälder?
  • Äldre 8 Sep 18:31
    #1
    +1

    Är det här ett skämt?

    Ställer ni samma fråga till sammanboende föräldrar eller har ni bara totalt skitit i normkritik och går all in på att stigmatisera ensamstående och deras barn?

    Jag vill se den dagen nu gör ett inlägg där ni säger att alla kvinnor som bor med sina barns pappa är fantastiska och ska kämpa på. Med tanke på hur lite föräldraledighet och ansvar pappor ta när föräldrarna bor ihop så tycker jag fan att de kvinnorna är de stora hjältarna som står ut.

    Pinsamt Familjeliv, inte direkt första gången ni tabbar er totalt.

  • Loriya­na
    Äldre 8 Sep 20:35
    #2

    Livet som ensamstående förälder är tufft. De som inte har upplevt INGET att säga till om! Det värsta är inte svårigheterna, som att aldrig få en stund till sig själv, inte kunna duscha, gå på toa, sova...äta. Att inte ha en karriär för att man är den som tar all VAB och måste sköta hämtningar och lämningar på egen hand. Att ALDRIG kunna gå ut, aldrig få en kväll till sig själv...att förlora alla sina vänner för att man inte har tid eftersom man är ensamstående, pank och har ett barn som kräver ens fulla uppmärksamhet. Att kämpa kämpa kämpa. Att stå ut med omgivningen fördomar om att man nog gjort något fel för varför annars skulle man stå där själv. Man "lurade" säkert den stackars mannen genom att bli gravid på vilje! Usla människa! Säkert så går man på en drös med bidrag också!

    Nej allt det är INGENTING jämfört med sorgen av att se sitt älskade barn göra något fantastiskt, som att ta sina första steg, och inte ha någon att dela det med.

  • Äldre 8 Sep 20:37
    #3
    jådåsåatt skrev 2016-09-08 18:31:03 följande:

    Är det här ett skämt?

    Ställer ni samma fråga till sammanboende föräldrar eller har ni bara totalt skitit i normkritik och går all in på att stigmatisera ensamstående och deras barn?

    Jag vill se den dagen nu gör ett inlägg där ni säger att alla kvinnor som bor med sina barns pappa är fantastiska och ska kämpa på. Med tanke på hur lite föräldraledighet och ansvar pappor ta när föräldrarna bor ihop så tycker jag fan att de kvinnorna är de stora hjältarna som står ut.

    Pinsamt Familjeliv, inte direkt första gången ni tabbar er totalt.


    Är du allvarlig? Tror du på allvar att det är mycket jobbigare att ha en man vid sin sida som kan hjälpas åt med allt vardagliga, dela på alla sysslor och samarbeta med barnuppfostran mm som dessutom ger barnen 2 föräldrar mot en ensamstående som tar allt lass själv med alla beslut, brist på socialt umgänge och dessutom måste kompensera sina barn med att vara mapa, en kombination av både mamma och pappa att ta hand om hela familjen och dessutom sköta en försörjning ensam?

    Det är du som är pinsam och tabbat dig.
  • Äldre 8 Sep 20:48
    #4
    jådåsåatt skrev 2016-09-08 18:31:03 följande:
    Är det här ett skämt? Ställer ni samma fråga till sammanboende föräldrar eller har ni bara totalt skitit i normkritik och går all in på att stigmatisera ensamstående och deras barn? Jag vill se den dagen nu gör ett inlägg där ni säger att alla kvinnor som bor med sina barns pappa är fantastiska och ska kämpa på. Med tanke på hur lite föräldraledighet och ansvar pappor ta när föräldrarna bor ihop så tycker jag fan att de kvinnorna är de stora hjältarna som står ut. Pinsamt Familjeliv, inte direkt första gången ni tabbar er totalt.
    Vilken konstig reaktion. Vi är så många som lever med våra barns andra förälder som ofta undrar hur ensamstående orkar. Som när vi är ensamma med barnen i några dagar undrar det så många gånger. Som tycker vi har gjort värsta bedriften om vi roddat hämtningar och lämningar och mat och aktiviteter på egen hand en kort period.
  • Anonym (Tufft­)
    Äldre 8 Sep 20:58
    #5

    Tufft är nog bara förnamnet. Åkt in på psyket 2 gånger på 3 veckor. Av stress. Blev aldrig inlagd tyvärr. Pappan till barnen dog för 4 år sen. Men nu kommer jag få en stöd familj. Så det blir lite avlastning för mig.

  • Äldre 8 Sep 21:11
    #6
    +1
    Agdaa skrev 2016-09-08 20:37:52 följande:
    Är du allvarlig? Tror du på allvar att det är mycket jobbigare att ha en man vid sin sida som kan hjälpas åt med allt vardagliga, dela på alla sysslor och samarbeta med barnuppfostran mm som dessutom ger barnen 2 föräldrar mot en ensamstående som tar allt lass själv med alla beslut, brist på socialt umgänge och dessutom måste kompensera sina barn med att vara mapa, en kombination av både mamma och pappa att ta hand om hela familjen och dessutom sköta en försörjning ensam?

    Det är du som är pinsam och tabbat dig.
    Jaha, konstigt att jag inte alls känner igen mig då. Men jag kanske inte får ha en åsikt om att vara ensamstående.

    Och ja, jag hade gått under om jag hade delat föräldraskapet med en man som gjorde mindre än hälften. Har många vänner som konstant är irriterade på att deras partner alltid gör allt hemarbete hemma och som agerar projektledare för en hel familj. Då är det nog enklare att slippa frustrationen av förväntningar som aldrig uppnåtts.

    Däremot är det skitjobbigt med all stigmatisering jag och min dotter möter. Det är varken synd om mig eller henne och jag tänker aldrig tåla att andra individer eller samhället trycker på oss medömkan vi varken bett om eller vill ha.

    Blir du ofta tacksam när folk ser ber på din familjesituation och tycker synd om dig pga den?
  • Äldre 8 Sep 21:14
    #7
    Alexi skrev 2016-09-08 20:48:44 följande:
    Vilken konstig reaktion. Vi är så många som lever med våra barns andra förälder som ofta undrar hur ensamstående orkar. Som när vi är ensamma med barnen i några dagar undrar det så många gånger. Som tycker vi har gjort värsta bedriften om vi roddat hämtningar och lämningar och mat och aktiviteter på egen hand en kort period.
    Är det en konstig reaktion att jag inte uppskattar när folk lägger på en medömkan gällande min familjesituation som jag inte bett om?

    Jag undrar ofta hur ni kvinnor som lever med barnets pappa orkar med den ojämställdhet som de flesta heterosexuella förhållanden dras med. Uppskattar du den medömkan jag har för dig och andra i din situation?
  • Äldre 8 Sep 21:16
    #8
    jådåsåatt skrev 2016-09-08 21:11:44 följande:
    Jaha, konstigt att jag inte alls känner igen mig då. Men jag kanske inte får ha en åsikt om att vara ensamstående.

    Och ja, jag hade gått under om jag hade delat föräldraskapet med en man som gjorde mindre än hälften. Har många vänner som konstant är irriterade på att deras partner alltid gör allt hemarbete hemma och som agerar projektledare för en hel familj. Då är det nog enklare att slippa frustrationen av förväntningar som aldrig uppnåtts.

    Däremot är det skitjobbigt med all stigmatisering jag och min dotter möter. Det är varken synd om mig eller henne och jag tänker aldrig tåla att andra individer eller samhället trycker på oss medömkan vi varken bett om eller vill ha.

    Blir du ofta tacksam när folk ser ber på din familjesituation och tycker synd om dig pga den?
    Självklart menade jag att jag har vänner som är irriterade över att deras partners ALDRIG gör sin del av hemarbetet.
  • Äldre 8 Sep 21:21
    #9
    Loriyana skrev 2016-09-08 20:35:43 följande:

    Livet som ensamstående förälder är tufft. De som inte har upplevt INGET att säga till om! Det värsta är inte svårigheterna, som att aldrig få en stund till sig själv, inte kunna duscha, gå på toa, sova...äta. Att inte ha en karriär för att man är den som tar all VAB och måste sköta hämtningar och lämningar på egen hand. Att ALDRIG kunna gå ut, aldrig få en kväll till sig själv...att förlora alla sina vänner för att man inte har tid eftersom man är ensamstående, pank och har ett barn som kräver ens fulla uppmärksamhet. Att kämpa kämpa kämpa. Att stå ut med omgivningen fördomar om att man nog gjort något fel för varför annars skulle man stå där själv. Man "lurade" säkert den stackars mannen genom att bli gravid på vilje! Usla människa! Säkert så går man på en drös med bidrag också!

    Nej allt det är INGENTING jämfört med sorgen av att se sitt älskade barn göra något fantastiskt, som att ta sina första steg, och inte ha någon att dela det med.


    Det sista du skrev är så himla sant! Har varit så ledsen många gånger att man inte har någon att dela allt det fantastiska med som man upplever med ett barn.
  • Äldre 8 Sep 21:24
    #10

    Du borde skämmas som äns vågar yttra dig på de viset! Klart det är svårare för ensamstående än vad de är för någon som lever med en partner!

Svar på tråden Hur ser ditt liv ut som ensamstående förälder?